Ett snabbt övergående, men likafullt häftigt åskväder inledde den historiska vandringen i Sävsjöström en för övrigt vacker julidag sommaren 2003.

Om vice häradshövdingen af Petersén hade spejat ut genom sitt kikhål i sitt corps de logi – som han gjorde när demonstraterna tågade genom byn 1907 och han nogsamt antecknade vilka de var för att sedan kunna sparka dem – hade han denna dag kunnat skåda en lagom stor hop om cirka 15 personer som under ledning av tvenne naturguider samlats för att få sig såväl historiska fakta som en skön promenad.

Sävsjström växte fram på 1640-talet, men det finns spår som visar att byn varit boplats redan för 2 000 år sedan.

På 1600-talet fanns sju gårdar och en frälsegård när Johan Skytte köpte byn. Då omfattade Sävsjöström ca 4 000 hektar. Han anlade järnbruket 1675. Senare tillkom pappersbruk, sågkvarn och mjölkvarn. Kolare fick man hämta från mellansverige, ty bönderna stod sig slätt när det gällde att kola. Sjömalm fanns, men tackjärn köpte man från Lessebo.

Nästa milstolpe i Sävsjöströms historia inföll 1868 när vice häradshövdingen Gustaf Herman af Petersén övertog ledningen av byn. Det sammanföll med en brytningstid för den svenska järnnäringen. Sveriges andel av världsproduktionen föll från runt 40 procent i mitten av 1750-talet till under 3 procent 1870. En bit in på 1900-talet upphörde brukets järnhanteringen helt.

Men häradshövdingen hade andra planer. Han utvecklade träförädlingen och startade ångsåg vid Skogstorp och Skahus. Han satsade på export - hö, spannmål och bräder - och såg till att järnvägen byggdes ut. En viktig milstolpe var tillkomsten av järnvägen mellan Sävsjöström och Nybro 1876. Sävsjöström blev en järnvägsknut. Självfallet hade patron en egen av- och påstigningsplats strax intill corps de logiet!

Nu hade Sävsjöström vuxit till 7 000 hektar och ett 60-tal torp hörde till bruket. Häradshövdingen var sträng och lagkunnig och mån om bygdens folk. Han såg till att de fick jobb, men han såg också till att de miste det. 1907 var det strejk på bruket. När demonstrationståget passerade utanför honom satt han vid sitt kikhål och antecknade vilka som deltog: de fick sparken. Sedan annonserade han i Smålands Posten efter "hederliga, redbara, nyktra och helst gifta karlar". Han fick nytt folk. Och de fick bra villkor bara de inte gick med i facket. Han visade ingen pardon med de fackligt anslutna. De vräktes från sina bostäder. Bland annat slängde han ut en nyförlöst kvinna. Han hade också planer på att privatisera vägarna. Peterséns fru, Kristina Charlotta Ribbing skötte handelsboden. "Fläskmaja" som hon kallades sålde salt sill, tyger och amerikanskt fläsk. Alla inköp drogs på de anställdas löner.

Men 1906 hade folket tröttnat på affärens utbud och ville starta egen butik. Och ett år senare startade Konsum. Den fanns kvar ändå till försommaren 2001 då den tyvärr slog igen för gott.

Af Petersén ledde bruket i hela 46 år. 1914 såldes det till AB Brusafors-Hällefors. Allt detta och mycket mer berättade de kunniga naturguiderna Anette Carlsson och Matilda Eriksson. Flera av vandrarna denna dag var gamla Sävsjöströmmare som gärna kompletterade med egna minnen och berättelser.

Text: Gunilla Thelander, Bild: Lasse Strömberg.

Vandring i gamla Sävsjöström

Bruksboden är numera hembygdsmuseum
Stort intresse visades för gamla kartor över Sävsjöström.
Vandringen från samhället till "andra fallet" gick på banvallen till den numera nedlagda järnvägen.
Vid "andra fallet" berättades om de industrier som tidigare låg på platsen, och av vilka spår ännu är synliga. Bostadshusen som låg där är dock totalt osynliga för ett otränat öga.
Numera är det tyvärr rivet, Sävsjöströms corp de logi som var bostad åt Gustaf Herman af Petersén
Den så kallade disponentvillan ligger på samma tomt som det gamlacorp de logi:et, dock ej på exakt samma plats. Huset är som synes numera tillbyggt med ett garage för den moderna tidens åkdon.

Nedan följer ett bildkollage från hembygdsmuseet i Bruksboden, Sävsjöström.

Interiör från affären som den ser ut idag.

I såna här bänkar satt barnen i skolan förr.

En gång i tiden fanns bensinstation i byn, nu är det bara skylten kvar.

Ett antal gamla vagnar finns också bevarde.

 

En lampa från förr. Man kan undra om den gav bra ljus. Med tanke på storleken är det väl inte osannolikt, fast om den bländade eller inte återstår att få reda på.

Många verktyg från brukstiden finns kvar att beskåda.

Vid ett sånt här skrivbord, kliniskt rent från allt vad datorer heter sköttes tidens adminstration.

Vad är det för snabelhalsade apparater? Jo, man satte dem på mjölkkrukor och så kunde man lätt mäta upp en liter som sedan hälldes i kundens mjölkkruka.

Betalningen registrerades givetvis i en kassaapparat med handvev så det gick att handla även om det var strömavbrott.

Stockholm i september 2003

Lasse Strömberg