Lasses blogg

Ny nyhet eller gammal skåpmat? Det kan man fråga sig när DN idag på den internationella minnesdagen av förintelsen presenterar siffror över judehatet i Tyskland.

Vi får lära oss att i Tyskland är så många som var femte tysk ”latent antisemit”, vilket också uppges vara ett europeiskt medelvärde. Är detta en överraskning?

Rätt omgående efter kriget gjorde ockupationsmakterna en opinionsundersökning om hur tyska folket ställde sig till den tidigare nazistiska regimen. Det visade sig överraskande nog att folket även då hade stort förtroende för den besegrade regimen.

Det kan tyckas konstigt att folket hade fortsatt högt förtroende för den regim som orsakat dem den största katastrofen någonsin. Men det är ingenting att förvånas över. Den enda regim de i princip kände till var ju den nazistiska.

Hur skulle de kunna känna förtroende för något annat styre när de i åratal matats med negativ propaganda om alla andra politiska system än nazismen? Även efter kriget, när det borde stått klart för varje tysk att det inte var judarna som orsakat folket det lidande de just genomlevt så ansåg en alltför stor del av tyska folket att katastrofen var judarnas fel.

Enkla förklaringar till komplicerade skeenden är alltid välkomna.

Vi ska alltså inte förvånas över att det finns en antisemitism under ytan bland stora delar i det tyska folket. Inte minst bland lågutbildade och äldre män. Allstå de grupper som också står för en allmän främlingsfientlighet. Även i Sverige.

Vi behöver bara tänka på Bondeförbundets (nuv Centerpartiets) riksdagsman Otto Wallén som stod i riksdagens talarstol och sa att han var stolt över sin antisemitism. Han representerade då en stor allmän borglig uppfattning i Sverige.

Någon tycker kanske att det är konstigt att den tyska antisemitismen ändå är lägre än i länder, som Polen och Ungern. Gör inte det. Den som kan sin historia förvånas inte. Vi vet att judehatet var, och är, omfattande även utanför Tyskland.

När det begav sig blev ju till och med tyskarna själva förvånade över med vilken frenesi folken i Baltikum deltog i dödandet av judar. Estland förklarades till och med judefritt innan den industriella förintelsen sjösatts i Tyskland och ockuperade länder.

Vi här i Sverige kanske borde förvåna oss över att de krigsförbrytare och skyldiga till folkmord som flydde från Baltikum till Sverige när länderna befriades av Sovjet inte blev straffade när deras brott klargjordes för svenska myndigheter.

Vilket är väl skildrat i boken ”Purgatorium, Sverige och andra världskrigets förbrytare”, av forskaren Mats Deland. Bara baksidestexten på boken (forskningsrapporten) tvingar en att tänka till:

Bilden på omslaget till boken Purgatorium visar letter som bevakar judar som ska dödas i Liepâja i Lettland.

”Sverige har allt sedan andra världskrigets slut utmärkt sig för sin ovilja att ställa krigsförbrytare inför rätta. Allt tyder på att åtskilliga av förintelsens och de nazistiska våldsbrottens förövare fann en trygg hamn i Sverige. Regeringen hjälpte aktivt flera misstänkta förbrytare att komma undan, och underrättelsetjänsten anställde veteraner från avrättningskommandon.”

Bokens över 400 sidor är tyvärr rätt tunglästa, och man tvingas inse att demokratin och rättssäkerheten i Sverige nog inte stämmer med den allmänna uppfattningen. Kunskap är dock inte tungt att bära, och bara de ytterligare 130 sidorna med noter är väl värda jobbet.

Varför ställde i Sverige krigsförbrytare till svars? Enkelt, det hade nämligen betytt att Sverige varit tvingat att erkänna att de enda som trovärdigt bekämpade nazismen hade rätt. Gissa vilka – om ni vågar!

Det vill man absolut inte!
Hellre fria krigsförbrytare.

./.

Ska verkligen Sverige skötas som ett familjeföretag där för svenskarna avgörande beslut tas vid middagsbordet hemma i köket?

Att ha en allians innebär att ett parti kan vara mot ett förslag, en annan kan vara för. Partierna kan jobba som en förhörsledare hos polisen. En är snäll och vänlig och en är elak och på så sätt få den förhörde att öppna sig.

Efter den massiva kritiken mot Filippa Reinfeldts skandalösa utförsäljningar av stockholmarnas gemensamt ägda sjukvård som i praktiken inneburit att hon skänkt bort skattebetalarnas pengar griper nu hennes make in och ställer allt tillrätta.

”Det förstår väl alla att det är orimligt”, säger han om sin hustrus ”försäljning” av vårdcentralen Serafen för 690 000 kronor när den i själva verket borde kostat ca 20 miljoner.

Så jobbar man om man lura folket. Han är öppet kritiskt och kan på så sätt lugna alla upprörda skattebetalare som ser sina pengar rinna bort i dimman.

Varför sa han inget när Tibble gymnasium i hans hemkommun såldes långt under marknadsvärdet? Varför sa han inget när …?

Nu känner han sig tvingad att säga något, och vad ska han säga? Han kan knappast med hedern i behåll säga att hans fru handlat rätt och riktigt. Det skulle till och med den mest förhärdade moderat finna motbjudande. Alltså kryper han till korset även om det är ett erkännande under galgen.

Vinn fem miljoner!? Varför i herrans namn nöja sig med fem miljoner när man kan vinna tiotals bara genom att bjuda Filippa på middag?

Hur vore det om Fredrik Reinfeldt i kväll vid middagsbordet försöker övertala sin kära maka att ställa upp och besvara frågor från press och allmänhet om varför hon i praktiken skänker bort skattebetalarnas ägodelar?

Hon behöver nog inte oroa sig. Journalisterna är inte vänstervridna som de kanske inbillar sig, det snacket är bara propaganda, så frågorna kommer säkert inte att vara svåra att besvara för hans fru landstingssjukvårdsrådet.

Trevlig måltid.

Nu har de bägge arbetarpartierna i Sverige varsin partiledare, Stefan Löfven (S) och Jonas Sjöstedt för Vänsterpartiet som varit ute i det arbetsliv som befolkas av dem som alla partier säger sig företräda, nämligen arbetare.

Att moderaterna kallar sig för det ”Nya arbetarpartiet” inser var och en är ett enda stort skämt när de betraktar vart Sverige är på väg. Ingen människa kan längre gå på moderaternas och de andra allianspartiernas lögner om en politik för alla.

Kommer socialdemokraternas nye partiledare att lyfta partiet? Ja, kanske så här i början, det brukar nya partiledare göra i alla partier. Men på sikt?

Svaret finns att söka i rubriken och bilden ovan!

Vad har socialdemokraterna för berättigande när de i princip för samma politik som det ”Nya Arbetarpartiet”? Givetvis ingen alls.

Socialdemokrater som för borgerlig politik mister givetvis sina väljare. De kan ju lika gärna välja något av allianspartierna, det blir ju ändå samma politik.
Ska väljarna lägga sin röst på (S) i nästa val måste de veta att socialdemokraterna kommer att föra en socialdemokratisk politik. Men ge inte upp.

Det finns ett parti som fortfarande står på det arbetande folkets sida.

./.

Hemligheten är numera allmänt känd. Ture Sventon har letat rätt på sossarnas nästa partiledare för socialdemokraterna, som är Stefan Löfven. Hur han kommer att kunna förändra partiets opinionssiffror får framtiden utvisa. Det finns andra doldisar att blogga om.

En doldis som inte är sosse är Filippa Reinfeldt. Hon är moderat och sjukvårdslandstingsråd i Stockholm och är därmed ansvarig huvudstadens invånares sjukvård. Ture Sventon skulle inte ha en chans att finna henne om någon skattebetalare skulle vilja ställa någon fråga till fru Reinfeldt.

Å andra sidan är hon inte ensam om att vara osynlig hos moderaterna. Vi kommer ihåg den historieskrivande partisekreteraren Sofia Arkelsten som efter sin historierevision av moderaterna varit lika osynlig som Sven Otto Littorin, den tidigare moderate arbetsmarknadsministern som köpt både sin universitetsexamen och, ja, ni vet.

Ett gott skratt förlänger livet, säger talesättet.

Moderaterna brukar själva berömma sig med att vara rädda om skattebetalarnas pengar. Det är ett påstående som kan få folk att dö av skratt. Eller blir man odödlig om det ligger någon sanning i talesättet.

Gissningsvis förlängdes livet för alla i Sverige när Sofia Arkelstens historiebeskrivning av Moderaternas politiska historia blev offentligt. Kanske är det orsaken till att de privata äldrevårdföretagen känner sig tvingade till litet vanvård för att gamlingarna ska dö så de kan få lite vinst av skattebetalarna.

Ännu mer långlivade blev folket när de insåg vad moderaternas prat om att vara rädda om skattebetalarnas pengar innebar.

Moderata vesslor drar sig inte ens
för att sno nappen från små barn.

Det är inte att vara rädd om skattebetalarnas pengar när moderaterna med Filippa Reinfeldt (M) i spetsen säljer läkarmottagningar som är värda ca 100 miljoner för fyra. Att skänka bort 96 miljoner av skattebetalarnas pengar är inte att var rädd om dem!

Det är alltså inte underligt att ingen journalist fått äran att träffa Filippa Reinfeldt (M) och ställa frågor till henne om hennes syn på ansvar för hennes uppdragsgivares pengar. Att spåra upp det moderata sjukvårdslandstingsrådet är ett jobb för en vältränad blodhund.

Detektiven Ture Sventon tuggar på sin ”temla” och brukar lösa sina fall när han ser Ville Vesslas spetsiga skor sticka fram under den gardin bakom vilken han gömmer sig.

Var gömmer sig de moderata vesslorna?

./.

Slå upp sin morgontidning på morgonen kan göra att tröttheten kommer över en på ett sätt som tvingar en tillbaka till sängen.

Idag när jag slog upp DN föll blicken på en notis om ett yttrande från arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M).

Dagens Nyheter hade hört riksdagsdebatten om arbetslösheten och tydligen också studsat till och greppat pennan när Hillevi Engström (M) berättade hur moderaterna och alliansregeringen skulle göra för att få ner den rekordhöga arbetslösheten.

”Arbetsgivarna måste göra mer för att hjälpa regeringen få ned arbetslösheten”, sa hon och fortsatte med att berätta att moderaterna vill se fler arbetsgivare ta ett socialt ansvar och anställa långtidsarbetslösa.

Hur naiv får man bli?

Den moderate arbetsmarknadsministern ansåg att det ”behövs mer socialt ansvarstagande, behovet är jättestort”, sa hon. Det kan man väl hålla med om. Rådet till Hillevi Engström måste givetvis bli att sluta vara aktiv i det parti som sedan urminnes tider är (ö)känt för att fullkomligt strunta i socialt ansvarstagande.

Hillevi Engström (M) kunde också komma med handfasta råd hur arbetsgivarna ska göra för att sänka arbetslösheten. Enligt den moderate ministern finns det ”stora outnyttjade resurser hos Arbetsförmedlingen i form av anställningsstöd”.

Jojo, så vet vi det. Moderaterna vill att arbetsgivarna ska få bidrag. För det är just vad anställningsstöd betyder.

Moderaten som vädjar till arbetsgivarna att rädda ansiktet på regeringen genom att de ska anställa fler än de behöver för att få jobben utförda.

Regeringen kan fortsätta vädja om jobb i all oändlighet.. Ingen arbetsgivare kommer att höra deras nödrop- Arbetsgivare anställer om det finns behov. Inte för att moderata arbetsmarknadsministrar vädjar till deras sociala ansvar.

Hur dum kan en moderat arbetsmarknadsminister bli?
Som den tidigare?

./.

Så är det dags igen för ”experterna” att visa att de är experter. Det gör de genom att förutsäga framtiden på två sätt. Och då får man alltid rätt.

Idag ser vi två rubriker i tidningen som Jan Guillou, inte utan viss rätt, kallar Sveriges malligaste. Den ena rubriken säger att bostadspriserna kommer att stiga. Den andra rubriken berättar för oss att trenden framöver innebär stort ras för bostadspriserna.

Jag har ingen aning om varför tidningen lämnar två diametralt motsägande uppgifter men min gissning är att det sitter någon journalist på tidningen som hatar mänskligheten.

Nåja, vi upplyses också om den självklara slutsatsen efter utförsäljningen av allmännyttan att unga som ska flytta hemifrån har svårt att klara ett bostadsköp. Tänk, det hade vi ingen aaaaning om.

De flesta ungdomar har givetvis inga stora sparkapital att satsa på bostäder när det brukar vara dags att flytta hemifrån. Och nu kräver Moderaternas starke man i Stockholm att ungdomarna ska få ännu svårare att skaffa bostad.

Plötsligt har det gått upp ett ljus för moderaten Sten Nordin. Nu har han upptäckt att den av moderaterna lovsjungna bostadsmarknaden kan innebära en finansbubbla. Bättre sent än aldrig, även om det är försent.

Därför vill han nu ha en lag om att bostadslånen också ska

amorteras, vilket naturligtvis gör det ännu dyrare, och därmed ännu svårare för ungdomar att få någonstans att bo. Hur var det med den omtalade friheten?

Vi får väl trösta oss med att det ser ut att gå bättre och bättre för vårt grannland Norge trots att de inte är med i EU.

Det är flygbolaget Norwegian som tänker köpa, hör och häpna, 222 splitter nya flygplan. Det är den största order på flygplan något europeiskt flygbolag någonsin gjort. Och det från ett land som inte ens är med i EU!

Som om det inte var nog med grädde på moset redan sockrar en debattartikel från LO i den malliga morgontidningen också dagen.

LO-ekonomerna skriver att det behövs en ny bred skattereform, men den här gången går den ut på att hitta stabila skattebaser som fastigheter och arv. Det torde ge stora delar av borgerligheten skrämselhicka.

Hus kan inte flyttas. De står där de är byggda och kan därmed inte flyttas till skatteparadis. Det är (förhoppningsvis) svårare att smita från skatten med fastighetsskatt än med direkta skatter.

Den enda säkra förutsägelsen alla kan göra är att vi alla en gång kommer att dö. Alltså är det svårt, för att inte säga omöjligt, att smita från en arvsskatt.

Åtminstone på lång sikt.

./.

Borgerlig politik går till stor del ut på konsten att säga sanningen utan att folk förstår vad den innebär. Att med retorik lura skjortan av väljarna är alliansregeringens bästa gren.

Ögonen föll på en annons från Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten. Rubriken talade om att de berörda myndigheterna skulle förändra servicen till sina kund.. ehh, användare.

När man säger att man tänker förändra servicen uppfattas det nog som att man tänker förbättra servicen, men se det handlade det inte alls om i det här fallet.

I själva verket betydde rubriken att man tänkta upphöra med all service!
Förändra betyder numera tydligen upphöra!

För de många boende, och det är många, i Skärholmen och omgivande stadsdelar hade en mer sanningsenlig rubrik varit att ”Vi försämrar servicen”. Men se sanningen om den är negativ för borgarna måste skrivas om så att folket kan få uppfattningen att den är positiv.

Servicen upphör hade varit en mer sanningsenlig rubrik.

Åter igen påminns vi om Tage Danielssons monolog om sannolikhet där han berättar att han av sina föräldrar fick lära sig att alltid berätta sanningen.

Sanningar ska i borgarnas Sverige döljas.

./.

Man borde bli förvånad över den omänsklighet som vi svenskar numera ofta får exempel på. Det mest upprörande är att vi inte får läsa om den gryende revolutionen som alla dessa exempel på omänsklighet borde resultera i.

Dagens omänsklighet handlar om en 12-årig tjej som först drabbades av hjärntumör och sedan som en följd av denna riskerar förlora sin och sin mammas bostad.

Man kan dö av hjärntumörer. Nu är den här tjejen opererad men vad är det för nytta med det när hon i stället möts av dagens iskalla samhälle som borgarna skapat under glada rop om arbetslinjer och bekämpande av bidragsfusk?

Föräldrar som vårdar sina svårt sjuka barn har rätt till tillfällig föräldrapenning. Men när barnet som i det här fallet är opererad och av myndigheterna inte längre anses vara i ett livshotande tillstånd övergår föräldrapenningen till vårdbidrag.

Man måste säga att borgarna varit smarta som tvingat folk att köpa bostadsrätter. Har man en bostadsrätt har man inte rätt till bidrag från socialtjänsten, där kan man snacka om dold besparingsåtgärd.

Rådet är att sälja, men vem vill hyra ut till en fattig familj utan inkomster med ett nyopererat barn som tvingar familjen att leva på bidrag? Den hyresvärden finns inte!

Det lustiga är försäkringskassans ordval för att beskriva eländet för familjer som tvingas bli bostadslösa på grund av sjukt barn. Det gäller att välja sina ord så att folket inte får för sig att det är den borgerliga politiken det är fel på.

Så i stället för att säga som det är säger man att det är ”upp till lagstiftarna” att ändra systemet.

Lagstiftarna? Vilka är det? Jo, politikerna som sitter vid maktens köttgrytor. Och vilka är det? Jo, borgerliga politiker från Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.

Kan det anses som ett exempel på ökande barnfattigdom att sjuka barn fråntas sin bostad när de blir svårt sjuka? Vill ”lagstiftarna” i alliansregeringen att barnfattigdomen ska öka? Ja, det måste vara deras syfte annars hade de inte stiftat lagar som ger det resultatet.

Sverige har ynkryggar som regering!

./.

Centerpartiets Annie Lööf tror att antalet jobb beror på hur man är anställd, om man får tro hennes ord i partiledardebatten häromsistens. Att antalet jobb skulle avgöras hur mycket som behöver utföras har nog aldrig slagit henne.

Orsaken till Annie Lööfs (C) verbala spya kom sig av debatten om bemanningsföretagens vara eller inte vara. Centerpartiets ledare ansåg att det blev fler jobb om de som skulle utföra dem verkade på den osäkra arbetsmarknad som bemanningsföretagen utgör.

Bemanningsföretag är ohyra som inte har på arbetsmarknaden att göra. Det illustreras väl av hur bemanningsföretaget Uniflex gör för att höja sin vinst på deras anställdas bekostnad. Man ljuger och hittar på. Att vara alltför innovativ i myglandet kan innebära att man avslöjas, vilket är precis vad som hänt Uniflex.

En anställd i Uniflex har en (låg) garantilön. Den dras in om den anställde inte tar ett anvisat jobb. Då hittade Uniflex på jobb som låg så långt bort att man räknade med att den som fick jobbet inte skulle kunna ta det utan tacka nej. Då behöver företaget inte betala ut lön för den dagen.

Det fungerade. Anställda upptäckte plötsligt att deras löner minskat och orsaken var just att de tackat nej till jobb som i princip var omöjliga att ta sig till på grund av det geografiska avståndet. Men säg den lycka som vara för evigt.

Plötsligt var det en Uniflexanställd som gjorde skäl för begreppet uniflex, han tog sig till det påstådda jobbet trots avståndet. Väl där fann han att han inte var väntad. Företaget han kom till hade inte beställt någon personal av bemanningsföretaget.

Lika illa är det i Uniflex norska del. Det visade sig att företagets norska vd tricksat med bokföringen och nu måste företaget skriva ner värdet av sina fodringar med fem miljoner kronor. Kom han från ett bemanningsföretag?

Rådet till Annie Lööf (C) måste bli att lyssna till Vänsterpartiet som tagit ett uttalande om att på sikt stoppa

Bli inte slav under bemanningsföretag som
lurar dig på lönen för att höja sin vinst.

bemanningsföretagen. Deras hänsynslösa människosyn är inte värdigt den svenska arbetsmarknaden.

Det är alltså inte överraskande att Sverige nu rankas som sämsta land i norden ur företagsperspektiv av Världsbanken.

Vilket måste sägas vara konstigt med tanke på sänkta skatter, arbetsgivaravgifter, moms och ungdomsarbetsgivaravgifter och trots att vi är med i EU och har borgerlig, påstådd företagsvänlig regering.

Stämmer inte kartan och verkligheten överens?

./.

Egentligen är det fel årstid. Jakt börjar man med på hösten, inte på våren. Ändå är det nu jakten på en ny partiledare för Socialdemokraterna måste börja. Man kan fråga sig om det inte redan förekommit tjuvjakt?

Nu spekulerar det vilt i tidningarna om vem som ska efterträda den nyligen fällda tiotaggaren. Tydligen ämnar man inte ens diskutera ett delat ledarskap så som gjordes i Vänsterpartiet. Men sossarna är ju rätt konservativa så det kanske inte är förvånande.

Vilka egenskaper är det Socialdemokraternas nye partiledare måste ha? En egenskap vore att som Jesus kunna återuppstiga på posten efter massmediala korsfästningar. För är det något vi kan vara säkra på så är det att den nye ledaren måste kunna klara att stå ut med pressdrev år ut och år in.

Partiledaren måste också kunna klara debatter med borgerliga partiledare. Inte minst måste han, eller hon, kunna tala utan att säga minsta lilla fel, för skulle det hända skulle en kobras hugg framstå som långsamt jämfört med våra dagstidningar.

Ett kanske otippat namn är Lena Sommestad som är ordförande för S-kvinnorna och professor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet. Men är hon tillräckligt känd? Har hon tillräcklig erfarenhet?

Hon har erfarenhet från EU har forskat om sammanhangen mellan socialpolitik och miljö och klimat. Hon har alltså rätt bra erfarenheter av det som verkar vara vår tids ödesfrågor, ekonomi och klimat. Möjligtvis innebär det att hon har åsikter grundade på fakta och sådana är ofta så långt ifrån populism man kan komma.

Ett annat namn som borde ha en bra chans är Thomas Bodström. Han fick helt rätt utstå mycket kritik i samband med FRA-lagen och andra lagar som innebar övervakning av folket. Men han är advokat van att bemöta påståenden från folk med andra uppfattningar . Vilket nog behövs i debatter med borgare.

Skulle bli en bra partiledare för Socialdemokraterna.

Dessutom uppfattar jag honom i debatter som lugn och saklig och en person som inte tappar koncepterna i första taget. Den som läst hans bok ”Inifrån: Makten, myglet, politiken” får definitivt en annan bild av Thomas Bodström än den som målats upp av honom i pressen.

Ett bra alternativ vore kanske ett delat ledarskap med de två ovan nämnda. Då fick Socialdemokraterna både en fullfjädrad politiker som kan ta en debatt och en ledare med kunskap i vår tids ödesfrågor som ingen med förtroendet i behåll kan avfärda.

Det är bara att välja!

./.

Uppenbarligen bevittnar vi en kalabalik inom Socialdemokraterna som får ett vulkanutbrott att framstå som rena västanfläkten. Men vad beror det egentligen på?

Frågan är om inte sossarna får skylla en stor del av dagens cirkus inom partiet med avgående partiledare på löpande band på förre partiledaren Ingvar Carlsson, för det var han som tog första spadtaget till Socialdemokraterns grav.

Det gjorde han redan i oktober 1990 när han meddelade att Sverige skulle komma att lämna in en ansökan om medlemskap i EU. Han satte spaden i jorden den 1 juli 1991 när Ingvar Carlsson Sveriges lämnade in ansökan om medlemskap till EU.

Därmed fanns bara en enda livboj kvar för det Socialdemokratiska partiet, nämligen den utlovade folkomröstningen om Sverige skulle bli medlemmar eller inte i EU. Livbojen kastades i sjön den 13/11 1994 men den drunknande missade livbojen.

Den socialdemokratiska graven blev färdig på nyårsdagen 1995 och nu är hela socialdemokratiska partiet på väg ner i gjyttjan och borgarna står skrattande runt omkring med spadarna reda att täcka över den. Vad som ska stå på gravstenen blir en framtida tvistefråga mellan några bortglömda väljare.

Det märkliga är att med hjälp av en lögnaktig verklighetsbeskrivning går det att nå maktens högsta höjder. Något som borgarna mycket skickligt utnyttjat. Ett okunnigt folk kan fås att tro på precis vad som helst. Det upptäckte Joseph Goebbels och Per Schlingman. Bägge utnyttjade sina folks fördomar mycket skickligt för att ge sina respektive partiledare makten.

Problemet är bara att för man en politik utifrån en falsk verklighetsbeskrivning resulterar det förr eller senare inte bara en kalabalik utan en riktig, verklig, katastrof eller, i bästa fall, en revolution. Vi har ju flera exempel i ganska färskt minne.

Överlåter man till andra att bestämma politiken ska
man inte räkna med att kunna föra sin egen.

Vill Socialdemokraterna rädda sitt parti från undergång finns bara en lösning: en klassisk socialdemokratisk politik. Det kräver å andra sidan att partiet inser att Sverige måste lämna EU och börja låta det svenska folket utnyttja sin lagliga rätt att demokratiskt bestämma sin egen färdväg utan inblandning från Bryssel.

Kan vi hoppas på att Socialdemokraterna i framtiden inte vill ha det två tredjedelssamhälle vi nu ser etableras mitt framför våra ögon utan att många förstår vad som händer?

Det är den avgörande frågan för Socialdemokraterna.
Inte vem som är partiledare!

./.

Vi kommer ihåg nidbilderna på Palme som MUF tapetserade landet med på sin tid. De försvann hastigt när Palme blev mördad. Häxjakten som pressen ägnar sig åt på Håkan Juholt är nog det värsta personangreppet på en ledande politiker det här landet upplevt.

Nu skriver pressen att Håkan Juholts mamma är orolig för hans liv. Hon menar att han blir mobbad, och det måste man hålla med om. Jakten och mobbingen i pressen av Håkan Juholt är exempellöst. Förstår inte pressen att det finns gränser?

Ligger det något i den brittiske konservative premiärministern Churchills påstående att ”folk är inte så dumma som man tror – de är dummare”? Han talade om britter, men frågan är uppenbart också i högsta grad giltig även om svenskar.

Nu matas vi med påståenden att mer än 80 procent av LO-medlemmarna tror att Fredrik Reinfeldt är skickligare än Juholt. Vi får i den borgerliga pressen läsa att endast 13 procent av svenskarna tror att Juholt skulle bli en bättre statsminister än Reinfeldt.

Till och med socialdemokratiska väljare anser att Reinfeldt är bättre som statsminister än det egna partiets partiledare. Som om det är sant, vilket man kanske bör betvivla, visar massmedias oerhörda genomslag i människors förmåga till eget tänkande.

Nu är Håkan Juholt hemma i Oskarshamn och vilar inför kommande prövningar inför den yrkeskår han själv tillhör. Eller så handlar det bara om en undanmanöver i väntan på att han själv ska kunna tillkännage sin avgång utan att det uppfattas som han blir avsatt.

Vi brukar efterlysa politiker som har mod och kurage att stå upp både för sin ideologi och mot skitsnack bakom ryggen. Jag hoppas Håkan Juholt har kraft kvar att visa vad skåpet ska stå.

Håkan, koppla upp dig mot Spotify och lyssna till några blueslåtar med världens bästa bluessångerska, Bessie Smith:

Människor kan vara hårda som glas eller sköra som glas och ska därför behandlas försiktigt. Här klipper Håkan Juholt av ett band av glas.

“Nobody Knows You When Your´e Down and Out”
“Careless Love”
“A Good Man Is Hard To Find”

Hon blev ett offer för högerkrafterna när hon efter en bilolycka inte togs emot på sjukhus på grund av sin hudfärg, vilket visar vikten av en solidarisk politik:

Kom igen Håkan!

./.

Det är bara att gratulera borgarna. De har äntligen lyckats med det som varit deras våta dröm i årtionden, nämligen att kunna knäcka Socialdemokraterna utan att behöva diskutera politik.

I partiledardebatten besvarade statsministern Juholts anförande med att beskylla honom för att använda stora ord. Reinfeldt själv sa inte ord om själva politiken. Att flytta fokus från politiken till personangrepp är nog en effektiv metod att föra folket bakom ljuset med.

Då slipper de diskutera nya privatiseringar och utförsäljningar som kommer att leda till högre utgifter för dem som tvingas besiktiga sin bil. De slipper bekänna färg om den ökande arbetslösheten, inte minst om ungdomsarbetslösheten.

De undgår att ställas till svars för att den så kallade bromsen i pensionssystemt kommer att kosta varje pensionär i genomsnitt ca 45 000 kronor i sänkt pension enligt prognoser från Pensionsmyndigheten.

Ja, de till och med kan blunda för att drottning Silvia mår dåligt över att sanningen om hennes stackars pappas nazistiska förflutna hunnit ikapp henne. Nu lär hon enligt kvällspressen må dåligt. Troligtvis dock inte lika dåligt som de som blev offer för den ideologi henns pappa omfamnade.

Likaså slipper borgarna ta ansvar för sitt misslyckade för att börsens kurser går ner på grund av deras politik.

De kan fortsätta att sitta still i båten och se på när deras vapendragare i pressen går i strid för att avsätta Håkan Juholt under stridsrop om att han är lögnare av födsel och ohejdad vana.

Ingen kommer att ifrågasätta de lögner som sprids från regeringskansliet om misslyckandet med arbetslinje, ungdomsarbetslöshet, pensioner, miljö, infrastruktur, äldrevård, bostadsbrist, skolundervisning, sjukvård, kollektivtrafik och det saliggörande med FAS-3 och coacher.

I stället kan borgarna ägna sig åt att i tysthet gå med på att mot folket uttalade vilja införa valutan Euro genom att gå med i den så kallade europakten, som de EU-positiva politikerna tänker utnyttja för att slippa följa resultatet av svenska folkets uttalade vilja i folkomröstningen om valutan.

Regeringen behöver heller inte bekymra sig om att USA-företaget General Motors kommer att vägra godkänna att biltillverkning fortsätter i Trollhättan om någon skulle vara så fräck att de är beredda att gripa in och gynna svenska industri när regeringen vägrar.

Vi får gratulera regeringen till dess framgång i förmågan att undvika att berätta för folket om både sina redan genomförda och framtida misslyckanden bara därför att sossarna inte förstått värdet av egna tidningar.

Frågan är om sossarna lärt sig något?

./.

Det finns saker som är svåra att förstå. Inte minst när det gäller borgarnas verbala polemik med sina presumtiva väljare och politiska motståndare. De kan beskriva svart som vitt utan att väljarna blir förbannade. Det är ett mysterium att det fungerar.

I valrörelsen 2006 stod populismen i högsätet hos borgarna. De visste naturligtvis att folk retade upp sig på dem som lever på bidrag. Att det i verkligheten var ett fåtal som gjorde det hade ingen betydelse. Alltså gällde det att dra nytta av folkets inbillningar om ”alla” som lever på bidrag.

Lösningen blev arbetslinjen. Bara borgarna kom till makten så skulle det bli jobblinje i stället för bidragslinje. Även om det senare aldrig förekommit. Den betade kroken svaldes med hull och hår. Vi fick borgerlig regering, och ännu i denna dag påstår de att arbetslinjen gäller.

Ändå har arbetslösheten rakat i höjden sedan borgarna kom till makten. Arbetslinjen har blivit arbetslöshetslinjen. Borgarna har gjort vissa försök att dölja att arbetslösheten ökar. Det har man gjort genom att räkna individer som jobbar. Det är en ohederlig metod eftersom arbetslöshet alltid har, och ska i framtiden, räknas som del av arbetskraften.

När barnfattigdomen också visade sig öka med borgerlig politik skickades en minister ner till Bryssel för att få EU att acceptera att man ändrade på hur barns fattigdom skulle beräknas. EU vägrade, och därmed har vi högre barnfattigdom nu än innan borgarna kom till makten.

Jobbskatteavdragen motiverades med att fler skulle komma i jobb. Det blev tvärt om. Sänkningen av arbetsgivaravgiften

motiverades med att fler ungdomar skulle komma in på arbetsmarknaden. Ungdomsarbetslösheten är idag rekordhög!

Varför lär man sig inget av sina misstag? När borgarna ser vad som hänt utifrån deras förda politik borde de ju erkänna sina misstag och ändra politiken. Uppenbarligen fungerade den inte som tänkt. Varför håller de då fast vid den?

Sanningen är ju att antalet jobb beror på behovet av arbetskraft, inte av skatteavdrag eller sänkta arbetsgivaravgifter för ungdomar. Jobb skapas för att det finns något som behöver utföras. Inte av sänkta skatter.

Att sänka skatter är att flytta pengar från den stora massan människor till ett fåtal och därmed minskar många, alltför många, människors förmåga att efterfråga varor och tjänster vilket, hör och häpna, ökar arbetslösheten.

Vilken överraskning!

Det är skillnad på kultur och kultur och allra störst är skillnaden när det handlar om barnkultur. Så kallad fin kultur kan man tänka sig stötta med stora kommunala och statliga bidrag medan barnkultur inte får kosta många kronor.

Vi kommer ihåg hur Stockholms kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt vägrade att ens diskutera det ockuperade Aspuddsbadets fortsatta levnad.

Där var det full aktivitet för barn med bad och annan kultur. Badet behövde renoveras och till det vägrade folkpartiets kultur- och idrottsborgarråd att skjuta till en enda krona.

Det hela slutade med att det populära badet revs efter att ha varit i uppskattad drift i närmare hundra år. Det kan synas konstigt att man river ett populärt bad i ett område där barnvagnarna står som spön i backen. Nu har vi fått förklaringen, pengarna behövdes till en barnlekstuga i en stenöken.

Man undrar hur borgarna, och i första hand Folkpartiet tänker i stadshuset? Att satsa på populära aktiviteter för barn där det finns barn är tydligen inte att tänka på. Däremot kan tydligen Folkpartiets Madeleine Sjöstedt (FP) skjuta till pengar till ett barnkulturhus på Stockholms mest barnfientliga plats.

Att satsa miljoner av både kommunala och privata pengar på ett lekhus, ”Palatset”, beläget tätt invid Stockholms mest trafikerade trafikled, Centralbron, på Riddarholmen där det normalt inte

finns ett barn inom sikte på flera kilometers håll, måste vara en gigantisk felsatsning.

Bara några meter från ”Palatset” rusar det fram tiotusentals bilar och tåg, på den s k ”getingmidjan” vilket kan knappast sägas vara ett lämpligt område för barnaktiviteter.

Bara att ta sig till platsen kommunalt är ett företag lämpligt för orädda äventyrare med förmåga att övervinna hinder värdiga en syd- eller nordpolsfarare från början av 1900-talet. Med bil måste man ha råd med p-böterna, hur många barnfamiljer har det?

Så gick det också som väntat. Palatset är nu förklarat i konkurs. Och det bara efter fyra månaders verksamhet. Trots en storlagen invigning med Stockholms kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt (FP) som galjonsfigur är underskottet i det privata initiativet mellan sex och nio miljoner.

När det visade sig att Palatset redan efter en månads verksamhet slutade att betala hyran eftersom pengarna tagit slut får man nog säga att det folkpartistiska kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt (FP) trots 30 miljoner satsade kronor tog ett riktigt beslut att låta Palatset gå i konkurs.

Folkpartiet bör inse att lyckade barnkultursatsningar ska göras där det finns barn. Inte i tomma stenöknar där bilar och tåg dundrar fram bara några meter vid sidan av lekstugan.

Vad skulle Astrid Lindgren tyckt?

./.