En bonde står och passar en stor flock med får.. Då kommer det plötsligt en splitter ny SAAB 9-5 på vägen.. En kille i Broni-kostym, Gucci-skor, med Ray Ban solglasögon och en YSL-slips sticker ut huvudet ur bilen och ropar till bonden:

– Om jag kan räkna ut hur många får du har på betet, kan jag ta med mig ett av fåren då?

Bonden tittar på killen och på den spridda flocken med får och svarar "det är OK för mig"!

Killen tar fram en bärbar dator som han öppnar på motorhuven. Med hjälp av Nokias senaste 3G-telefon kopplar han upp sig mot en NASA-sida på Internet. Han kontaktar ett GPS-satellitnavigationssystem, hämtar den exakta positionen och matar in den i en annan Nasa satellit vilken scannar betesområdet med en högupplösningskamera. Så öppnar han den digitala bilden i Photoshop och exporterar den till Image Processing Facillity i Hamburg. Inom några sekunder får han ett e-postsvar i retur, där står "Picture processed and data stored". Så loggar han in på en MS-SQL databas via ODBC och kopplar upp ett Exceldokument med flera hundra avancerade formler. När detta är gjort kör han all data genom e-posten till en Xircom och på ett ögonblick får han respons. Avslutningsvis skriver han ut en 150 sidors 4-färgs rapport på sin miniatyr-hitech-HP Coulor LaserJet och kastar ett öga på den sista sidan:

– Du har exakt 1586 djur säger han.

– Det stämmer, säger bonden så du kan ta ett får. Så tittar han på när killen går runt för att välja ut ett av fåren som han jobbar hårt med att få ner i bagageluckan på bilen.

Då säger bonden "om jag kan säga exakt vad du jobbar med kan jag då få tillbaka fåret?" Killen tänker en stund på detta och säger att det är OK.

– Du är konsult, säger bonden.

– Det stämmer, säger killen! Hur kunde du veta det?

– Det var inga problem. Du kom hit utan att någon bett dig, så skulle du ha betalt för något som jag redan visste, på en fråga jag inte ställt! Dessutom har du ingen aning om hur den här branschen fungerar! Så är du snäll och öppnar bagageluckan och ger tillbaka min hund.....

Två kor stod i en småländsk beteshage och pratade med varandra.

– Har du hört om den där sjukdomen "galna kosjukan" som alla människor pratar om, undrade den ena kon.

– Jo, sa den andra kossan, det är en djädra tur att man är en pingvin!

Roliga historer om bönder.

En bonde var på en internationell konferens om livsmedelspolitik. Konferensens syfte var att öka förståelsen mellan de stora ländernas bondeorganisationers olika behov. Givetvis hade alla bönder med sig sina familjer.

En morgon satt den svenske bonden, som dessutom råkade vara från Småland, tillsammans med sin fru och åt fruktost på hotellet. Då hörde han hur en engelsk bonde vid bordet bredvid frågade "Can you pass me the sugar, sugar?" Det där tyckte smålänningen var synnerligen fyndigt sagt.

Det gick inte många minuter förrän en amerikansk farmare på bredaste sydstatsdialekt utbrast till sin hustru: "Can you give me the honey, honey?".

Nu tänkte smålandsbonden att det där var ju om möjligt ännu bättre. Så han funderade på att nu måste han komma på något som var lika bra. Han tänkte ett bra tag och så sa han: "Kan du ge mig mjölken, din kossa?"

En morgon ringde det hos brandkåren i Värnamo och en upprörd bonde skrek att hans lagård stod i brand. Brandkåren och polisen ryckte ut till gården och lyckades som tur var begränsa elden innan djuren hade brunnit inne.

Under polisutredningen frågade polisen bonden varför han inte lyckats begränsa elden?

Jo, sa bonden, det var så att när vi upptäckte branden låg vi fortfarande kvar i sängen och jag låg innerst så jag var tvungen att kliva över gumman för att komma ut, och sånt sinkar.



Den småländske polismannen körde under sin patrullering på småvägar i den stora smålandska skogen när han kom ifatt en bil som han till sin glädje märkte körde enligt alla konstens regler. Den höll fartgränserna, gav tydliga tecken, höll väl till höger och han såg att bilen följe varenda trafikregel som fanns - ja, bilen framfördes helt enkelt föredömligt. Detta trots att avsaknaden av annan trafik kanske skulle kunna tänkas inbjuda till annat körsätt.

Polismannen blev så glad över vad han såg att han följe efter bilen till dess den stannade på en bondgård, då körde han upp bredvid bilen och klev ut.

— Ja, jag stannade inte för att ni gjort något fel, jag ville bara gratulera er till en föredömlig körning. Lugnt och fint och försiktigt. Det är sällan vi ser sån bra bilkörning.

Bonden i bilen vände sina glansiga ögon mot polismannen och sa med ett leende:

— Ja, man får ta de lite förschigtigt när man tatt ett par järn.

En veterinär som verkade bland bönderna i Småland hade en rätt ovanlig hobby. Han var nämligen buktalare. Denna kunskap brukade han då och då använda för att skoja med bönderna i sitt distrikt. En dag kom han till en gård där bonden bett veterinären göra en allmän inspektion av alla djuren på gården.

Först inspekterade veterinären hästen och då frågade han vad hästen hette.

— Den heter Dacke, svarde bonden, den är döpt efter den kände upprorsmakaren som verkade här i trakten sa han.

— Nå, Dacke, sa veterinären, vad tycker du bäst om här i livet?

Bonden höll på att tappa hakan när han hörde hästen svara:

— Det är när jag får gå med märren i hagen om somrarna.

Sedan kom man till korna och veterinären frågade Majros vad hon tyckte bäst om:

— Det är när bonden inte kan insiminera så jag får träffa den riktiga tjuren, svarade Majros till bondens oförsträckta förvåning.

När de närmade sig grisarna sprang bonden i förväg och kopplade en nacksving på en av suggorna och väste i grisens öra:

— Knystar du ett enda ljud grisdjävel, vrider jag nacken av dig!


Psykiatikern fick besök av väldigt nervös bonde som frågade om han fick ställa en, kanske två frågor? Det går bra sa doktorn.

— Jo, doktorn, är det möjligt att en djurbonde som jag kan förälska sig i en ko?

Psykiatikern funderade länge och så sa han:

Nej, absolut inte! Under hela min praktik har jag aldrig stött på ett sånt fall. Det finns heller inget sådant fall beskrivet i hela den psykiatriska litteraturen. Nej, tanken är fullkomligt löjlig...och vilken är er andra fråga?

Jo, sa bonden, jag bara undrar om doktorn känner någon som är spekulant på en mycket stor förlovningsring?

Lantbrukaren Anders Persson från Kråkmåla i Småland hade träffat en dam från Stockholm och bjudit ut henne på krogen inne i Växjö. Och fint skulle det vara så det var soppa till förrätt. Nu bar det sig inte bättre än att i damens soppa låg en spindel och kämpade för sitt liv. Stockholmsdamen hoppade upp och ställde sig på stolen, drog ner kjolarna och skrek så det ekade över hela krogen:

– Ta bort odjuret!

Då kom två hovmästare och slängde ut Persson.

I den lilla småländska byn började ryktet gå att storbonden i byn, Gustaf von Knorring, fått bekymmer med spriten. Så småningom kommer det fram att ursprunget till ryktet är en gammal elak lärarinna och att grunden till ryktet är att lärarinnan en dag sett von Knorrings traktor parkerad utanför systembolaget inne i Växjö.

Men von Knorring tar en ljuvlig hämd. En kväll tar han sin traktor, en Fendt, och parkerar den utanför lärarinnans bostad och där får den stå hela natten.


Det vet ju alla människor att det är nyttigare att bo på landet än i stan. Nu var det så att gamle bondgubben Olsson på Backen skulle fylla 104 år och det var stor uppståndelse. Det kom fotografer och journalister och TV och radio och allihop frågade de hur det kom sig att Olsson kunnat bli så gammal. Men gubben Olsson tyckte inte det var så märkvärdigt. Han tyckte att det inte var någon konst att bli så gammal. Han förklarade för den samlade pressen vad det berodde på:

Jag har ätit vitaminpiller sen jag var 102.

Det var auktion i Småland. Det är det ofta, men den här gången var det en gård som gick under klubban. Till publiken sällade sig också en västgötaknalle, som det fanns rätt gott om en gång i tiden. Ni vet de där gubbarna från Borås som for land och rike runt sina kramlådor och sålde en massa krafs till bönderna. De var ju inte alltid så väl sedda de där knallarna och därför var auktionsutroparen lite irriterad när den här knallen tog sig före att till och med bjuda på gården. Inte nog med att han bjöd och höjde budet undan för undan, han var så fräck att han kom med det högsta budet. Auktionsförrättaren var minst sagt tveksam. Skulle den där fattiglappen kunna betala kontant om han nu lät klubban falla?

Tja, auktionsförrättaren hade ju inte mycket att göra, ingen annan bjöd över knallen. Knallen i sin tur var mäkta purken för han märkte ju att folk tvivlade på att han kunde betala. Så han halade upp en plånbok tjock som en vörtlimpa ur bakfickan och langade fram tusenlapparna. Och så sa han så högt han kunde:

– Säg, har ni inte en gård till medan jag har plånboken uppe?

En bonde från Lenhovda i Småland hade tagit bilen upp till Stockholm för att hälsa på några kompisar. Det bar sig inte bättre än att han körde fel och kom rakt in i city, närmare bestämt rätt in i trafiken runt Stureplan. Bondens totala brist på respekt för trafikregler och rött ljus höll på att ställa till kaos! En poliskonstapel stod och iaktog den smålandske bondens manövrerande i trafiken. När bonden för tredje gången körde mot rött ljus vid Kungsgatan.förlorade polisen tålamodet. Han stoppade ekipaget och sa:

– Hörrnu min bäste herre, det är inte förrän nu som det blivit grönt.

– Jovisst, svarade bonden, men så har det också varit en förfärlig torka hela våren.




 



Att kossor från början var rovdjur är väl känt, mindre känt är varför de har fyra magar. Kossor har fyra magar beroende på deras huvudsakliga byten, nämligen adel, präster, borgare och bönder.

Lantbrukaren Oskar från Moheda i Småland kom in på Stora hotellets bar i Växjö och genast kom en blondin fram till honom och sa – Älskling, det var evigheter sen vi sågs. Hur mår du Knut, sa hon. Jag är ledsen sa Oskar, men jag tror inte vi känner varandra. Visst gör vi det så blondinen, Jag heter Ulla, det kommer du väl ihåg? Oskar sa att det gjorde han inte.

Häng med hem en stund så kommer ditt minne att bli uppfriskat. Det förslaget tyckte Oskar var acceptabelt så han hängde med hem till henne. När de kom in i hennes lägenhet frågade hon igen om han kände igen henne. Tyvärr var Oskars minne samma som tidigare, han kände inte igen henne, sa han.

Hon gick fram till honom och kysste honom passionerat. Nu då frågade hon, känner du inte igen mig nu? Samma svar från Oskar. Han kände inte igen henne. Då drog hon av sig klänningen och frågade om han inte kände igen henne, nej tyvärr. Då blev Ulla förbannad och slet av sig bh:n. Nu då, frågade hon samtidigt som hon sköt fram brösten, nog påminner de här dig om någonting?

– Jo, nu gör det faktiskt det, svarade Oskar, Jag skulle bara ut och köpa mjölk närjag hamnade på Stora hotellet...



Snacka om skånska bönder. Den här var så dålig i matte att när han skulle räkna till två var han tvungen att ta av frugan hennes jumper. När han skulle räkna till fyra var han tvungen att gå ut i lagårn och titta på en kos juver.

Lantbrukare Peder Persson på Backen hade en krävande fru. Hon klagade ständigt på att han liksom inte räckte till. En dag när de var på en lantbruksmässa i Jönköping så visades där en massa avelstjurar.

Hur många gånger orkar en sån där tjur med månntro, undrade Peders fru?

Tja, får han bara rätt foder och ordentlig skötsel så kan han tjänstgöra varje dag, sa drängen som hade hand om turen.

Peder fick en blick som kunde döda av sin fru och så sa hon:

– Där ser du, sa hon. Den här tjuren kan lära dig en hel del. Studera den noga!

Drängen fattade att han gjort bort sig, när han såg hur generad Persson verkade bli. Han tänkte att han måste säga något för att muntra upp honom:

– Jo, frun, en sån här tjur han kan alltså minst en gång om dagen, men då måste man komma ihåg att han tar ju inte varje ko mer än en gång...

 

Två bönder stod och resonerade om vädret och den ena bonden sa till den andra:

– Konstigt väder vi har, ibland duggregnar det och ibland regnar det inte ett dugg!


Den gamle bonden var beroende av väderleken för jobbet. Nu hade han dock en gåva som gjorde att han kunde känna av kommande väder i knäna. Samtidigt var det ett bekymmer, för om det skulle bli regn så gjorde det fasligt ont i knäna och han stod helt enkelt inte ut. Bonden insåg att han var tvungen att avstå från sin förmåga att spå väder med hjälp av knäna så han gick till doktorn och blev mycket riktigt botad.

Men eftersom han var beroende av att känna till kommande vädersituation så gick han så småningom till försäkringskassan och krävde ersättning för en barometer.


Stockholmaren som hade hört att bönderna kunde se på korna vad det skulle bli för väder besökte en bondgård i mörkaste Småland. Han frågade bonden hur dom bar sig åt.

– Vi tittar om korna stå eller ligger, sa bonden. Om dom ligger ner så blir det regn men om dom står blir det vackert.

– Men en del av korna ligger och några står upp, så det kan ju inte stämma, sa stockholmaren.

- Jo då, antingen blir det regn eller så blir det vackert replikerade bonden.


På geografilektionen i den lilla småländska byn fick storbondens yngsta son frågan:

– Hur är klimatet på Nya Zeeland?

– Mycket kallt, magistern.

– Varför tror du det?

– Allt kött som kommer därifrån är ju fruset.



Stockholmaren uppe på sommartorpet hade tagit till vana att gå över gårdens åkrar och det tyckte inte bonden om, vilket han påpekade.

– Jag går var jag vill, sa stockholmaren, det har jag papper på!

Bonden släppte då ut tjuren som genast gick till anfall. Nollåttan lade benen på ryggen och skrek på hjälp.

– Ta det lugnt, ropade bonden, du kan väl visa honom ditt papper!

Bonden Lennart och hans dräng Bengt är ute på älgjakt tillsammans. Plötsligt lyfter bonden geväret och slänger iväg ett skott.

Otroligt, men det brakar till bakom en jättelik gran. En bjässe till älg stupar.

– Bravo skrek Bengt. Vi har skjutit en älg!

– Vadå? Vilka djävla vi, sa Lennart surt.

Framme det nedlagda bytet konstaterar Lennart:

– Fan också, vi har skjutit grannens häst!

– Jaså, säger Bengt surt... vilka djävla vi?


Många bönder i Småland har också ofta en massa skog som ska skötas. Om inte annat är det ett krav från EU att skogen ska gallras och avverkas och skötas enligt EU:s alla tusentals regler. En och annan bonde har dock skogen enbart för jaktens skull. Den här historien är dock från tiden när bönderna fick sköta sina skogar utan att en massa byråkrater i Bryssel la sig i varenda detalj.

Det var så att bonden Algot i Drageryd hade rätt mycket skog och för att hålla den i trim lät han då och då flygbespruta sina träd. Hans huvusakliga intresse av skogen var att hämta ved från den. Samt att den var bra att ha vid älgjakten. Den här hösten blev han instämd till tinget i Högsby och domaren frågade:

Har ni någon förklaring till varför ni sköt ner besprutningsplanet?

– Jo, svarade Algot, det var så att jag stod på pass och trodde det var en älg!


Alla historier om bönder kommer inte från Småland. Den här historien utspelar sig vid en gammaldags mjölkpall utefter en grusväg i Västergötland.

Vid mjölkpallen stod bonden Hans och hoppade av ilska. Klockan var redan 07,30 och ännu hade inte mjölkbilen hämtat och lämnat några mjölkkannor. Nu syntes dock ett dammoln i fjärran och mjölkbilen närmade sig, stannde vid Hans som genast undrade varför i helsike han kom så sent.

Har du inte hört vad som hänt, undrade mjölkbilschauffören? Tidigt i morse gick tyskarna in i Polen, så nu är det krig.

– Tidigt i morse, konstaterade Hans, ja, det är pojkar som kan gå upp om mornarna det!




Ät mer griskött!