Lasses blogg

Centerpartiet har oväntat låga opinionssiffror. Eller är det förväntade låga opinionssiffror? Det kanske inte är så oväntat att väljarna flyr partiet när de fått en partiledare som knappt vet skillnaden på fram och bak på en ko.

I DN gör tidningens politiske kommentator Maria Crofs ett försök till analys om varför Centerpartiet balanserar runt fyraprocentspärren till Riksdagen. Varken Crofs eller partiledaren Annie Lööf tycks, konstigt nog, förstå vad partiets kräftgång beror på.

En orsak sägs vara att väljarna inte vet vilka frågor de ska sätta i samband med Centerpartiet. Det påståendet är att underskatta väljarna. De vet nämligen mycket väl vad Centerpartiet står för, nämligen bönder.

Att sedan partiet också utger sig för att vara småföretagarnas parti hjälper inte när småföretagarna, liksom storföretagarna, bara har en enda önskan, nämligen sänkt skatt. Alltså röstar de företagare, stora som små, på Moderaterna, som ju bara har en enda fråga i huvudet; sänkt skatt.

Att den sänkta restaurangmomsen är resultatet av ett centerförslag är inget väljarna ser som skäl att rösta på

Centerpartiet eftersom förslaget endast är avsett att gynna svenska bönder och småföretagare inom restaurangbranschen. Lunchätarna märker inget av det. Priset på käket är detsamma.

DN redovisar en undersökning från SOM-institutet vid Göteborgs universitet som visar att de övertygade anhängarna av Annie Lööfs parti endast är 2,3 procent av väljarkåren. Vilket väl stämmer överens på ett ungefär med antalet bönder i landet. Att partiet ändå lyckats ta sig in i riksdagen beror enligt SOM på taktikväljare.

Ser man till antalet presumtiva övertygade väljare ser det inte ljust ut för Centerpartiet. Antalet jordburk och därmed bönder och därmed i sin tur garanterade centerväljare är stadigt minskande i Sverige. Mellan 1991 till 2010 har antalet jordburk minskat med 22 847 stycken.

I april ska Annie Lööf lägga fram en ny framtidsstrategi för Centern för att öka antalet kärnväljare. Det ska bli spännande att se hur hon ska göra för att öka antalet bönder. Det är ju i praktiken de som är kärnväljarna.

Som man sår får man skörda.

./.

Är det en förtäckt hån mot oss vi ser utspelas rakt framför våra ögon utan att förstå vad det är vi ser? Ja, omöjligt är det inte.

Just nu befinner sig ledaren för Europas starkaste ekonomi, tysklands Angela Merkel i Kina för att vädja om hjälp att rädda EU:s finanser.

Kinesiska bilföretaget Youngman lär ha lagt ett mångmiljardbud på hela saabfabriken, som om uppgifterna stämmer och de tillåts köpa kanske innebär fortsatt tillverkning i Trollhättan.

Juvelen i den svenska industrikronan, Volvo, är numera kinesiskt. Jag har hört desillusionerade volvoägare säga att de numera åker omkring i en riskokare.

Här har vi i årtionde efter årtionde fått lära oss att kommunistiska länder är utan chans i den internationella och globala kapitalistiska konkurrensen. Och så säljer vi, under Centerpartiets ledning av näringsdepartementet, ut halva svenska industrin till dem!

USA vädjar till Kina om att kineserna ska vara snälla och ställa upp och hjälpa till med att rädda USA från ekonomisk undergång.

I EU har den ekonomiska politiken nått botten, nu fortsätter man att gräva sig neråt. Katastrofen närmar sig med stormsteg. Vad gör då ledaren för den starkaste ekonomin i Europa?

Jo, hon flyger till världens största kommunistiska land och lägger sig på rygg och blottar halsen inför de kommunistiska vargarna i förhoppning att de ska förstå att kapitalisterna i Europa, och USA, ger upp frivilligt.

Vad säger våra borgerliga riksdagspartier och socialdemokrater om det? Förstår de överhuvudtaget vad som utspelas mitt framför deras ögon? Inser de vad som behöver göras? Antagligen inte!

Det måste vara en ödets ironi att vi som hela vårt liv blivit matade med hur odugligt det är med allt som bara kan antydas innebära någon form av vänsterpolitik nu får facit i handen som visar på motsatsen.

Det sägs att om alla miljoner kineser skulle kliva upp på en stol och på en given signal hoppa ner från den skulle det utlösa en jordbävning på andra sidan jorden.

Vad kan hända om allihop skrattar?

./.

En fjantig Kristdemokrat har som svar på den omtalade bussresan till Saltsjöbadens lyxvillor och skattesmitare föreslagit att det också ska ordnas sightseeingturer till lågstatusområden. Som vanligt är Kristdemokraterna försent ute.

Jag kommer ihåg hur pressen på 60- och 70-talen återgav Stockholms taxiförares historier om turister, företrädesvis amerikanska, som hoppade in i deras bilar och bad att få bli körda på en rundtur till slummen.

De blev överraskade när taxiförarna sa att den tjänsten kunde de tyvärr inte stå till tjänst med eftersom det i Sverige och Stockholm inte fanns någon slum. Åtminstone inte någon slum av den typ turisterna förväntade sig.

Vad vi kan vara säkra på är att om KD och de andra borgerliga partierna får fortsätta styra och ställa med Sverige så kan resultatet av deras tankemöda åtminstone öppna upp för nya turistattraktioner – rundturer i slummen.

Nästa förslag är väl att låta de utländska turisterna mot betalning få vara med på storstadssjukhusens akutmottagningar några helgnätter. Där kan kunniga guider berätta för dem vad den ökande införseln av alkohol resulterat i för akutmottagningarnas personal.

De kan på många av de stora språken få lära sig vad knivskärningar får för resultat på människokroppen. Hur skottskadorna ökar med kvadraten på ungdomsarbetslösheten.

Mot en lämplig avgift kan turisterna också få fotografera färgglada misshandelsoffer för att ha med sig bilder hem att titta på i den grå vardagen och komma ihåg Sverigeresan.

Ytterligare en kristdemokratisk turistattraktion skulle kunna vara

Typisk slum i en Stockholmsförort på 70-talet som Kristdemokraterna vill återinföra och göra turistattraktion av.

att mot lämplig avgift få tillbringa en natt i en av polisens fylleceller när den fylls med omhändertagna fyllon och slagskämpar. Det kan ge ett oförglömligt intryck av ”det nya Sverige”.

Vid hemresan kan turisterna förses med broschyrer som berättar om hur Sverige lyckats med att montera ner välfärden utan att folket upptäckt vad som hänt mitt framför ögonen på dem.

Jag är övertygad att många politiker i länder vars folk känner till Sverige som ett föredöme att se upp till kommer att ordna gruppresor för högerpolitiker i EU till framtidslandet Sverige om Kristdemokraterna får sin vilja fram.

Taxi…taxi!

./.

Nu pratar alla om de många dödsskjutningarna i Malmö. Varför nu, när det är försent? Varför lyssnade man inte till de röster som redan tidigt, när det fortfarande fanns möjligheter att stoppa eländet, varnade för vad som komma skulle?

Talesättet om tillgång och efterfrågan gäller också vapen. Med god tillgång på vapen kommer fler att skaffa sig dem. Även om det är olagligt. Och det leder givetvis till att de också används. Annars fanns det ju ingen orsak att skaffa dem.

Landet med mest till gång till vapen av alla de sorter, knivar till atombomber, är också det land som är mest inblandat i krig. Alltså USA.

De som inbillar sig att man vill ha vapen för att försvara sig mot angripare har inte förstått mycket. Vapen ledar alltid till större osäkerhet för vapeninnehavaren. Och det alldeles oavsett det är ett land eller en privatperson.

Det fanns många röster som varnade för att antalet olagliga handeldvapen skulle öka lavinartat när vi gick med i EU. Det innebar öppnare gränser och färre tullare. Risken åka fast med olagliga varor, som vapen, när man åkte in i landet minskade påtagligt.

Det är resultatet av den fria rörligheten och öppnare gränser utan tullkontroller vi nu ser resultatet av i Malmö.

Jag säger inte att gränserna skulle stängas eller passager försvåras, men nog kunde det vara bara med lika många tullare som innan EU. Finns en risk att bli upptäckt med olagliga varor vid en gränspassage kanske de som tar in olagliga vapen i landet tänker sig för åtminstone en gång extra.

Så sant som det är sagt. Varken till vanliga krig eller gangsterkrig.

Nu finns inte ens risken och därför är det självklart att antalet olagliga vapen ökar, och därmed antalet skadade och dödade av skottskador.

Öka gränskontrollerna.

./.

I samband med debaclet med Håkan Juholt var det flera som påpekade att han var hatad av borgerligheten därför att han bland annat lyft frågan om den ökande barnfattigdomen i Sverige.

Jag har hört flera som sagt att det inte finns någon barnfattigdom. I stället påpekar de att inga barn i Sverige svälter eller går utan kläder och bor i vägtrummor. Det må så vara, men det säger inget om barnfattigdomens vara eller inte vara.

När statistiken över den ökande barnfattigdomen i Sverige började spridas och bli allmänt känd insåg givetvis regeringen att det var ganska dåligt för deras renommé. Vad göra? Jo, en minister skickades ner till Bryssel.

Det är EU som slagit fast hur barnfattigdom ska beräknas, och den svenske ministerns besök i EU gick ut på att få EU att ändra vad begreppet för vad barnfattigdom innebär. Åtminstone för Sveriges del.

Går man strikt efter hur de flesta uppfattar fattigdom så är alla barn, hundra procent, fattiga. Inga barn jobbar och tjänar pengar. Och tjänar man inga pengar är man fattig. Ändå finns det barn som inte anses som fattiga, hur går det ihop?

Jo, barnfattigdom beräknas relativt i förhållande till alla andra barn. Man beräknar helt enkelt vilka resurser olika barn har tillgång till. Kan de få senaste inneskorna? Innejackan? Åka på sportlov? Semesterresa?

Vissa barn kan inte räkna med att kunna hänga med bättre lottade kamrater vars familjer har större ekonomiska resurser.

Barnfattigdom beräknas helt enkelt på utifrån jämförelser mellan olika barns resurser. Det är naturligtvis det enda rätta sättet att beräkna barnfattigdom i ett land.

Ökande barnfattigdom visar på ökande ekonomiska klyftor i samhället.

Problemet för de styrande är att ekonomiska klyftor kan de försvara med att folk får anstränga sig mer. Jobba hårdare. Sluta leva på bidrag eller andra floskler som borgarna älskar ta till när de ska försvara de ökande ekonomiska klyftorna i riket.

Oturligt nog fungerar det inte när det gäller barnfattigdom. Det går inte att försvara att barn känner sig mindre värda jämfört med andra barn ens med borgerliga floskler.

Inte ens Moderaterna kan inför öppen ridå försvara att barn mår dåligt av ekonomiska orättvisor som partiet utan att darra på manschetten försvarar när det gäller vuxna.

Därför gav EU Sverige bakläxa på försöket att få unionen att ändra på beskrivningen av barnfattigdomen i Sverige. Vilket gör att barnfattigdomen fortfarande ökar i det borgerligt styrda Sverige. Ministern fick åka hem med oförrättat ärende.

Försöka duger.

./.

Det brukar heta att man lär sig av erfarenhet. Det kan tyckas vara ett korrekt påstående men idag gäller det inte för då hade situationen i Europa varit annorlunda än den är. Numera gäller att strunta i vad erfarenheten lärt oss.

Mot egoism kämpar erfarenhet förgäves. I Europa är 23 miljoner människor arbetslösa det motsvarar fler än dubbla antalet svenskar. Ungdomsarbetslösheten skenar och är i Spanien ca 50 procent och i Sverige över 20 procent. Goda framtidsutsikter?

EU beräknar att av unionens invånare ska ca 80 miljoner räknas som fattiga. Hur har det kunnat bli så här när förutsättningarna för lägre arbetslöshet och minskad fattigdom aldrig någonsin i historien varit bättre?

En av Sveriges sämsta journalister genom tiderna, nämligen Expressens ”världsreporter” Ulf Nilson har, mot alla odds, lyckats uppfatta vad det hela handlar om:

”Länder som Grekland och Portugal, men också jättar som Italien och Spanien (och flera till) har tagit enorma lån, så stora att i varje fall Grekland aldrig kan betala tillbaka. Pengarna pytsas ut i form av bidrag till grupper och individer och avsikten är – låt oss vara ärliga här! – att köpa röster i val.”

Givetvis glömmer han, säkert med avsikt, att upplysa sina läsare om att det inte bara är i södra Europa man köper röster. Detsamma pågår nämligen också hemma i Sverige. Där säljer borgarna ut vad de kan av det gemensamt ägda. Alltid till underpris i ett enda syfte att köpa röster.

Det må gälla bostäder eller statligt ägda och styrda företag som ex v Apoteket. När länder blir offer för korruption och mutor går det förr eller senare käpprätt åt helsike och det är just vad som pågår inför våra ögon utan att vi gör något åt saken.

Ändå har man lytt marknadsliberalerna som med en röst predikat att den enda lösningen är marknad, konkurrens, sämre arbetsvillkor, sänkta löner, bemanningsföretag, sänkta skatter, bonusar, bostadslån, euro, eu-medlemskap, privatiseringar och vad fan ni vill.

Ändå är hela Europa på väg mot katastrofen. Vad behövs då för att klara situationen? Ingenting kan vara enklare att svara på. Det behövs ökad jämlikhet. Minskade ekonomiska klyftor. Solidaritet, fördelninspolitik och minskad makt från EU-byråkrater i Bryssel och minskad girighet.

Då kan erfarenhet ha en chans!

./.

I Sollentuna kommun ska skolbarnen få datorer och surfplattor i stället för böcker papper och penna. Frågan är om det är bra eller dåligt? Först i andra klass ska barnen få lära sig forma bokstäver med penna.

Är Sollentunas initiativ ett framåtsträvande eller ett bakåtsträvande? Givetvis är det bra att skolungarna får lära sig den nya tekniken, som nu förresten knappast kan kallas för ny när alla mer eller mindra använder den dagligdags.

Jag är nog rätt övertygad om att den som inte kan skriva med en vanlig penna på vanligt papper kommer att vara en förlorare på sikt. Förmodligen kräver framtiden att vi både kan skiva på dator och för hand. Vi kunde ju skriva både med skrivmaskin och med papper och penna när det begav sig.

Den här nyheten påminner mig om strömavbrottet i den lokala affären på den tiden varorna var försedda med prislappar. Kassörskan, vid sin datoriserade kassaapparat meddelade kön av kunder att hon tyvärr inte längre kunde ta betalt eftersom hon inte kunde räkna ut priset.

– Det kan jag, hördes bakifrån kön. Jag är pensionerad småskolelärarinna och kan räkna.

Hon tog papper och penna och räknade geshwint ut vad var och en skulle betala. Aldrig förr hade en datoriserad kassaapparat skämts så mycket.

En annan gång var jag i en ICA-affär och hade köpt en kålrot i akt och mening att göra rotmos.

När kålroten kom åkande på bandet tog kassörskan den i handen och höll upp den över huvudet och ropade till sin kollega i den andra kassan ”vad är det här?”. Svaret kom prompt.

– Det är en 324!

Vore jag kålrot skulle jag uppmanat till kålrötternas revolution. Att bli reducerad till ett nummer är förnedrande inte bara för militärer, utan även för kålrötter.

Sollentuna kommun borde nog fundera en stund på värdet av att kunna klara sig utan datorer . Rätt som det är står vi där med strömavbrott eller batteritorsk eller bägge delarna och då kan det vara bra att klara sig även utan datorhjälp.

Har du en penna?

./.

Journalister ska skildra verkligheten så opartiskt som möjligt. Finns det två berättelser från olika håll av samma sak ska båda sidor få lämna sin syn på saken.

Det finns två händelser under den tid jag läst tidningar och följt pressens rapporter som står ut som händelser där den samlade journalistkåren borde skämmas ögonen ur sig. Den första av dessa inträffade på Norrmalmstorg.

Ni kommer ihåg det så kallade Norrmalmstorgsdramat när bankrånaren Janne Olsson intog PK-banken och tog gisslan nere i bankvalvet. Clark Olofsson fördes dit på rånarens begäran. TV-reportern Bosse Holmström duckade i skydd av en polisbil och låtsades som han var utsatt för livsfara.

Pressfotograferna häckade som alfåglar på Gotska sandöns klippor på balkongen ovanför Nessims mattaffär med teleobjektiven beredda mot varje rörelse utanför eller innanför bankens skyltfönster.

Dessutom låg gamle kungen på sin dödsbädd i Helsingborg. Det var ett liv och ett kiv och tidningarna skar guld med täljkniv. Kvällstidningarna sålde lösnummer i rekordupplagor till ett ständigt spänningstörstande folk.

Till slut, efter flera dagar, lyckades polisen ta upp ett hål till bankvalvet och spruta in gas för att tvinga Janne och Clark att ge upp.

Vilket de omedelbart gjorde trots stöd från gisslan, vilket därefter kom att kallas för Stockholmssyndromet.

Det som journalisterna borde skämmas över är hur de lät sig utnyttjas av polisen efter att dramats upplösning.

Polisen tog ut rånare och Clark Olofsson och gisslan ur banken. De senare för omedelbar ambulanstransport till sjukhus för kontroll av hälsan efter gasattacken.

Janne Olsson ville man dock visa upp för den samlade journalistkåren på torget. Helt sonika tog man med honom på en promenad inför alla reportrar på torget. Poliserna som höll honom hade gasmasker. Det var dramatik så det räckte och blev över.

Under promenaden med rånaren applåderade och hurrade pressens utsända för polisen.

Pressens utsända frångick alltså sin neutralt skildrande roll och tog ställning utan att veta varken orsak, verkan eller resultat. Det var första gången jag skämdes för den svenska journalistkåren.

Den andra gången är när pressen och deras journalister och reportrar nu avsatt Håkan Juholt genom exempellösa personangrepp.

Blir det en tredje gång?

./.

Ungdomar stöttar varandra. Äldre använder stavar.

Att ha en pulka på släp med blivande skridskoåkare var…

Andra stöttar sig mot en barnvagn.

…rätt populärt bland åkarna på Trekantens is.

.

Stavgång som skridskoåkning? Varför inte?

Vänta bara, snart vill vagnåkaren åka för egen maskin…

`
Tre generationer på isen för säkerhets skull.

…och då kan det gå så här.

På tisdag gäller det att hålla rätt i ratten. Åtminstone om man vill fortsätta köra bil som innehavare av körkort. Och hur ska man annars kunna legitimera sig på Systembolaget?

Trafikolyckorna minskar. När jag började köra bil omkom ca 900 personer i trafiken varje år. Numera är det avsevärt färre. Det beror på både säkrare bilar och bättre och säkrare trafikmiljö, som bättre vägar och separation av trafikslag.

Olämpliga bilförare ska inte ha körkort. Det är säkert de flesta överens om. Frågan är bara vad som är en olämplig bilförare. När jag frågar en glad 22-åring i min bekantskapskrets hävdar har att alla som inte kan ta en kurva med en bredsladd är olämpliga.

Likaså anser han det är själklart att man ska köra fortare än fartgränserna, sådana är bara till för fegisar som inte vågar bryta mot dem. Mycket riktigt har han blivit fotograferad och bötfälld för fortkörning. Det har inte hjälpt.

Sydsvenska Dagbladet hade en gång en kampanj för att äldre varje år borde göra ett nytt körkortsprov. Skälet uppgavs vara att äldre orsakade olyckor eftersom de var sämre bilförare. Och visst, det händer att äldre orsakar bilolyckor. Men det gör alla åldersgrupper.

Försäkringsbolagen borde veta. De har (har haft?) en utökad

självrisk på sina trafikförsäkringar för ungdomar under 24 år.

Orsaken till det var att försäkringsbolagen tittade i sin statistik och fann att det var bilförare i åldersspannet 18 – 24 år som stod för en stor andel av trafikolyckorna. Sydsvenskan hade fel!

Nu ändras körkortslagen. Läkarna åläggs att rapportera patienter som kan misstänkas vara olämpliga som körkortsinnehavare. Idag är det ca 6000 som årligen mister körkortet på grund av sjukdomar som försämrar deras körförmåga.

Det lustiga är att SvD skriver att det uppskattas att siffran borde vara 60 000 som förlorar körkortet varje år på grund av sjukdomar som gör dem olämpliga som bilförare.

Stämmer den högre siffran, vilket jag tvivlar på, kommer vi att ha ca en halv miljon färre bilförare om tio år. Snacka om att det blir lättare att hitta p-plats och att inkomsterna från Stockholms biltullar kommer att minska.

Bättre vore att utreda vilka som orsakar bilolyckor och göra något åt den kategorin av bilförare. Problemet för politikerna är att det skulle visa sig vara en högljudd grupp som kan ställa krav.

Lättare ge sig på sjuka.

./.

Idag svarar något som kallar sig ”Tankesmedjan Liberalerna” på LO-ekonomernas tidigare debattartikel om att Sverige skulle behöva en bred parlamentarisk översyn av skattesystemet. Det borde de inte gjort.

Först och främst måste man konstatera att ordet ”Tankesmedjan” snarast borde tas bort. För är det något som den så kallade tankesmedjan saknar så är det förmåga att tänka. Det framgår tydligt av deras skriverier.

Tankesmedjan Liberalerna skriver nämligen att Sverige borde införa platt skatt. Man vill alltså att alla, oavsett inkomst, betalar lika står procent av sin inkomst i skatt. Det är ett synnerligt orättvist skattesystem.

Problemet för de icke-tänkande liberalerna är att största delen av svenska folket redan betalar platt skatt. Platt skatt är redan infört, utan att man frågat folket om de vill ha sådan skatt.

Den enda skatt som är progressiv är den statliga direkta skatten, i praktiken är det inte många som betalar den. Majoriteten av svenskarna betalar bara kommunalskatt, moms och andra indirekta skatter, som ex v bensinskatt. Alla platta.

Egentligen kan man bara hålla med liberalerna om en sak, nämligen deras påstående om att ”dagens skattesystem innehåller en stor demokratisk brist, i sin oöverskådlighet”.

Just det, det har lappats och lagats så till slut är skattesystemet omöjligt att förstå om man inte är expert. Och experter finns det. De som har råd betalar experterna för att få reda på hur man på lättast möjliga vis smiter undan från skyldigheten att betala skatt.

Det rätta vore att avskaffa alla indirekta skatter. Släng moms, bensinskatt och andra indirekta i papperskorgen och inför att alla, ALLA, betalar direkt progressiv skatt efter inkomstens storlek.

Då, men först då, skulle vi kunna tala om solidariska skatter där den som tjänar mest också betalar mest i skatt och den som tjänar minst betalar minst i skatt, procentuellt.

Indirekta skatter är platta, som bränsleskatten som kommer att innebära att i framtiden är det bara rika som kommer att kunna tillåta sig att släppa ut växthusgaser genom bilkörning. Det kommer att leda till samma frågor som parisarna ställde till Marie Antoinette:

– Vi har inget bröd att äta, vad ska vi göra?
– Gör som jag, ät bakelser.

Det svaret kostade henne huvudet.
Liberaler kan också mista huvudet.

./.

Ny nyhet eller gammal skåpmat? Det kan man fråga sig när DN idag på den internationella minnesdagen av förintelsen presenterar siffror över judehatet i Tyskland.

Vi får lära oss att i Tyskland är så många som var femte tysk ”latent antisemit”, vilket också uppges vara ett europeiskt medelvärde. Är detta en överraskning?

Rätt omgående efter kriget gjorde ockupationsmakterna en opinionsundersökning om hur tyska folket ställde sig till den tidigare nazistiska regimen. Det visade sig överraskande nog att folket även då hade stort förtroende för den besegrade regimen.

Det kan tyckas konstigt att folket hade fortsatt högt förtroende för den regim som orsakat dem den största katastrofen någonsin. Men det är ingenting att förvånas över. Den enda regim de i princip kände till var ju den nazistiska.

Hur skulle de kunna känna förtroende för något annat styre när de i åratal matats med negativ propaganda om alla andra politiska system än nazismen? Även efter kriget, när det borde stått klart för varje tysk att det inte var judarna som orsakat folket det lidande de just genomlevt så ansåg en alltför stor del av tyska folket att katastrofen var judarnas fel.

Enkla förklaringar till komplicerade skeenden är alltid välkomna.

Vi ska alltså inte förvånas över att det finns en antisemitism under ytan bland stora delar i det tyska folket. Inte minst bland lågutbildade och äldre män. Allstå de grupper som också står för en allmän främlingsfientlighet. Även i Sverige.

Vi behöver bara tänka på Bondeförbundets (nuv Centerpartiets) riksdagsman Otto Wallén som stod i riksdagens talarstol och sa att han var stolt över sin antisemitism. Han representerade då en stor allmän borglig uppfattning i Sverige.

Någon tycker kanske att det är konstigt att den tyska antisemitismen ändå är lägre än i länder, som Polen och Ungern. Gör inte det. Den som kan sin historia förvånas inte. Vi vet att judehatet var, och är, omfattande även utanför Tyskland.

När det begav sig blev ju till och med tyskarna själva förvånade över med vilken frenesi folken i Baltikum deltog i dödandet av judar. Estland förklarades till och med judefritt innan den industriella förintelsen sjösatts i Tyskland och ockuperade länder.

Vi här i Sverige kanske borde förvåna oss över att de krigsförbrytare och skyldiga till folkmord som flydde från Baltikum till Sverige när länderna befriades av Sovjet inte blev straffade när deras brott klargjordes för svenska myndigheter.

Vilket är väl skildrat i boken ”Purgatorium, Sverige och andra världskrigets förbrytare”, av forskaren Mats Deland. Bara baksidestexten på boken (forskningsrapporten) tvingar en att tänka till:

Bilden på omslaget till boken Purgatorium visar letter som bevakar judar som ska dödas i Liepâja i Lettland.

”Sverige har allt sedan andra världskrigets slut utmärkt sig för sin ovilja att ställa krigsförbrytare inför rätta. Allt tyder på att åtskilliga av förintelsens och de nazistiska våldsbrottens förövare fann en trygg hamn i Sverige. Regeringen hjälpte aktivt flera misstänkta förbrytare att komma undan, och underrättelsetjänsten anställde veteraner från avrättningskommandon.”

Bokens över 400 sidor är tyvärr rätt tunglästa, och man tvingas inse att demokratin och rättssäkerheten i Sverige nog inte stämmer med den allmänna uppfattningen. Kunskap är dock inte tungt att bära, och bara de ytterligare 130 sidorna med noter är väl värda jobbet.

Varför ställde i Sverige krigsförbrytare till svars? Enkelt, det hade nämligen betytt att Sverige varit tvingat att erkänna att de enda som trovärdigt bekämpade nazismen hade rätt. Gissa vilka – om ni vågar!

Det vill man absolut inte!
Hellre fria krigsförbrytare.

./.

Ska verkligen Sverige skötas som ett familjeföretag där för svenskarna avgörande beslut tas vid middagsbordet hemma i köket?

Att ha en allians innebär att ett parti kan vara mot ett förslag, en annan kan vara för. Partierna kan jobba som en förhörsledare hos polisen. En är snäll och vänlig och en är elak och på så sätt få den förhörde att öppna sig.

Efter den massiva kritiken mot Filippa Reinfeldts skandalösa utförsäljningar av stockholmarnas gemensamt ägda sjukvård som i praktiken inneburit att hon skänkt bort skattebetalarnas pengar griper nu hennes make in och ställer allt tillrätta.

”Det förstår väl alla att det är orimligt”, säger han om sin hustrus ”försäljning” av vårdcentralen Serafen för 690 000 kronor när den i själva verket borde kostat ca 20 miljoner.

Så jobbar man om man lura folket. Han är öppet kritiskt och kan på så sätt lugna alla upprörda skattebetalare som ser sina pengar rinna bort i dimman.

Varför sa han inget när Tibble gymnasium i hans hemkommun såldes långt under marknadsvärdet? Varför sa han inget när …?

Nu känner han sig tvingad att säga något, och vad ska han säga? Han kan knappast med hedern i behåll säga att hans fru handlat rätt och riktigt. Det skulle till och med den mest förhärdade moderat finna motbjudande. Alltså kryper han till korset även om det är ett erkännande under galgen.

Vinn fem miljoner!? Varför i herrans namn nöja sig med fem miljoner när man kan vinna tiotals bara genom att bjuda Filippa på middag?

Hur vore det om Fredrik Reinfeldt i kväll vid middagsbordet försöker övertala sin kära maka att ställa upp och besvara frågor från press och allmänhet om varför hon i praktiken skänker bort skattebetalarnas ägodelar?

Hon behöver nog inte oroa sig. Journalisterna är inte vänstervridna som de kanske inbillar sig, det snacket är bara propaganda, så frågorna kommer säkert inte att vara svåra att besvara för hans fru landstingssjukvårdsrådet.

Trevlig måltid.