Lasse Strömberg på Nätet

Det var själva helvetet, det var vad det var.

Åttahundra sjömil öster om Virginia Capes råkade den 29 september 1913 den engelska lastångaren Tempelmore ut för brand i lastrum nummer ett. Hennes last betod av bomull, olja och trävirke. Hennes kapten Isaac Jones gav order om att lastrummet skulle dränkas med ånga samt att lasten skulle beljutas med vatten. Efter tio minuters arbete tycktes varje spår av eld ha upphört. Trots detta kommenterade varje man upp på däck. Detta var ett riktigt beslut, ty vid midnatt, bröt elden ut på nytt. Kapten Jones lät nu sända ut S O S.

Kommer med full fart

Det är inte lätt att komma åt eldhärden på en brinnande atlantångare. Risken finns alltid att man i stället för att släcka elden sänker fartyget.
Radiotelegrafisten ombord, Robert Emanuel, hade just slutat ta emot nyheterna från Arlington, när han fick order att sända nödsignalen. S O S besvarades omedelbart av S/S Arcadian. Hon befanns vara på femtio sjömils avstånd och fick nu veta att eld utbrutit och en vädjan om omedelbar assistans skickades iväg via radion. Svaret blev kort: "Kommer med full fart - vi är hos er snart".

Svårt att andas

Emanuel höll god kontakt med Arcadian till generatorn stoppade, varvid han kopplade in nödsändaren som drevs med batterier. Han fick jobba i kolmörker ända till en steward kom med ett stearinljus. Han hade svårt att andas eftersom radiohytten fylldes av rök från den brinnande ångaren. Arcadian meddelade att hon nu var på mindre än trettiofem distansminuters avstånd. Trots detta kunde hon inte se de lysrakterer som Tempelmore skickade upp. Medan Emanuel talade med Arcadian kom kapten Jones in i radiohytten och beodrade radiotelegrafisten att lämmna hytten tillsammans med honom.

- Röken var så intensiv och elden spred sig så hastigt, att kaptenen gav mig order att lämna hytten med honom. Vi måste överge fartyget så hastigt, att jag inte kunde bärga mina effekter och kom iväg med endast vad jag gick och stod i, berättade Emanuel senare.

Fartyget var förlorat

Hon kom ur kurs riktigt ordentligt. Bilden från en olycka som trots allt slutade lyckligt. Alla överlevde.
Besättningen kämpade mot elden, tyvärr lönlöst. Fartyget var förlorat. Hon låg redlös, men pumparna fungerade och man beljöt kommandobryggan med vatten. Vilket man gjorde till närmare ett på natten. När fartyget stod i ljusan låga från för till akter gav kapten Jones order att livbåtarna skulle firas ned innan de tog eld de också. Kapten Jones och radiotelegrafisten Robert Emanuel lämnade fartyget i den sista båten klockan fem över ett på natten.

- Det värsta var när vi var i livbåtarna. Stormen rasade våldsamt och det var nära att vår lilla båt kantrade. Vi lyckades dock hålla båten rätt i vind till tio i fyra på morgonen då Arcadian kom, sa Emanuel.

Eldhav

Vissa av besättningen fick lyftas ur båtarna på grund av svaghet. Vid det här laget var Tempelmore ett enda dånande eldhav som lyste upp havet vida omkring. När de 54 besättningsmännen så småningom sattes iland i Baltimore av Arcadian karakteriserade kapten Jones händelsen på typiskt sjömansvis "Det var själva helvetet, det var vad det var".

Lasse Strömberg.