Lasses blogg

Kor kan bli sjuka. Bland annat kan de få löpmageförskjutning, vilket innebär att löpmagen stiger upp mot ryggen. Ungefär som en gasfylld ballong.

Tidigare lade man ner kossan på marken och försökte få magen rätt igen genom ex v lägga henne på rygg. Då skulle ju löpmagen börja stiga upp från ryggen mot buken, som var uppåt om kossan låg på rygg.

Veterinären lokalbedövar kon inför den kommande operationen.

Om detta misslyckades var risken för att kon dog överhängande.

Numera kan man operera en löpmageförskjutning med lokalbedövning.

Man öppnar helt enkelt kossan i sidan, sticker in armen och tar ut löpmagen.

Sedan fäster man en sytråd i magen och lyfter in magen i kossan igen.

Såret sys igen med assistans av bonden.

När magen är på plats och sticker veterinären in armen och syr fast löpmagen i buken på kossan.

Det hela tar en halvtimme och kon känner ingenting. Hon står helt lugnt och avvaktar medan operationen pågår.

Fler bilder från ett jordbruk med mjölkproduktion finns under länken ”Ålatorp gård” till höger.

Utefter en byväg i Småland kan man göra de mest häpnadsväckande upptäckter.

I somras råkade jag passera platsen för den på sin tid mycket upp-märksammade platsen i Bäckebo där en av Hitlers vedergällnings-
vapen, V2, ramlade ner.

Raketen, för det var en sådan, kom att kallas för lufttorped. Vilket egentligen är rätt passande.

Det var en händelse som blev mycket omtalad, mycket därför att ingen kunde säga vad det var. Det blev stora rubriker i alla tidningar. Det hela utspelade sig den 13 juni klockan kvart över tre.

Raketen sprängdes på ca 1500 meters höjd och explosionen kom bokstavligt talat som en blixt från en klarblå himmel.

En bonde och hans hästar slogs omkull av tryckvågen, men som genom ett himmelskt under skadas ingen enda människa trots att delar från raketen spreds över ett fyra kilometer stort område.

Uppståndelsen blev så stor att polisen i Bäckebo, som normalt gjorde sina utryckningar med cykel, kände sig föranlåten att ta taxi.

En större sprängladdning exploderade när raketen slog i marken. Det blev en ännu idag synlig grop med ett djup av ca 2 meter.

Att ta sig till platsen är inte det lättaste. Den ligger idag djupt inne i en skog och stigen som leder till platsen är mer eller mindre osynlig.

Så här såg
den ut, Hitlers
V2-vapen.

Inte har det heller blivit lättare efter stormen Gudruns härjningar. Den som vill ta sig dit rekommenderas att uppsöka Bäckebo samhälle och där fråga sig fram.

En länk till militärens rapport från 1944 om lufttorpeden i Bäckebo.

Se en film från utveckllingen av V2-rakten.

Även om jag då och då går in på Kerstins Motvallsblogg så är det trevligt att få läsa litet om personen bakom bloggen.

Likaså är det kul att se en bild på personen som skriver i bloggen. Här får man se Kerstin sitta vid sin dator och genom fönstret ser man naturen.

Att Kerstin har ett ”brinnande åsiktshjärta” har alla vi som följt hennes bloggande kunnat konstatera redan innan vi fick läsa det i tidningen. Men det där med motvalls vet jag inte om jag riktigt håller med om. Jag tycker hon är framåt. Alltså raka motsatsen till motvalls.

Jag vet inte om man kan se tidningsartikeln via nätet, men om det går så tycker jag man ska göra det. Det är alltid kul att veta vem som skrivit orden. Och till skillnad från ex v Alicio, ni vet han som gömmer sig i underjorden och inte vågar stå med sitt namn så vågar vi andra göra det.

Läs Kerstins blogg, det är den värd.

Själv kommer jag nu att bli fritidsbonde och därför kommer mitt bloggande att minska drastiskt. Inte minst nu när ensilaget ska skördas, kalvar matas, kor mjölkas och flyttas mellan olika betesmarker.

Tag ett sånt ord som flexibel. Idag ska arbetstagarna vara flexibla. De ska vara beredda att flytta från släkt och vänner för att få jobb. Norrlänningar ska flytta söderut dit där jobben finns. Sörlänningarna ska vara redo att flytta till Portugal om jobben finns där.

Flexibilitet är ordet för dagen. Det är ett positivt ord som Svenskt näringsliv ofta använder för att beskriva hur arbetslösa ska få jobb.

Flexibel eller tvångsförflyttning! Det kan vara samma sak. Problemet är att ordet tvångsförflyttning har en negativ innebörd.

Tänk om politiker sa att företagen måste flytta till arbetskraften? Då skulle Svenskt näringsliv föra ett djädra liv och tala om tvångsförflyttning av företag.

Om däremot företagen flyttar så kräver samma organisation att arbetstagarna ska vara flexibla.

När Svenskt näringsliv säger att arbetstagarna måste vara flexibla så betyder det i själva verket att de vill tvångsförflytta arbetstagarna.

Vem vill höra att man ska tvångsförflyttas? Ingen. Men att vara flexibel? Det är inget fel på att vara flexibel, men att tvingas vara det är definitivt samma sak som att tvångsförflyttas.

Flexibel eller tvångsförflyttad?

Valet vilket ord du vill använda är ditt.

Utnyttja din frihet, välj vilket ord du vill använda!

Tänk hur det kunde ha blivit. Vi kunde haft vår egen olja. Svenskproducerad bensin. Så här var det.

På sjuttiotalet ville Volvo sälja 50 procent av företaget till Norge, i utbyte skulle Sverige få en del av den norska landsockeln och där utvinna olja. Så som Norge gör idag utan att behöva dela med sig av det svarta guldet till Sverige.

Nu gick planerna inte i lås och man kan med fog fråga sig varför man lät en sån god affär gå om intet. Svaret är som vanligt. Det berodde på det kortsiktiga kapitalistiska tänkandet.

De som hindrade affären var de svenska aktieägarna som hellre såg snabba utdelningar av insatt kapital än långsiktigt tänkande. Idag ångrar de sig säkert.

Fast vi måste ju erkänna att de utifrån sitt kortsiktiga egoistiska tänkande handlade rätt. Fast bara om man ser till den personliga vinningen. I annat fall tänkte de fel.

Sverige som nation hade gjort stora vinster om aktieägarna gått med på affären då för ca 30-35 år sedan.

Affären som inte genomfördes utifrån vinstintressen har med facit i hand blivit en ren förlustaffär – för Sverige.

Vi får väl dock vara så storsinta så här 100 år efter unionsupplösningen att vi ändå gratulerar Norge till deras goda affär när de inte sålde ut en bit av den norska kontinentalsockeln till sina grannar.

Det pratas ständigt om att lösningen på arbetslösheten är fler småföretag. Jag funderar dock på varför man aldrig talar om förutsättningen för fler företag vare sig de är små eller stora. Nämligen antal kunder.

Förutsättningen för företag är nämligen kunder. Utan kunder inga företag. När hörde ni någon debattör tala om kunderna, som ändå är förutsättningen för företagandet?

Jag tycker det är att börja i fel ände när man aldrig talar om kundernas betydelse för företagandet. Det är bättre att utreda förutsättningarna att få fler kunder.

Får man fler kunder kommer nog företagandet att lösa sig mer eller mindre automatiskt. Ser människor att det finns många kunder som vill handla så kommer företagen som ett brev på posten.

Men varför debatterar man aldrig kundernas betydelse för startandet av fler företag? Antagligen för att det är lättare att säga att Sverige behöver fler företag. Att ordna så att Sverige får fler kunder är liksom inte lika lätt.

Det är betydligt svårare att skapa kunder än att skapa företag. Jag menar, att starta ett företag är i princip bara att registrera företaget och köra igång.

Men hur skapar man fler kunder? Det är ju en rad förutsättningar som måste till. Det gäller att de presumtiva kunderna har så god ekonomi att de verkligen blir kunder. Har de små inkomster så konsumerar de inte och blir därmed inga kunder.

Ta en arbetslös som lever på marginalen, inte blir en sådan en god konsument. När man sanerade den krakelerade ekonomin efter det borgerliga vanstyret i början av 90-talet så fick mängder med människor gå från sina arbeten. I första hand inom den offentliga sektorn. Därmed tog man bort förutsättningen för att dessa skulle fortsätta att konsumera, det vill säga vara kunder.

Det i sin tur betydde minskad efterfrågan från alla de små och stora företag man ständigt säger sig värna om.

Gjorde man rätt?

Makt! Hur väljer man vilka som ska ha makt över människors tankar? Ett osvikligt sätt att skaffa sig makt är genom religionen.

Det finns kultliknande vördnad i alla religioner. Både i kristendomen, judendomen och islam. I kristendomen tar sig denna uttryck i kanonisering, som dessutom blivit monopoliserad av påveämbetet.

Men har det alltid varit så? Nej, det har det inte. Vi har bara ett svenskt kanoniserat helgon och det är Birgitta. Tidigare var det vanliga människor som valde vilka som skulle helgonförklaras. Det enda kravet var att folket utsåg vilka som skulle bli helgon. Det kunde i princip vara vem som helst ex v lärare, asketer, kungar osv. Vanligast var dock att den som helgonförklarades hade gjort något inom kyrkan som renderade till helgonförklaringen.

Att helgonförklaringen var en affär för lokalsamhället tåldes givetvis inte av påven eftersom det innebar att hans makt begränsades avsevärt. Därför infogades av påven en klausul som bestämde att endast påven hade rätt att godkänna någon som helgon, det vill säga kanoniseras. Påven bestämde helt enkelt att det var han – och bara han – som bestämde vilka som skulle vördas som helgon.

Problemet var att folk gav sjutton i vad påven sa. Han hade helt enkelt inte maktmedel att upprätthålla sitt självutnämnda monopol.

Därför har vi i Sverige rätt många helgon som enligt det påvliga påbudet egentligen inte är helgon. Det mest kända av dessa icke-kanoniserade helgon torde vara Erik ”den helige”. Han har en gata i Stockholm uppkallad efter sig.

Påven ansåg att helgonförklaringen av S:t Erik var förfärligt. Det var ett ”djävulskt” påhitt att en helgonkult uppstått kring denne man. Påven förklarade också att det skulle vara förbjudet att öppet dyrka S:t Erik. Tänk på det om du går på S:t Eriksgatan i Stockholm.

Helgonförklaringar har sedan gammalt använts i politiska syften. Framförallt för att legitimera biskopars maktambitioner.

Jag tycker mig känna igen samma maktspel ännu idag, trots att det numera inte har så mycket med religion att göra.

Men mönstret är detsamma, det finns alltid någon makthavare som anser sig veta bättre och därför anser sig ha rätten att tvinga på folk sin uppfattning.

Det är ett väldigt spekulerande i vad folken i Frankrike och Holland egentligen har röstat nej till. Jag förstår inte – de har ju röstat nej till EU:s kommande konstitution. Så enkelt är det!

I Frankrike torde folket vara väl upplyst om innehållet i den nya konstitutionen. Det har i Frankrike de senaste månaderna mer eller mindre varit rena rama studiecirkeln i frågan, så där är påståenden om att man i själva verket röstat på något annat rena rama undanflykterna från att se sanningen i vitögat.

I Holland kanske man mer har röstat mot förslaget av rädsla att tappa mer av sin självständighet. Men även där har debatten om själva konstitutionen varit rätt intensiv, om än inte under lika lång tid som i Frankrike.

Fast ändå, det kanske är en protest mot hela EU-projektet. Svenskarna lär vara de mest EU-kritiska i hela unionen. Är det så underligt?

Inför omröstningen matades vi med hur bra det skulle bli. Arbetslösheten skulle minska. Lönerna skulle stiga. Levnadsstandarden skulle öka.

Inget av detta har efter tio år infriats. Inte ens i de länder som varit med i EU längre än vi.

Är det underligt att folk misstror politiker av alla färger när de nu säger att den nya konstitutionen är bra och nödvändig. De sa nämligen samma sak inför EU-inträdet.

Det går inte att lura människor hur länge som helst. Min gissning är att folk den här gången inser att de blir lurade. De går helt enkelt inte på dösnacket en gång till. Så enkelt är det!

Det går att lura folk rätt länge. Kommer ni ihåg hur hela svenska folket blev blåsta av etablissemanget på 80-talet? Det var då Carl Bildt och den samlade borgerliga pressen lyckades få svenskarna att tro att det formligen svärmade av ryska ubåtar i de svenska skärgårdarna.

De som tänkte till och insåg att det inte var några ubåtar blev kallade kommunister och landsförrädare. Hur många skulle gå på det en gång till? Inte många gissar jag. Det är samma sak med EU.

Man kan inte blåsa folk hur länge som helst.