Arkiv för 30 mars 2006


I dagarna är det exakt hundra år sedan Stalin besökte Sverige och Stockholm.


I april 1906 beslöts
i Ryssland att det skulle hållas en s.k. föreningskongress. I efterdyningarna av 1905 års ryska revolution beslöts att kongressen skulle hållas på något lugnt ställe, valet stod mellan Tammerfors och Stockholm. Det blev Stockholm. Staden hade också gott anseende inom den ryska socialdemokratin. Inte minst beroende på att Stockholms polischef, stadsfiskal Stendahl, visat socialdemokraterna i Ryssland stor förståelse.

Den Kaukasiska delegationen, i vilken Stalin ingick, bestod av 19 personer av totalt 90 i hela sällskapet.

Man lämnade Hangö ombord på ångaren Oihonna med såna kända namn som Lenin, Vorosjilov, Rykov, Lunatjarskij, och inte minst skalden Demjan Bjednyj. Fast man kom inte långt. Redan efter en halvtimme till sjöss gick ångaren på grund. Ångarens prekära läge observerades från Hangö där man noterad att ljusen på ångaren betedde sig underligt. En annan ångare, Vellamo, skickades ut och tog passagerarna tillbaka till Hangö.

Dagen därpå tog Vellamo upp den avbrutna resan och fartyget kom lyckligt fram till Stockholm där pressen ägnade avsevärd uppmärksamhet åt dramatiken i resan. Passagerarna ägnade man dock mindre uppmärksamhet. Dock uppmärksammades det faktum att tio kapplöpningshästar varit med om grundstötningen.

De ryska kongressdeltagarna fick till största delen bo hos privatpersoner eftersom Stockholm ansågs full av ryska spioner. Stalin fick dock bo på hotell. Fast först förhördes han och de andra ryska deltagarna av polisen innan de släpptes in i landet.

Man fick uppge ändamål med resan, arbete, hur man rest, hur mycket pengar hade man med sig, var hade pengarna kommit ifrån, föräldrarnas yrken, politisk övertygelse, hemorter, fingeravtryck togs och man fick lov att anmäla sig hos polisen varje tisdag.

Stalin, med sin teologiska bakgrund, fick bo på ett mycket sunkit hotell Bristol på Klara östra kyrkogata 5, omedelbart intill Klara kyrka. Hotellet ansågs höra till Stockholms sämre, det var ett så kallat ”nattpartihotell”.


Josef Stalin besökte Stockholm i april 1906. Hans rätta namn var Josef Dzjugasjvili, men det använde han inte vid besöket.

Efter Stalin besök hos polisen antecknades det om honom att han var ”liten, spenslig, svart hår, och dito helskägg, kopparärrig, bruna ögon, stor näsa, gråspräcklig ulster samt att han bar skinnmössa”. Det senare förvånade nog en och annan i vårsolens sken.

Stalin fick också via tolk redogöra för sig själv och syftet med besöket. Det bör ha bjudit en del svårigheter med tanke på att Stalin endast talade ryska och georgiska. För polisen uppgav han inte sitt rätta namn Josef Dzjugasjvili utan han uppgav sig heta Ivan Vissarionovitj och han sade sig vara född i Tiflis i stället för Gori. Allt för att inte så lätt kunna spåras av den ryska ochranan. Han uppgav också att han var journalist på den påhittade tidningen ”Demokratiska Konstitutia”. Att den svenska polisen, med tanke på tidningens namn, gick på det säger nog en hel del om den dåtida svenska polisens intellektuella kapacitet.

Kongressen hölls i folkets hus och deltagarna hälsades välkommna av Branting som när kongressen slutade efter två veckor lät meddela att de svenska socialdemokraterna åtog sig att stå för lokalhyran.

Stalins insatser under kongressen var knappast betungande, han talade endast tre gånger sammanlagt på de 26 sammanträdena. Hans tal uppmärksammades inte alls. Han sägs endast ha varit mångordig och talen lär inte ha innehållit speciellt mycket substans.

I slutet av kongressen i Stockholm blev Stalin också direkt desavouerad av Lenin i frågan om hur man skulle ställa sig till de allmänna valen till riksduman hemma i Ryssland. Enligt samstämmiga uppgifter från den Stockholmska kongressen gjorde Stalin en ganska slät figur och han återvände till Kaukasien och gav där ut en broschyr med argument mot duman och dess ledamöter.

Så slutade Stalins besök i Stockholm för hundra år sedan.

Andra bloggar om: , , ,

Comments 3 Kommentarer »

Kungen och monarkin kan man alltid ha synpunkter på. En av dem som haft det på senare tid är socialdemokraten Nalin Pekul och detta har föranlett en av de elakaste kommentarerna om kungen jag sett på mycket länge.

Den som står för den elaka kommentaren är DN:s Lars Linder som i en kolumn i tidningen säger sig förstå Nalin Pekuls försvar för monarkin genom två uttalanden kungen gjort.

Kungen har sagt två bra saker. I början av 90-talet gjorde han ett uttalande om Lasermannen och för ett år sedan ett uttalande om tsunamikatastrofen. Thats all!

Lars Linder tycker det är snubblande nära en ”duktig idiot”.

När så Expressen tog upp att Kungen tycker att TV4 är elaka mot kungafamiljen i tvserien Hey Baberiba påpekar Linder att DN:s tv-kritiker Leif Furhammar mycket riktigt påpekar det alla sett.


Att tyskar som vill göra reklam för sin tyska industri gärna kör BMW får man förstå, men att svenskar som vill göra PR för svensk industri också kör BMW är svårare att förstå.

Nämligen att kungafamiljen med tiden mer och mer liknar den spelade.

Frågan om vilket som kom först, ägget eller hönan gäller alltjämt.

Jag förstår dock inte påståendena om kungens roll som PR-man för Sverige, som alla monarkiförsvarare alltid kommer dragande med så fort monarkin diskuteras. Kungen gör så bra PR för svensk industri brukar det heta.

Är det att göra bra PR för svensk industri att köra BMW?

Läs Lars Linder i DN.
Andra bloggar om: , , , ,

Comments 3 Kommentarer »