Ensilage

Vi har alla sett de stora runda, ibland kantiga, vita plastbalar som ligger ute på fälten, men vad är det i dem? Jo, det är gräs som ensilerats och som används till att mata djuren med under vintersäsongen. Men varför använder man inte hö, som man gjort sedan urminnes tider? Det kan man undra, men faktum är att ensilering egentligen är en urgammal metod att konservera gräs. Redan de gamla romarna enslierade foder till sin krigshästar som foderreserv. Då förvarade man fodret i grävda gropar utefter sina härvägar. I Sverige började man ensilera i mycket liten skala redan i början av 1900-talet men det är först på senare tid som metoden blivit vanlig genom möjligheten att använda så kallad storbal. Det är såna balar man ser när man åker genom landskapet under sommartid.

Vad är då ensilage och hur fungerar det? I princip är ensilage inget annat än konserverat gräs som packas lufttätt i en stor plastpåse. För att konserveringsprocessen ska fungera krävs total lufttäthet. Minsta lufthål förstör konserveringen. Det händer, fast inte ofta, att fåglar hackar hål i plasten, då måste man täta hålen och det görs lämpligen med textiltejp (silvertejp).

I balen finns bakterier som omvandlar kolhydrater (socker) till i första hand mjölksyra. När gräset är slaget ökar bakterierna i antal. Även sådana bakterier som inte är nyttiga, men dessa minskar snabbt när syrabildningen ökar samtidigt som ph-värdet minskar.

När ph-värdet når ca fyra slutar även de nyttiga bakterierna att öka och därmed är djurens vintermat konserverad.

De bakterier som gör jobbet är av släktena Lactobacillus tillsammans med Lactococcus, Pediococcus och Leuconostoc.

När man ska konservera gräs genom ensilering är det viktigt att så snabbt som möjligt få bort luften från växterna.

Helst ska man slagit in de skördade växterna i lufttät plast inom en timme från det de är nedslagna ute på åkern. Tar det för lång tid kommer sockret att försvinna samtidigt som temperaturen ökar vilket kan få fodret att i värsta fall börja ruttna. Om luft finns i balen finns också risk för att fodret möglar.

Varför har det blivit så populärt med ensilering? Duger inte vanligt hö längre? Jodå, det är inget fel på hö men ensilering är inte lika väderberoende som att göra hö av gräset. Likaså kan man skörda tidigare än vid höskörd vilket ger mat med större protein- och energi än i hö.

Ensilering som princip är densamma som vid framställning av surkål och surmjölk, ja det går till och med att ensilera potatis som är kokt liksom det går att ensilera exempelvis fisk. Även den koreanska nationalrätten kimchi är egentligen inget annat än ensilerad sallad, vilket helt enkelt är mjölksyrade grönsaker, om än starkt kryddade.

Lena Karlsson vid plastaren. Här är det en ny bal pressat gräs som ska bli inslagen och Lena håller just på att knyta fast änden på plasten innan hon kör igång plastare. Sex till åtta lager plast ska det bli runt balen innan den är klar. När plasten löper ut från rullen är det ett förfärligt oväsen. Hörselskydd är ett absolut måste när man plastar ensilage.
Plastare kan krångla. Plasten kan gå av, inte bli riktigt spänd eller det kan ligga alltför mycket gräs vid de rullar som roterar balen under plastningen. Om inte plasten blir korrekt spänd är det en god idé att byta ut de gummrullar mot vilken plasrullen står. Det kan öka produktionskapaciteten högst avsevärt samtidigt som det blir betydligt färre gånger som plasten går av. Byt rullar om det behövs!
Då var förstaskörden klar och ensilerad. Här gänget som gjorde jobbet. Fr.v. Lena Karlsson, Bengt Böhn, Ingemar Hugo Johansson, Gunilla Thelander och på balen sitter gårdshunden Zingo.