Lasse Strömberg på Nätet

Hageskruvdagen, en resa bakåt i tiden

Se ett bildsvep från Hageskruvdagen 2002

I de gamla dackeskogarna, på vägen mellan Lenhovda och Älghult ligger en liten smålänsk by som heter Hageskruv. Det är en samling rödmålade hus mitt ute i skogen. Där ordnas varje år sedan tio år tillbaka Hageskruvdagen.

Byborna tar fram sånt som legat gömt i ladorna. Det är gamla maskiner, jordbruksredskap, motorer, bilar, motorcyklar, gamla kläder och matberedningsmaskiner. Ja, allt möjligt som brukar gömma sig i hörnen.

Dagen har blivit populärare för varje år som gått. Ryktet om Hageskruvdagen har numera spridit sig vida omkring. Det kommer turister från när och fjärran.

Det tycks inte vara någon måtta på vad smålänningar kan hitta i sina gömmor. Varje år plockar man fram fler och fler, för den moderna människan okända, verktyg och maskiner. De gamla råoljemotorerna brukar dock vara samma år från år. Man upphör inte att förundra sig över hållbarheten på dessa motorer. Blir de aldrig utslitna?

Nog pratat, nu får ni hänga med på en teknisk nostalgitripp i den djupa småländska skogen strax innan Älghult. Orten där Smålandskalle myntade begreppet "Ska det supas, så ska det åtminstone ske snyggt" när han slog upp den dagliga i spetsglas från Älghults glasbruk.

Ni kan aldrig gissa vad de två vänstra bilderna föreställer. Därför ska jag tala om det här och nu: Det är en evighetsmaskin. Titta på mittenbilden så ser ni den geniala konstruktionen. Vem var det som sa att Åsa-Nisse var smålänning? Jag vet inte hur lång en evighet är, men en sak är klar, maskinen fungerade hela Hageskruvdagen i alla fall. Och kanske står den i en gammal lada någonstans och snurrar för sig själv än idag.
Den högra bilden visar en gammal ässja i aktion. Så gick det till, ungarna fick sköta blåset.

Hageskruvborna har uppenbarligen inte kastat något "som kan vara bra att ha", vilket betyder att man hittar det mesta litet här och där. Bilden till vänster är en hammare, den går det utmärkt att använda till att göra spett med. I mitten är en motor som per rem driver en avbarkningsmaskin och till höger en av dessa små motorer som uppenbarligen kan driva vilken fantasifull maskin som helst.

Avdelning för gamla råoljemotorer. Här är motorerna som inte går att slita ut. Den till vänster driver en kvarn. Passa på och köp nymalet mjöl direkt från kvarnen. Pratar man snällt med mjölnaren kan man nog få ha ett ord med i laget om vilka sorters, och vilken blandning, av säd man vill använda.
Men som med alla motorer som ska hålla länge ska även de här dyrgriparna skötas. Litet olja på strategiska ställen är inte fel.
Kylvattnet går via en balja vatten. Från baljan in i motorn, därifrån ut till - vad heter det? - tråget och snabb avkylning på väg ner i baljan för att sedan avkylt gå tillbaka och kyla motorn. Efter dagens jobb kan det varma kylvattnet användas till ett välförtjänt bad.

Vad var det jag sa? Här är en som använder kylvattnet för att skjölja av sig. Han är väl smålänning och använder allt på nytt.
Tänk vad motorer har gjort för mänskligheten? Här används en gammal råoljemotor till tröskverket.
Lassa kärvar och ner med dem i tröskan. Så var arbetsgången och han som står vid tröskan ska hinna med och byta säckar också...

När det är tröskat ska det malas. Det sker också i en remdriven kvarn.
Efter det kan man ta sig en tur i den gamla Amazonen. Den är inte så märkvärdig om det inte vore för en sak, den går på gengas.
Kolla in gengasaggregatet. Det finns dom som säger att detta är framtidens bränsle när oljan tar slut eller blir så dyr att ingen vettig människa har råd att åka bensindriven bil. En sak är dock klar, i Hageskruv är man väl förberedd!
Tja, förresten...man kanske kan undvika gengasen om man har en sån här. Och det har man i små byar i skogen i Småland.
En tur på en så gammal moped rufsar med säkerhet till håret. På Hageskruvdagen kan man få det tillfixat på gammalt hederligt sätt. Och samtidigt kan man återfalla i nostalgi med en gammal veckotidning. Som om det inte var nog med nostalig runt omkring.
Blir man hungrig på utflykten till Hageskruv så finns det bot. Till vänster ses en gammal köttkvarn, och du får mat som gått genom den gamla köttkvarnen. Jag ger mig sjutton på att äkta småländska isterband fortfarande mals i sådana här kvarnar. Åtminstone om de ska vara äkta.
Kommer ni ihåg hur en kassaapparat såg ut för inte allt för längesen? Just det, så här såg de ut innan streckkodsläsarna gjorde sitt intåg.
Efter maten kan det passa bra med kaffe och våffla tillagade på gammal järnspis. Avnjutes bäst i en solig sommarvarm hage i Hageskruv.

Skriv gärna och tala om vad du tyckte om den här sidan. Alla synpunkter är välkomna.

Brev till Lasse

Tillbaka till Lasses hemsida


Text och bilder är copyright © Lars L. Strömberg. Varken text eller bilder får publiceras, vare sig på papper eller elektroniskt i någon som helst form.