Lasses blogg

Vad är frihet? Svaret beror säkert på vem man frågar men en sak är i alla fall helt klar; frihet för den ene kan vara ofrihet för den andre. Utgångspunkten som de flesta har för begreppet frihet torde vara att man får göra vad man vill.

En som ansåg sig bo i fritt land var Fadime Sahindal som ansåg sig ha rätten att besöka sin avlidne pojkväns grav i Uppsala. Hennes far uttryckte sin frihet när han så åt Fadime att ”detta Sverige är ett fritt land även för mig, jag kommer att döda dig”.
Vi vet hur det gick.

I Norge dömdes Nasruddin Shamsis till 18 års fängelse efter att ha mördat sin hustru Anooshe. När domen föll sa han till rätten att han trott att han skulle bli en frikänd.

Hur kunde han tro det? Han som slagit sin hustru och sina barn kunde inte förstå att Norge, som ett fritt land, och norska myndigheter hade någon rätt att lägga sig i vad han gjorde som privatperson med sin familj. Det var ju begränsa hans frihet!

Ett annat offer var Maisam Abed Ali som vädjade till barnavårdsmyndigheterna att få vara i ett fosterhem i stället för att bo hos sin farbror.

Hennes frihet att själv vilja välja vem hon ville bo hos accepterades inte av hennes släkt som ansåg sig ha friheten att själva bestämma den saken. Hon mördades följdriktigt i Umeå av dem som ansåg sig ha friheten att bestämma hennes öde.

Frihet är också rätten att skicka unga, mestadels män, ut i krig där de får offra sina liv. Men vems frihet är det? För om någon vägrar ställa upp i kriget är risken stor att han förlorar sitt liv i alla fall genom dödsstraff.

Alla makthavare, det må vara kungar, presidenter, familjefäder eller företagsledare anser alltid att deras frihet begränsas om deras makt inskränks på ett eller annat sätt. Vad de har svårt att förstå är att för att andra ska få sin frihet behöver de själva minska sin egen frihet.

Inser vi att för att så många som möjligt ska få sin frihet måste vi inskränka vår personliga frihet? Ett exempel: varje trafikregel är en inskränkning av den personliga friheten. Hur många skulle vilja slopa trafikreglerna? Inte många gissar jag?

Frihet för alla är att kompromissa med sin egen personliga frihet!

Vad är en terrorist? Vem blir ansedd som terrorist? Meningarna om vad en terrorist är kan vara delade. Ofta anses nog en person som vill ändra ett lands politik vara en terrorist.

En terrorist kan för vissa lika gärna vara en frihetshjälte. Det beror helt enkelt på vilka man frågar. Det tydligaste exemplet på en terrorist som senare blivit liktydig med frihetshjälte måste nog vara Nelson Mandela.

Likaså ansågs för inte så länge sedan den organisation han verkade i, ANC, vara en terrororganisation. När Sydafrika förbjöd ANC efter massakern i Sharpville grundade Mandela ANC:s militära del och övergick till våldsmetoder för att nå frihet i Sydafrika. Vi vet hur det gick.

Nelson Mandela dömdes till fängelse och satt 28 år (smaka på den siffran) i fängelse.

Efter sin frigivning blev han Sydafrikas president och fick Nobels fredspris. Inte så illa marscherat av en terrorist.

En av de få politiker i världen som insåg att Mandela inte var någon terrorist utan en frihetskämpe var Olof Palme. Hade Sverige fått sälja JAS till Sydafrika om inte Palme och socialdemokraterna stött ANC:s frihetskamp? Jag tvivlar!

Jag önskar att jag får se en repris av TV-inslaget där USA:s dåvarande president Bill Clinton såg ut som en pojke med fingrarna i syltburken. Kommer ni ihåg det inslaget? Det var när Bill Clinton var på besök hos den forne terroristen och i sitt tal uppmanade president Nelson Mandela att inte åka på det förestående besöket hos Libyens president Kadaffi. Det syntes hur förbannad Mandela blev och han riktigt rusade upp i talarstolen och formligen skällde ut Bill Clinton och talade om för honom att han minsann inte skulle komma till Sydafrika och tala om för dem vilka som varit deras vänner under deras frihetskamp.

Det var riktigt pinsamt att se USA:s president bli så avslöjad. Det syntes att han ville sjunka genom golvet.

Den filmsekvensken vill jag se igen!

Nordkorea är en diktatur och såna gillar vi inte. Demokrati är att föredra – i alla lägen. Men varför är vi så rädda för diktaturer och Nordkorea i synnerhet?

Nu talas det om att Nordkorea har eller är på väg att skaffa sig kärnvapen. Det är naturligtvis inte bra att det blir fler kärnvapen på jorden. Ju färre kärnvapen ju bättre. Helst skulle inget land alls ha kärnvapen.

Vad man borde diskutera i fallet Nordkorea är varför landet anser sig behöva kärnvapen. Svaret på den frågan borde vara att landet känner sig hotat av ex v USA. Så vad göra?

Det förvånar mig en smula att ex v Japan säger sig vara rädd för att Nordkorea har kärnvapen. Däremot är Japan tydligen inte rädd för det land som redan har fällt två kärnladdningar över landet.

Själv skulle jag vara mer rädd för ett land som redan har fällt atombomber på mitt land än ett som aldrig gjort det.

Ser vi till vad Nordkorea har ställt till med i krigshänseende och jämför det med vad andra länder har gjort så finns det ju ingen som helst orsak att vara rädd för Nordkorea.

Ta exempelvis USA som sedan andra världskriget har bombat 25 länder.

Jämför sedan det med hur många länder Nordkorea har bombat under samma tid. Vem ska man egentligen i vara rädd för?

Om man nu vill att Nordkorea inte skaffar sig atomvapen så borde väl den rätta åtgärden vara att se till att landet inte känner sig hotat.

Likaså borde man väl öppna handelsförbindelser och släppa in landet i den internationella gemenskapen. För ett land som inte är isolerat och avstängt kan inte i längden förbli en diktatur.

En tablettask från Nordkorea. Det är en liten träbox med, sägs det, nyttiga små tabletter man ska suga på. Ungefär som Läkerol fast mindre söta.

Låt alla folk få rösta om vem som ska vara deras statsöverhuvud. Jag skulle gärna se att även vi svenskar fick bestämma i allmänna val vem som skulle vara Sveriges statschef.

Låt både nordkoreaner och svenskar få rösta fram sitt statsöverhuvud. Det är vi värda båda folken!

Nu har bloggaren Alicio åter igen visat sin okunnighet. Och sin syn på vad demokrati innebär, nämligen att demokrati har att göra med vilka folk väljer.

Sverige ger organisationen Hamas bistånd. Han säger att Hamas är en terrororganisation och som sådan är den stämplad av många. Intressantare är dock vad han inte säger, nämligen att Hamas också har omfattande sociala program som att driva sjukhus och skolor och ge bidrag till familjer som förlorat sina inkomstmöjligheter.

Dessutom visar han sin okunnighet genom att kalla Hamas för fascistisk. Den anonyme Alicio borde nog läsa på vad fascism står för!

Alicio verkar redan ha glömt den Israeliska s.k. Sternligan som mördade Folke Bernadotte under hans fredsmäklaruppdrag för FN:s räkning. Sternligan hade med dagens vokabulär utan tvekan ansetts som en terrororganisation.

Han visar också sin okunnighet genom att fråga sig om det hade varit lämpligt att Sverige gav bidrag till hitlertyskland. Han inser inte att bidrag kan man få på många olika sätt, det behöver inte vara frågan om kontanter.

Det finns skäl att påminna Alicio och andra med kort minne eller obefintliga historiekunskaper att Sverige lät Tyskland köpa järnmalm som användes till den tyska vapenindustrin under kriget.

Likaså lät vi 2 600 000 tyska soldater fraktas genom Sverige under kriget. För att inte tala om att vi lånade ut mängder med godsvagnar till Hitlers Tyskland. Vi kan föreställa oss vad som fraktades i dessa under kriget – om vi törs!
Vad var detta om inte bidrag?

Den amerikanske historikern Barbara Tuchman menar att andra världskriget förlängdes med ett år på grund av Sveriges malmexport till Tyskland. Andra historiker säger flera månader.

Det må vara hur som helst med den saken, men vi bidrog i alla fall till Tysklands krigsframgångar.

Vi får heller inte glömma att det var på Svenskt initiativ som Tyskland började stämpla ett stort ”J” i passen för judar på det att vi skulle kunna hindra flyende judar att lämna Tyskland.

Den gode Alicio borde läsa litet historia. Samt sluta gömma sig i anonymitetens skuggor.

Det finns en bloggare som kallar sig Alicio i Underlandet. Det är naturligtvis fegt att inte våga stå upp för sina åsikter med sitt riktiga namn.

Efter att ha läst hans blogg några gånger förstår man att han nog själv inser sin intellektuella kapacitet och då framstår valet att uppträda anonymt som rätt – sett från hans horisont.

Denne bloggares kapacitet att skriva om sakfrågor är uppenbart begränsad. Förhoppningsvis beror det på allmän okunnighet om det han yttrar sig om. Det vore värre i annat fall. När en debattör inte klarar att gå i diskussion om sakfrågor tenderar de alltid att i stället börja slänga personangrepp omkring sig.

Som den här Alicio. Nu senast var det Aftonbladets ledarskribent Helle Klein som Alicio kallat för Hamas-Helle på grund av hennes kritiska inställning till Israels ockupation. Därmed blir det ingen diskussion i sakfrågan!

Likaså slänger han mer eller mindre oavbrutet intetsägande påståenden om andra bloggare som också ställer sig kritiska till Israels murbygge. Personangreppen är legio hos Alicio. Jag undrar om han inser att ha därmed diskvalificerat sig själv som seriös debattör? Troligen inte.

Det samma sak med historikern Åsa Linderborg, som oavbrutet hånas på Alicios blogg. Bland annat påstår han att Linderborg försvarar terrorism. I själva verket analyserar hon orsakerna till terrorism. Men det inser inte hr Alicio.

I dagens Aftonbladet skriver Åsa Linderborg en artikel rubricerad ”Fitta” som väl illustrerar hur de människor som inte kan uttrycka sig i sakfrågor i stället brukar framföra sina åsikter via mail eller bloggning som säger mer än de själva inser.

Linderborg ger några exempel på hur det kan låta: sossefitta, vänsterfitta, kommunistfitta, Stalinhora osv osv.

Nu inser alla att tillmälena Linderborg får i brev är samma sida av myntet som när Alicio i Underjorden dundrar på med sina personangrepp på bloggen; okunnighet.

Skribenter som inte klarar en sakdebatt på grund att okunnighet och därför måste uttrycka sig med personangrepp är inte mycket att lita till.

Nu visar det sig också att, hör och häpna, P M Nilsson på Expressen ställer upp och försvarar Åsa Linderborg och Helle Klein trots att denne har andra åsikter. Till hans försvar må alltså framhållas att han, åtminstone ibland, klarar att se vad som är personangrepp och sakfråga.

För några dagar sedan blev vi av tidningen Newsweek upplysta om att man använt koranen för att förnedra fångar som USA håller inspärrade på Guantanamolägret. Om denna sade inte Alicio ett ord. Men sedan blev det liv i luckan. För Newsweek tog delvis tillbaka påståendena. Då hoppade han fram på bloggen och menade att Newsweek minsann hade fel från början.

Tyvärr var han nog litet för snabb i vändningarna. Nu har det nämligen visat sig att både Human Right Watch och Röda korset sitter inne med samma uppgifter som Newsweek tog tillbaka. Och det är inte troligt att HRW eller Röda korset tar tillbaka sina uppgifter.

Det lustiga är att Alicio inte på något sätt gjort någon analys av varför Newsweeks källa tog tillbaka sina påståenden. Gjorde han det och resonerade sig fram till orsaken tror jag att till och med Alicio, hur osannolikt den än kan låta, skulle kunna komma fram till en trolig orsak.

Det är ytterligare otur för Alicio. Han kan nämligen inte göra som vanligt med obehagliga sanningssägare, nämligen avfärda dem som vänstervridna. Varken Röda korset eller HRW kan ju med bästa vilja i världen sägas passa in i den fållan.

Jag kan inte låta bli att uppmana läsarna att gå till Aftonbladet och läsa Åsa Linderborg, Helle Klein och Åsa Petersens artklar på kultursidorna.
Gör det.

Ni kommer att häpna över vilka människor det finns.

Här finns Aftonbladets artiklar av Åsa Linderborg, Helle Klein och Åsa Petersen.

Den nionde maj kunde man i Dagens nyheter läsa en insändare av en ryska som arbetar som språklärare. Hon uttrycker bitterhet över det faktum att historieförfalskningen i Sverige är ett faktum.

Hon skriver att svenska läroböcker inte nämner Sovjetunionens helt avgörande roll av utgången av andra världskriget.

Hon säger att numera tror eleverna att det var amerikanerna som vann kriget när det i själva verket var Röda armén som besegrade nazisterna och ex v befriade Auschwitz.

Likaså säger hon sig förstå att den, som hon säger, ”objektiva svenska tyckareliten”, bara pratar skit om Ryssland.

Ja, hon säger att man pratar nästan med ett nedvärderande och rasistiskt synsätt. När detta händer så är svenskarna så tysta så tysta.

Ja, vad ska man säga om en sån avhyvling?

För faktum är ju att hon har rätt. Objektiviteten i Sverige när det gäller att beskriva händelserna under andra världskriget är ju allt annat än något man som svensk kan vara stolt över.

Det gör mig glad att det finns såna som Serafima Berglund som vågar ta sanningen till ytan och berätta för svenska folket vad som egentligen hände för 60 år sedan.

Heder åt en sådan kvinna!

Nu har det gått 60 år sedan andra världskriget slutade med de allierades seger över de tyska nazisterna.

Många svenskar tror dock att det var USA och England som besegrade nazisterna. Hur de kan tro det bör man fundera på. För faktum är att det var ryssarna som besegrade ondskan.

Vi matas ständigt med filmer och böcker om de hjältemodiga som stod för invasionen i Normandie. Och de ska ha all heder av sin insats.

Men att inte samtidigt tala om att tyskarna i praktiken redan var slagna av ryssarna är ett monumentalt hyckleri. För att inte säga propaganda av pyramidala proportioner.

Faktum är att 70 procent av den tyska krigsmakten krossades på östfronten av ryssarna. När invasionen i Normandie skedde hade tyskarna 228 divisioner på östfronten.

I väst hade man 58 och av dessa kunde 15 sättas in i slaget om Normandie. Jämför siffrorna 228 kontra 15! Vad säger det? Jo, att det var ryssarna som befriade Europa.

England högtidlighåller slaget vid el-Alamein som sin stora seger under andra världskriget. Mot sig hade engelsmännen 3 tyska divisioner.

Ryssarna kämpade i hundratals lika stora slag. Hur många svenskar känner till detta faktum? Inte många gissar jag. Men så har de också varit utsatta för propagandistisk historiebeskrivning.

Tidningshuvudet på Isvetsija från den 9 maj 1945.

Hur fördelade sig förlusterna i människoliv under andra världskriget?

Sovjetunionen förlorade 9 miljoner soldater i strider.
I Sovjet dog ytterligare 17 miljoner civila.
USA förlorade 292 000 soldater.
England hade 240 000 stupade soldater samt 65 000 civila offer.

Fråga dina vänner om de känner fördelningen av förlorade människoliv i de olika länder som blev indragna i andra världskriget. Du kommer att bli förvånad.

Jag frågade för några år sedan en bekant om han visste hur många tyska soldater som transiterades genom Sverige under kriget. Han tänkte länge och så svarade han att det var ca 100 000. Han trodde då att han tog i ordentligt i överkant. I själva verket var det 2 600 000.

Hur en svensk i 40-årsåldern kan ha så dimmig kunskap om andra världskriget borde vara en gåta. Men är det inte. Tyvärr beror de urusla kunskaperna på att vi är utsatta för propaganda och historieförfalskning.

Svenska folket borde ha rätt till korrekt historiebeskrivning utan att den är färgad av propaganda. Låt oss erkänna ryssarnas stora seger!

När man pratar med svenska ungdomar om andra världskriget finns det skäl att bli mörkrädd!

De allra flesta har fått sin information om kriget från skolböcker och sina föräldrar. Föräldrar som gått på den borgliga propagandan om kriget. På fullt allvar tror många svenskar att tyskarna besegrades av USA och England.

Det finns skäl att påminna om hur ryssarna drabbades av tyskarnas terror.

Detta förstörde tyskarna i Sovjetunionen:

15 större städer.
1 710 mindre städer.
70 000 byar.
6 miljoner byggnader.
31 850 fabriker.

65 000 kilometer järnväg.
4 100 järnvägsstationer.
40 000 kilometer landsvägar.
90 000 broar.
10 000 kraftstationer.
1 135 kolgruvor.
3000 oljekällor.
36 000 tele- och poststationer.
90 000 jordbruk.
84 000 skolor.
43 000 bibliotek.
44 000 teatrar.
427 museer.
40 000 sjukhus.

De stal och förde till Tyskland:

14 000 ångpannor.
1 400 turbiner.
11 300 elgeneratorer.
17 miljoner kreatur.
20 miljoner slaktsvin.

Det är något att tänka på när vi ser filmer och läser böcker om andra världskriget.

Nu går skam på torra land! Det kommer att bli uppror i lagårdarna! Kossorna kommer att åberopa upphovsrätten! Men varför?

Vi vet ju att man på kontinenten har viss förkärlek för att förändra naturens ordning. Ta en sån sak som kossorna av rasen Belgian Blue. De kan inte föda sina kalvar på naturlig väg, utan måste förlösas via kejsarsnitt.

Nu kommer mjölk som ser ut som läsk!

Det holländska företaget DSM har tagit fram helt genomskinlig mjölk. Den nya mjölken smakar inte ens som mjölk.

Vad har Anitpiratbyrån att säga när kossornas upphovsrätt kränks?

Vad man gjort är att man tagit hjälp av enzymer och med dessas hjälp gjort helt vanlig komjölk helt genomskinlig. Mjölken är också totalt fettfri.

Men varför kamouflerar man mjölken? Jo, det är coolhetsfaktorn! Företaget säger sig förstå att det inte är riktigt coolt bland ungdomar att dricka mjölk. Alltså gäller det att höja coolhetsfaktorn.

Det gör man genom att kamouflera mjölken. Meningen är att man ska använda den genomskinliga, icke mjölksmakande soppan för att tillverka olika sorters frukdrycker.

Tänk om kossorna visste att deras mjölk används för att lura människor att verka coolare än vad de är! Då ger jag mig den på att kossorna går i strejk.

Enligt en opinionsundersökning som presenterades för en tid sedan tror svenskarna att äldrevården kommer att bli sämre.

Undersökningen presenterades på DN-debatt och var gjord av Sifo.

Vad skulle man då göra åt saken för att omsorgen om de äldre skulle bli bättre?

Det hade Sifoundersökningen inget svar på. De som stod bakom artikeln, bland andra Bengt Westerberg (fp) hade däremot ett tydligt svar. För att förbättra äldreomsorgen måste privatiseringen öka.

Problemet är att andra som forskat i äldreomsorg inte alls är överens med Bengt Westerberg (fp). Det finns, menar de, inget alls som tyder på att det skulle bli bättre äldreomsorg med fler privata vårdgivare. Snarare tvärt om.

Hur kommer det sig då att Bengt Westerberg (fp) så tvärsäkert kan påstå att omsorgen blir bättre med privata alternativ?

Jo, han är nämligen ordförande i en påtryckarorganisation som heter ”Äldreomsorgsföretagarna” vars uppgift går ut på att ta tillvara de privata vårdföretagens intressen.

Hans uttalanden om bättre äldreomsorg måste alltså ses i ljuset av att han är ordförande i en lobbyorganisation. Dessutom var Sifoundersökningen betald av ”Äldreomsorgsföretagarna” där Bengt Westerberg (fp) är ordföranden.

Det märkliga är att DN släpper fram en sån artikel utan att upplysa läsarna om att det är ett beställningsjobb av en lobbyorganisation. DN vilseleder läsarna genom att undanhålla obekväma fakta.

En lobbyorganisation är inte opartisk. De argumenterar för sin sak utan hänsyn tagen till fakta.

Lita inte på uppgifter från lobbyorganisationer. Allra minst såna som vill påverka politiken.

Lita inte heller på förment objektiva artiklar i pressen som inte talar om hela sanningen, i det här fallet att artikeln var skriven av ordföranden för en lobbyorganisation som vill påverka dina tankar!!

Krigsförbrytarna från
Vietnamkriget har
kommit till insikt.

Johan Croneman heter en tv-recensent i Dagens nyheter. Jag läser honom gärna.

Nu har han skrivit om hur Vietnamkriget så här på dagen 30 år efter att det slutade har redovisats i TV. Bland annat skriver han om Errol Morris dokumentärfilm. (den lär gå att hyra) ”The fog of war”.

I filmen framträder den kände f.d. försvarsministern i USA Robert McNamara och erkänner sig skyldig till krigsförbrytelse. Kan ni tänka er!

McNamara, skriver Croneman, säger sig vara fullt medveten om att han och andra, ex v Henry Kissinger, skulle bli dömda som krigsförbrytare om det vore ett annat politiskt läge.

Är det undra på att USA motsätter sig en internationell domstol?

Vad ska man med försäkring till? Är man oförsäkrad och det ändå händer något så kommer ju staten ändå att ställa upp och betala.

Den 8 januari kom stormen. Den slog till mot stora delar av södra Sverige och mängder med skogsägare fick i flera fall se sin skog blåsa omkull. Sedan dess kräver skogsägarna att skattebetalarna ska ställa upp och betala deras förlorade intäkter.

Jag har viss förståelse för att skogsägarna vill ha ersättning. Det vill väl alla, inte bara skogsägare, som råkar ut för en olycka eller händelse man inte kan förutse.

De flesta måste dock försäkra sig mot oförutsedda utgifter om något händer. Krockar du med bilen kommer inte staten att hjälpa dig med reparationskostnaden, du måste ha en försäkring om du vill ha ersättning. Brinner ditt hus upp måste du ha en försäkring om du vill ha ersättning.

Det finns händelser man inte kan försäkra sig mot. I ett sånt fall kan man nog tycka det är rimligt att stat eller kommun griper in och hjälper till. Men är det rimligt att skattebetalarna ska ställa upp och betala för skador man utan vidare kan försäkra sig mot?

Jag är tveksam om det verkligen är en utgift som skattebetalarna ska stå för.

Skogsägare kan teckna försäkringar mot stormskador. Anser man sin skog värdefull så torde det vara högst motiverat att teckna en försäkring. Varför tecknar inte skogsägare försäkringar mot stormskador? Antagligen därför att det är ytterst sällsynt att man råkar ut för stormskador. Ett och annat träd kanske faller i de normala höststormarna, men såna tar man hand om.

Normalt har skogsägarna en försäkring mot skogsbrand, varför inte mot stormskador? Bägge kan förutses och det går att försäkra sig mot bägge händelserna.

Jag tycker det är höjden av populism när man hör centerledaren Maud Olofsson stå på Sergels torg och kräva att staten, det vill säga vi skattebetalare, ska stå för kostnaderna för de privata skogsägare som nu fått sina träd omkullblåsta.

Vill man verka i en marknadsekonomi så borde man vilja det hela tiden, inte bara när det går bra. Ska staten så för kostnaderna så är det lika bra att staten också äger all skog. I annat fall är det höjden av hyckleri!