Lasses blogg

Idag möts man av rubriker som säger att ”Sverige rasar i trygghetsligan” eller en annan rubrik som säger att ”Sverige rasar snabbt i trygghetsligan”. Artiklarna under rubrikerna talar om att Sverige inte längre ligger i topp vad gäller socialförsäkringar.

Maktens, bankernas och högerns män, det är oftast män, har så länge jag kommer ihåg alltid beskyllt svensken för att vara trygghetsnarkoman. I stället för ekonomisk trygghet har de menat att vanligt folk skulle må bättre av litet mer otrygghet.

Sedan hänvisar de till det fullkomligt korkade uttalandet att ”hungriga lejon jagar bäst”. Vilket är så långt ifrån sanningen man kan komma. Hungriga lejon är urusla på jakt. Vilket för övrigt gäller alla hungriga rovdjur. Ett rovdjur som är bra på jakt är definitivt inte hungrigt.

Detsamma gäller människor. Är man orolig för sin ekonomi gör man garanterat ett sämre jobb än om man känner sig trygg. Otrygghet är ingen patentmedicin för att få folk att jobba bättre.

Den bästa jobbaren är den som är fast anställd, med bra lön och med socialförsäkring det går att lita på.

Det lustiga är att höginkomsttagare måste alltid få högre lön, större bonusar, generösa pensionsavtal och gratis semesterresor och dito bilar för att göra ett bättre jobb. Arbetare däremot behöver varken högre lön, bonusar, bra socialförsäkringar eller generösa pensioner för att utföra ett bra jobb.

Denna skillnad, som ofta dras fram från den politiska högern, är ett mysterium som nog även Charles Darwin gått bet på att beskriva i sin bok ”Om arternas uppkomst”. Det torde vara och förbli ett mysterium att två så till utseendet och livsbetingelserna lika arter som fattiga och rika människors förutsättningar för att utföra ett bra jobb kan vara så diametralt olika.

Den forskare som kan vederlägga den av högern allmänt accepterade teorin om förutsättningarna för att kunna göra ett bra jobb torde ha Nobelpriset som i en liten ask.

Vi väntar på svaret.

Katrine Kielos brukar skriva klokt om olika samhällsproblem. Nu har hon emellertid fattat det mesta fel när hon skriver om religion, ateism, ekonomi och aktier. Hur hon nu lyckats blanda ihop dessa företeelser till den illasmakande ledardrink som publicerats i hennes tidning Aftonbladet?

Föreningen Humanisterna har tagit till uppgift att upplysa folket om sanningen om religioner, oavsett det handlar om kristendom, buddism eller islam, nämligen att någon Gud inte existerar. Det räcker inte enligt Katrine Kielos, de borde jämföra ekonomi och aktiehandel med religion och därmed kritisera dessa företeelser också.

Problemet är att aktier och ekonomi är reella fakta som finns och förekommer i verkligheten, vilket inte Gud gör. Humanisterna bör därmed göra som skomakaren, nämligen förbli vid sin läst. Det räcker så bra.

Katrine Kielos skriver löjligt nog att ateister har rätt till sin religion! Vaddå religion? Ateism är ingen religion. Att vara ateist är att förstå livets mening så som det är utan inblandning av någon fantasifigur vid namn Gud.

Ateister är inte rädda för döden, de vet nämligen att de redan har varit döda innan de föddes. De behöver ingen religion, Gud fader eller hans son att trösta sig med eftersom de inte är rädda.

Att Katrine Kielos inte förstår skillnaden mellan aktiehandel och tro på Gud och ateism är pinsamt.

Någon Gud existerar inte, men det gör aktier. Hon ger sig också på att kritisera Humanisterna för att de inte kritiserar finansbranschen.

Det bästa vore väl att Katrine Kielos gav sig på finansbranschen utan att blanda in religion om hon nu anser det befogat i stället för att kritisera några de kallar nyateister. Vad det nu är? Tror Katrine Kielos att man kan vara litet ateist? I så fall kan jag upplysa om att det går inte. Antingen är man ateist eller inte. Möjligen kan man vara nybliven ateist.

Rent pinsamt blir det när Katrine Kielos antyder att de många har mer rätt än de få? Den uppfattningen sätter onekligen lögnaren Hitlers många anhängare i en ny dager, nämligen att de hade rätt. Eller att alla de inom den kristna kyrkan som ”visste” att Galileo Galilei hade fel när han påstod att jorden var rund och inte alltings medelpunkt.

Den dagen Katrine Kielos förstår att bara för att flest människor omfattar ett påstående behöver det inte vara rätt. Det kan faktiskt vara den ensamt ropande rösten i folkmassan som har rätt. Katrine Kielos har alltså rätt på en punkt, det är ganska spännande att tillhöra de 2,3 procent av jordens befolkning som har rätt till skillnad från de 97,7 procenten som har fel.

Vilka Katrine Kielos ansluter sig till torde vara kristallklart med tanke på att hon tror att ateism och ekonomi är religioner.
Det kan vara svårt att hålla isär två saker i huvudet samtidigt. Rådet till Katrine Kielos måste ändå bli:

Försök!

./.

Utvecklingen går framåt! Det är bara att konstatera att allt var inte bättre förr, även om vissa undantag finns.

Nu ska snart nästa kungliga cirkus genomföras, nämligen den nya kungliga bebisens dop. Vi får hoppas att både kungligheterna och dopen avskaffas på litet sikt. Båda företeelserna är nämligen helt obehövliga och fyller ingen som helst funktion.

Bakgrunden till religiösa ceremonier torde vara att befästa kyrkans makt över folket. När alla trodde att det var viktigt att döpa sina barn genom en kyrklig ceremoni ökade givetvis kyrkans och religionens makt över folket.

Som tur är har folk mer och mer upptäckt religionens falskhet. Därav följer att färre och färre låter döpa sina barn genom någon slags religiös rit. Snart är det bara medlemmarna av kungahuset som måste låtsats tro att det finns en Gud. Vanligt folk kan, och bör, kasta av sig det religiösa oket , oavsett vilken religion man sägs tillhöra.

Religionen, inte minst kristendomen, står bakom mycket elände genom tiderna, folkmord och utrotning av ursprungs- befolkningar är bara ett exempel.

Dubbelmoralen som alltid har präglat alla sorters religion har gjort att människor tvingats till självmord.

Den Sydafrikanske biskopen, och mottagare av Nobels fredspris, Desmond Tutu förklarade hur koloniseringen och förslavningen i Afrika gick till:

”Vi hade landet och de kom med Bibeln i handen och vi blundade och bad, när vi öppnade ögonen igen hade vi Bibeln i handen och de hade landet.”

Så kan man också utnyttja religionen!

Därför är det alldeles utmärkt att färre låter döpa sina barn och därmed bli medlemmar i Svenska kyrkan.
I Stockholms stad är det enligt SvD endast 37 procent av barnen som döps ändå är det alltför många. Ingen borde behöva bli ilurad att det finns en Gud.

Som tur är har antalet konfirmerade sjunkit med ca 50 procent vilket innebär att antalet lurade ungdomar minskat, vilket bara det visar att allt inte var bättre förr.

Tänk själv.

./.

Det här tranparet blev riktigt upprörda när jag omedvetet överraskade dem vid kanten av en mosse.

Jag förstod inte riktigt varför tills jag upptäckte den lille ungen mellan föräldrarna. Det är klart de hade rätt att bli upprörda!

Det är nästan svårt att tro att den lille ungen kommer att växa upp och få en vingbredd på ca två meter.

I Sverige räknar man med att antalet tranor kan uppgå till mellan 45 – 50 000 individer som allihop drar till varmare trakter i Spanien och Portugal om de häckat i södra Sverige.
De tranor som häckar i norra delen av Sverige tar sig till i första hand till Tunisien i Nordafrika.

Förmodligen är det bättre käk där än här där det bara vankas gammal potatis som färdkost.

./.

Säga vad man vill om författaren Jan Myrdal men en sak är i alla fall klar, han har varit i hetluften hela sitt dramatiska liv.

Nu får Jan Myrdal uppsöka annan het luft än den i Indiens djungler där han följde med en indisk gerillarörelse. Om detta äventyr har han skrivit en bok ”Röd stjärna över Indien” vars innehåll tydligen retat upp den Indiska makten så till den milda grad att de beslutat att för all framtid utestänga Jan Myrdal från landet.

Boken handlar om Naxaliterna som kämpat mot Indiska staten i flera decennier. I boken skriver Jan Myrdal om vad Naxaliterna egentligen vill med sin kamp. Det anser tydligen Indiens styrande vara att Myrdal konspirerar mot Indiska staten.

Frågan är om en enda bok av en författare från ett litet kallt glesbefolkat land långt upp mot nordpolen verkligen kan vara så farlig för Indien att författaren, som är 85 år gammal, måste stängas ute från landet av säkerhetsskäl?

Hela affären påminner om att ordet oftast är farligare än kanoner. Kan vi gissa att Sverige får fortsätta sälja vapen till Indien men inte böcker av Jan Myrdal?

Makten, i alla länder, är mer rädd för ordets makt än vapnets. Vapenmakt man bekämpa, men hur bekämpar man spridningen av åsikter och idéer? Ett svar på den frågan gavs på Utöya förra sommaren.

Författaren Jan Myrdal har som 85-åring skrämt upp Indiska staten till den milda grad att han riskerar att hindras att resa till Indien under hela sitt återstående liv. Se där ett bra exempel på vilken makt ord kan ha.

Indiens demokrati är tveksam.

./.

I denna tid när Gullvivorna blommar i mängder på nyligen gröna ängar och när fågelsången låter från varje träd och buske lär det ha varit ett världsmästerskap i en vintersport.

En gång i tiden var ishockey en vintersport. Jag har själv stått utomhus och frusit på Stockholms stadion och sett Tumba och Rolle hantera pucken som gjorde Sverige till en riktigt stor nation i denna sport.

Nu, i mitten av vårmånaden maj har det tydligen inträffat en katastrof av ohyggliga dimensioner som faktiskt gått mig förbi. Sverige lär ha blivit utslaget ur VM-turneringen av ett litet obetydligt hockeylag från en nation som uppstått genom delning. Vem bryr sig?

Någon som lystrar till namnet Pär Mårts, vem nu det är, lär vara illa ute. Han får tydligen inget stöd i sitt sorgearbete av förbundskaptenen Christer Englund,? Vad det nu kan ha för betydelse?

Så här års är det ett större bekymmer hur man byter olja i gräsklipparen än hur man spolar en isplan.
Kanske kan detta faktum förklara att det lär ha gått dåligt att sälja biljetter till denna för Sverige nu avslutade turnering i en vintersport.

Skomakaren ska förbli vid sin läst, heter det. Frågan är om inte också hockeyspelare ska resonera likadant.
Vintersporter ska bedrivas på vintern av det enkla skälet att den blir rätt ointressanta när gräset gror.

Jag ber att få gratulera de svenska ishockeyspelarna. Tack vare Tjeckien kan lirarna nu lägga skridskorna på hyllan och gå ut i naturen och njuta av blommorna, lyssna till fågelsången och försöka upptäcka det liv som formligen exploderar runt omkring er. Gör som tjuren Ferdinand!

Sitt ner under en ek och lukta på blommorna.

./.

Mycket sägs vara övergående. Kommer framtidens människor att tala om oss som vi som levde i oljeperioden? Oljan är ju en ändlig resurs och därmed är tillgången till olja övergående.

Att oljan kommer att ta slut kan man möjligtvis ha överseende med om vi lyckas, vilket långt ifrån är säkert, att hitta alternativa energikällor som kan försörja lika många människor med energi som oljan.

Vad värre är att det tycks som om vi som nu lever också verkar leva i en annan tid av övergående slag, nämligen demokratitiden.

När nu Grekland ska gå till val en gång till får vi i pressen läsa att en chef på Internationella valutafonden (IMF) varnar för vad som skulle kunna hända om greklands folk röstar fram en regering som kan tänkas ta beslut som inte passar.

Då kan det slå hårt mot också mot andra länder, varnar IMF. Meningen med sådana uttalanden är naturligtvis att få grekerna att kanske rösta mot sin personliga uppfattning. Vilket inte kan sägas vara ett demokratiskt val.

Vågar grekerna rösta efter sin övertygelse när Världsbanken hotar med att om så sker kan det komma att skada Spanien och Italien och kanske andra länder?

Vågar det grekiska folket ta de beslut de önskar när de får höra olika hot om vilka hemskheter som hotar andra länders folk om inte Grekland gör som de får order av från EU, IMF och Världsbanken?

Vågar grekerna utnyttja den omtalade demokratin vars vagga stod i deras hemland?

Lever i den övergående demokratiepokens tidevarv?
Vad kommer sedan?

./.

Något bland det värsta man kan råka ut för är att bli oskyldigt dömd och bestraffad. Att tvingas betala böter eller sitta i fängelse trots att man är oskyldig torde vara förfärligt. För att inte tala om att bli avrättad.

Moderaterna pratar ständigt om sin vilja att bekämpa brottsligheten. Tro dem inte. Moderaterna är inte det minsta intresserade av att bekämpa brottsligheten. Det de menar med sitt ständiga tjat är att göra straffen hårdare. Hårdare straff minskar ingen brottslings vilja att begå brott av den enkla anledningen att ingen brottsling räknar med att åka fast. Gjorde de det skulle de inte utföra brottet.

Det optimala straffet torde vara dödsstraff. Inget tyder dock på att länder med dödsstraff skulle ha mindre brottslighet än länder utan. I USA har flera stater slutat döda dödsdömda brottslingar, flera delstater har avskaffat dödsstraffet med motiveringen att bara risken för att en oskyldig blir avrättad är tillräckligt för att motivera avskaffandet av dödsstraffet.

Idag skriver DN om ett fal i USA:s delstat Texas som kan misstänkas vara en avrättning av en helt oskyldig.

Det är en professor och hans studenter vid en skola för blivande jurister som under sex år har studerat fallet och kommit fram till att den dömde har förväxlats med en till utseendet lik namne.

Det brukar heta att man ska betraktas som oskyldig till dess dom fallit. Det är en bra tanke som alla borde kunna lita på. Åtminstone om man bor i länder där det där med brott och straff tas på allvar. Vilket man uppenbarligen inte gör i Texas.

Dödsstraff skulle möjligtvis kunna motiveras om man kunde visa på att det innebar sänkt brottslighet. Eftersom detta inte är möjligt är saken klar, dödsstraff borde inte finnas.
När Usama bin Ladin dödades av USA handlar det om mord. Mördades han som straff?
Nej, givetvis inte, vi vet ju inte och får heller aldrig veta om han var skyldig till det han beskylldes för.

Orsaken till mordet på Usama bin Ladin hänger ihop med att man inte ville att han i en rättegång skulle berätta för världen vad han visste om USA:s agerande i Mellanöstern och främre Asien. USA hade honom i sitt våld med valde att inte höra honom utan mördade honom i stället. Utomparlamentarisk rättsskipning är inte civiliserat.

Svensken Joe Hill dödades i USA för att hindras föra sin fackliga kamp. Maktens folk är beredda att i alla tider ta till vilka metoder som helst för att behålla sin makt och sina förmåner. Även lögner om att man vill bekämpa brottsligheten.

Facket och Joe Hill var farlig för makten.

./.

Att förstå när man är utsatt för reklam som inte ser ut som reklam kan vara bra att kunna. De senaste dagarna har det varit ett evigt skrivande i mainstreampressen om Isabella ”Blondinbella” Löwengrip. Det finns klara och tydliga skäl till detta som alla kanske inte förstår.

Är det ett slumpartat sammanträffande att Blondinbella den senaste tiden varit synlig i TV4 och omskriven i stora tjusiga artiklar i både Expressen och Dagens Nyheter? Nej, någon slump är det inte frågan om. Men vad beror det på?

Blondinbella har skrivit en bok som ges ut av Bonniers. Ju mer reklam för skribenten ju mer vinst för familjen Bonniers. Alltså ser man till att intervjua författaren och låta henne komma till tals i Bonnierägda media.

Orsaken till massmedias plötsliga intresse för Blondinbella beror inte på att hon gjort något som är värt att skriva om. Det har hon aldrig gjort. Intresset beror enbart på att Bonniers vill se till att hennes bok generar inkomster. Det hela handlar om dold reklam.

Vi kan konstatera att Blondinbellas bok så här långt inte är recenserad i någon Bonniertidning, vad jag sett.
Förmodligen beror det på att recensenterna som skriver i Bonniers tidningar ändå har någon form av självbevarelsedrift och inte nedlåter sig till vad som helst.

De vet ju att om de skulle skriva så förväntar sig familjen Bonniers, alltså dem som recensenterna är beroende av, att boken får kritik som gör att den går att sälja, vilket nog få litteraturkritiker kan tänka sig ställa upp på.

Jag har sett en recension av Löwengrips senaste bok. I Aftonbladet sågades den jäms med fotknölarna av Martin Aagård, men så skriver han heller inte för någon Bonniertidning.
Hade han gjort det skulle hans åsikt säkert inte blivit publicerad.

Det är sorgligt att se hur Expressens Cecilia Hagen säljer sig till något så förnedrande genom att så oförblommat göra reklam kamouflerat som journalistik är faktiskt pinsamt både för Expressen och henne själv.

Hon borde skämmas!

Sökresultat i Expressen på ordet Blondinbella.

./.

Billigt är bra, men inte alltid bäst. Med minskade inkomster måste både företag, offentliga verksamheter och privatpersoner välja det billiga före det dyra.

Nu klagas det i pressen att skolbarn serveras importerad kyckling i skolan. Skribenten i SvD menar att kycklingen i skolmatsalen ska vara ursprungsmärkt så att eleverna vet om det är svensk eller utländsk kyckling de äter.

Vad ska det vara bra för?
Vad ska eleven göra om kycklingen är utländsk? Gå till grannskolan och äta sin skollunch där?

Det visar sig enligt SvD att ca 50 procent av den kyckling som barnen sätter i sig i svenska skolor är av utländsk härkomst. Därmed är det också troligt att den är smittad av campylobakter vilket kan ge allvarlig magsjuka om hygienen inte är bra. Kanske politikerna se till att skolorna ökar undervisningen om hur viktigt det är med hygien och handtvätt?

Nu är det faktiskt så att vi numera har konkurrens om skolelevernas skolpeng. Det betyder att skolornas ägare tvingas se över sina kostnader överallt för att kunna öka sin vinst.

Vi kan alltså vara övertygade om att en och annan magsjuk elev inte innebär att skolorna köper in dyrare svensk kyckling när det finns billigare utländska alternativ.

När Centerpartiets Eskil Erlandsson, själv bonde och landsbygdsminister, alltså propagerar för svensk mat i skolorna borde han kanske i stället fundera över vad konkurrensen mellan privatskolorna innebär.

Nämligen att skolornas inköpsansvariga alltid har skolans vinst i stället för skolans kvalité som förstaval när det ska köpas in allt från blyertspennor till skomat.

Elevernas bästa gäller inte.
Nu gäller skolägarnas bästa.

./.

Sanningen kan vara skrämmande. Botemedlet mot att skrämma människor genom att berätta sanningen är att i stället ljuga. Om en lögn kan lugna människorna kanske den kan motiveras. Det har kristna gjort med framgång i tusen år. Ändå är det meningslöst, verkligheten kommer förr eller senare ikapp lögnarna.

Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund tror säkert på Gud. Med det lurar han sig själv eftersom Gud inte existerar. Det gör han också med sin tro på att den fria marknaden. Som det där med att avreglera apoteksmarknaden.

När en av de nya apotekskedjorna gick ut häromdagen och sa att många olönsamma apotek i glesbygd skulle komma att läggas ner när obligatoriet att ha dem kvar gick ut efter tre år var det en sanning som Kristdemokraterna inte ville höra.

Ingen kan inte vara förvånad över att Kristdemokraternas partiledare nu är upprörd över att sanningen kommit fram om den misslyckade avregleringen av apoteken.
Hela alliansregeringens politik går ju ut på att ljuga för väljarna.

Borgarnas hela valrörelse inför valet 2006 gick ju ut på att ljuga för väljarna, det var förutsättningen som gjorde att de fick regeringsmakten.

De påstod att utanförskapet skulle minska – fler är där nu.
De påstod att arbetslösheten skulle minska – den har ökat.
De påstod att bidragstagarna skulle bli färre – de har blivit fler.

Alla borgerliga partiledarna visste givetvis att skulle de berättat sanningen om vad deras politik skulle leda till hade de inte kommit över regeringsmakten. Alltså var det lögnen som blev satt i högsätet inom Alliansen.

Nu har både näringsminister Annie Lööf (C)och Göran Hägglund (KD) känt sig tvingade att gå ut i pressen och lova sina väljare att rädda situationen för alla dem som behöver kunna handla läkemedel på ett apotek inom rimligt avstånd. Så gick det med den marknadslösningen.

Sanningen är att den så kallade marknaden inte löser någonting.

Kristdemokraterna som avreglerade apoteken och därmed ökade läkemedelspriser borde inte fråga Gud om vad de ska göra. Gud finns nämligen inte och kan därmed inte ge några svar på någonting, allra minst om hur Sveriges läkemedelsdistribution ska organiseras.

Pillertrillande är för viktigt för att överlåtas till borgare.

./.

Valfrihet är fint. Kul är det också att kunna välja. Alla vill välja. Att kunna välja är höjden av frihet. Att kunna leka ”pressure group” och tvinga försäljare att sälja så billigt som möjligt är att känna att man har makt.

Det finns webbsidor där man inför ett val kan jämföra olika produkter för att kunna välja rätt. Ingen vill ju välja fel så det gäller att lägga tid på att jämföra. Att slösa tid på att läsa en bok, se en film, lyssna på musik eller umgås med sina nära och kära är ju bara löjligt jämfört med att jämföra priser inför köp.

En av finesserna med valfrihet är inte betala mer än nödvändigt för en vara. Våra politiker har hjälpt oss fåkunniga väljare att kunna välja genom att utsätta allt möjligt för konkurrens. Att det är viktigt att kunna välja inser man när man som jag varit ute på nätet och jämfört priser på elektricitet.

Jag har behov av att välja elleverantör. Då gäller det att välja den billigaste. Så jag tog reda på vilka priser som jag kunde välja på.

Den billigaste elström jag kunde få innebar en beräknad kostnad på 246 kronor i månaden. Den dyraste elströmmen skulle kosta 297 kronor i månaden. En skillnad på inte mindre än 51 kronor i månaden. Det är vad jag kallar besparing det!

För att komma fram till denna uppseende prisskillnad fick jag tillbringa åtskilliga timmar surfande runt mellan ett hundratal elleverantörer. De flesta av dessa ville inte, eller kunde inte, leverera el till mig. Till slut återstod endast ett 20-tal som var villiga att göra affär.

Den högsta summa jag kunde spara på att inte av oförstånd välja den dyraste leverantören var alltså 612 kronor om året. Det förutsatte att jag absolut inte har något timpris på de antal timmar det gick åt att dels hitta dem som ville leverera el och dels de timmar det gick åt för att räkna ut prisskillnaderna mellan de olika leverantörerna.

Men som alla som hyllar valfrihet så uppskattar även jag tjusig elström. Ju dyrare el, ju häftigare ström givetvis.

Ska man välja de övre eller undre hålen?

Lamporna lyser snyggare när de matas med dyrare och därmed finare elström än med billig skitström. Det inser ju alla! Likaså blir det bättre tv-program med dyrare elström än med billigare. Självklart blir maten godare om elspisen drivs av dyr el i stället för billig. Man får ju vad man betalar för.

I mitt fall handlade det om att jag i praktiken kunde välja mellan ett 20-tal olika elbolag. Samtliga dessa elbolag har varsin verkställande direktör. Alla direktörerna vill ha direktörslöner, bonusar och andra förmåner. Man kan undra vilket pris jag skulle kunnat få om det bara funnits ett elbolag och därmed endast en elbolagsdirektör?

Jag avstår gärna min valmöjlighet.

./.

Det är litet olyckligt att floskler snart kan betraktas som Centerpartiets varumärke. I den debattartikel från Centern som publicerats i Smålandsposten är det gödslat med floskler om skolmat.

I artikeln framhåller C-skribenterna att skolmat bör vara lokalt producerad. Det tycker nog alla partier och därför kan det vara på sin plats att påpeka att det ofta är Vänsterpartiet som de olika kommunfullmäktige är först med att kräva att mat som köps in till kommunens verksamhet ska vara lokalt producerad, gärna också kravmärkt.

Att skolmat ska vara av bra kvalité, god och serveras under trevliga former är det väl ingen som säger emot? Visa mig det parti som går emot de kraven. Likaså att skolmåltiden ska kunna intas utan stress.

Att Centerpartiets exempel, personifierat med nioåriga Selma, skulle kunna bli en medveten konsument som i framtiden i första hand väljer lokalt producerad mat kräver dock något mer än lokalt producerade floskler. Tyvärr ställer då inte Centerpartiet upp längre.

Med ökande klassklyftor, större och större ekonomiska skillnader och, om Centern får som de vill, sänkta ingångslöner för ungdomar så är nog sannolikheten för att Selma måste se sig om efter de billigaste alternativen i livsmedelsbutiken överhängande. Och de är oftast inte lokalt producerade.

Ja, billig mat är nog så ofta dessutom importerade till Sverige.

När Centerpartiet medverkar i en regering vars politik resulterat i ökande ekonomiska skillnader och enligt Rädda Barnen ökad barnfattigdom måste nog tyvärr Centerpartiets önskan om att skolmaten skulle få eleverna att satsa på lokalt producerad mat som vuxna att beraktas som floskler.

Frågan är om lokalt, därmed dyrare, producerad mat inte ska betraktas som enbart förbehållet dem med jobbskatteavdrag?
Andra, som pensionärer, sjuka och arbetslösa som tvingas leva med sänkta socialförsäkringar blir helt enkelt tvingade att köpa så billig mat som möjligt. Och den är sällan lokalt producerad.

Fundera på det Centerpartiet!

./.

När Vladimir Putin blir vald, för andra gången, till Rysslands president utmålas landet som en diktatur. I Ukraina har demokratin förvandlats från demokrati till diktatur i beskrivningarna av landet i svensk media. Men hur är det i demokratins vagga Grekland?

När den förres grekiske premiärministern Giorgos Papandreou i sann demokratisk anda ville ordna en folkomröstning om de från EU dikterade sparpaketen tog det tre dagar innan finansmarknaderna i Tyskland, Frankrike och EU-högkvarteret i Bryssel sett till att avlägsna honom från makten.

Då ylade den svenska pressen ingenting om demokrati och vad det som hände i Grekland innebar för densamma!

Ändå innebar det att grekerna själva inte längre fick vara herrar i sitt eget hus. Landets styre togs över av banker och byråkrater i Bryssel. Demokrati? Grekland började styras enligt en politik som gick tvärtemot vad folket sagt i demokratiska val.

Nu har det varit val igen i Grekland. Vänsterpartiet har i demokratiskt val blivit det näst största partiet och därmed

kommer säkert Grekland att i svensk press utmålas som diktatur. Det brukar länder där folken väljer vänstern att bli, se bara på Venezuela.

Samtidigt har ett nazistiskt parti fått inte mindre än sju procent av rösterna, vilket kan jämföras med Sverigedemokraterna som fick nästan sex procent i den svenska valet senast. Vi vet att när folk får det sämre ekonomiskt så vänder sig många till extremhögern, som i ex v Frankrike eller Österrike, för att inte tala om Tyskland för ca 70 år sedan.

Det som valet i Grekland med all önskvärd tydlighet visat är att folket inte längre ställer upp på diktat från Bryssel som innebär privatiseringar och lönesänkningar. Vi kommer så småningom att upptäcka att inte heller svenskarna gör det, vänta bara.

Nu återstår att se om EU, bankdirektörer, Internationella valutafonden, och den Europeiska centralbanken är villiga att acceptera demokratin.

Jag hoppas, men tvivlar.

./.