Centerpartiet har oväntat låga opinionssiffror. Eller är det förväntade låga opinionssiffror? Det kanske inte är så oväntat att väljarna flyr partiet när de fått en partiledare som knappt vet skillnaden på fram och bak på en ko.

I DN gör tidningens politiske kommentator Maria Crofs ett försök till analys om varför Centerpartiet balanserar runt fyraprocentspärren till Riksdagen. Varken Crofs eller partiledaren Annie Lööf tycks, konstigt nog, förstå vad partiets kräftgång beror på.

En orsak sägs vara att väljarna inte vet vilka frågor de ska sätta i samband med Centerpartiet. Det påståendet är att underskatta väljarna. De vet nämligen mycket väl vad Centerpartiet står för, nämligen bönder.

Att sedan partiet också utger sig för att vara småföretagarnas parti hjälper inte när småföretagarna, liksom storföretagarna, bara har en enda önskan, nämligen sänkt skatt. Alltså röstar de företagare, stora som små, på Moderaterna, som ju bara har en enda fråga i huvudet; sänkt skatt.

Att den sänkta restaurangmomsen är resultatet av ett centerförslag är inget väljarna ser som skäl att rösta på

Centerpartiet eftersom förslaget endast är avsett att gynna svenska bönder och småföretagare inom restaurangbranschen. Lunchätarna märker inget av det. Priset på käket är detsamma.

DN redovisar en undersökning från SOM-institutet vid Göteborgs universitet som visar att de övertygade anhängarna av Annie Lööfs parti endast är 2,3 procent av väljarkåren. Vilket väl stämmer överens på ett ungefär med antalet bönder i landet. Att partiet ändå lyckats ta sig in i riksdagen beror enligt SOM på taktikväljare.

Ser man till antalet presumtiva övertygade väljare ser det inte ljust ut för Centerpartiet. Antalet jordburk och därmed bönder och därmed i sin tur garanterade centerväljare är stadigt minskande i Sverige. Mellan 1991 till 2010 har antalet jordburk minskat med 22 847 stycken.

I april ska Annie Lööf lägga fram en ny framtidsstrategi för Centern för att öka antalet kärnväljare. Det ska bli spännande att se hur hon ska göra för att öka antalet bönder. Det är ju i praktiken de som är kärnväljarna.

Som man sår får man skörda.

./.

Är det en förtäckt hån mot oss vi ser utspelas rakt framför våra ögon utan att förstå vad det är vi ser? Ja, omöjligt är det inte.

Just nu befinner sig ledaren för Europas starkaste ekonomi, tysklands Angela Merkel i Kina för att vädja om hjälp att rädda EU:s finanser.

Kinesiska bilföretaget Youngman lär ha lagt ett mångmiljardbud på hela saabfabriken, som om uppgifterna stämmer och de tillåts köpa kanske innebär fortsatt tillverkning i Trollhättan.

Juvelen i den svenska industrikronan, Volvo, är numera kinesiskt. Jag har hört desillusionerade volvoägare säga att de numera åker omkring i en riskokare.

Här har vi i årtionde efter årtionde fått lära oss att kommunistiska länder är utan chans i den internationella och globala kapitalistiska konkurrensen. Och så säljer vi, under Centerpartiets ledning av näringsdepartementet, ut halva svenska industrin till dem!

USA vädjar till Kina om att kineserna ska vara snälla och ställa upp och hjälpa till med att rädda USA från ekonomisk undergång.

I EU har den ekonomiska politiken nått botten, nu fortsätter man att gräva sig neråt. Katastrofen närmar sig med stormsteg. Vad gör då ledaren för den starkaste ekonomin i Europa?

Jo, hon flyger till världens största kommunistiska land och lägger sig på rygg och blottar halsen inför de kommunistiska vargarna i förhoppning att de ska förstå att kapitalisterna i Europa, och USA, ger upp frivilligt.

Vad säger våra borgerliga riksdagspartier och socialdemokrater om det? Förstår de överhuvudtaget vad som utspelas mitt framför deras ögon? Inser de vad som behöver göras? Antagligen inte!

Det måste vara en ödets ironi att vi som hela vårt liv blivit matade med hur odugligt det är med allt som bara kan antydas innebära någon form av vänsterpolitik nu får facit i handen som visar på motsatsen.

Det sägs att om alla miljoner kineser skulle kliva upp på en stol och på en given signal hoppa ner från den skulle det utlösa en jordbävning på andra sidan jorden.

Vad kan hända om allihop skrattar?

./.

Typisk slum i en Stockholmsförort på 70-talet som Kristdemokraterna vill återinföra och göra turistattraktion av.

att mot lämplig avgift få tillbringa en natt i en av polisens fylleceller när den fylls med omhändertagna fyllon och slagskämpar. Det kan ge ett oförglömligt intryck av ”det nya Sverige”.

Vid hemresan kan turisterna förses med broschyrer som berättar om hur Sverige lyckats med att montera ner välfärden utan att folket upptäckt vad som hänt mitt framför ögonen på dem.

Jag är övertygad att många politiker i länder vars folk känner till Sverige som ett föredöme att se upp till kommer att ordna gruppresor för högerpolitiker i EU till framtidslandet Sverige om Kristdemokraterna får sin vilja fram.

Taxi…taxi!

./.

Nu pratar alla om de många dödsskjutningarna i Malmö. Varför nu, när det är försent? Varför lyssnade man inte till de röster som redan tidigt, när det fortfarande fanns möjligheter att stoppa eländet, varnade för vad som komma skulle?

Talesättet om tillgång och efterfrågan gäller också vapen. Med god tillgång på vapen kommer fler att skaffa sig dem. Även om det är olagligt. Och det leder givetvis till att de också används. Annars fanns det ju ingen orsak att skaffa dem.

Landet med mest till gång till vapen av alla de sorter, knivar till atombomber, är också det land som är mest inblandat i krig. Alltså USA.

De som inbillar sig att man vill ha vapen för att försvara sig mot angripare har inte förstått mycket. Vapen ledar alltid till större osäkerhet för vapeninnehavaren. Och det alldeles oavsett det är ett land eller en privatperson.

Det fanns många röster som varnade för att antalet olagliga handeldvapen skulle öka lavinartat när vi gick med i EU. Det innebar öppnare gränser och färre tullare. Risken åka fast med olagliga varor, som vapen, när man åkte in i landet minskade påtagligt.

Det är resultatet av den fria rörligheten och öppnare gränser utan tullkontroller vi nu ser resultatet av i Malmö.

Jag säger inte att gränserna skulle stängas eller passager försvåras, men nog kunde det vara bara med lika många tullare som innan EU. Finns en risk att bli upptäckt med olagliga varor vid en gränspassage kanske de som tar in olagliga vapen i landet tänker sig för åtminstone en gång extra.

Så sant som det är sagt. Varken till vanliga krig eller gangsterkrig.

Nu finns inte ens risken och därför är det självklart att antalet olagliga vapen ökar, och därmed antalet skadade och dödade av skottskador.

Öka gränskontrollerna.

./.

I samband med debaclet med Håkan Juholt var det flera som påpekade att han var hatad av borgerligheten därför att han bland annat lyft frågan om den ökande barnfattigdomen i Sverige.

Jag har hört flera som sagt att det inte finns någon barnfattigdom. I stället påpekar de att inga barn i Sverige svälter eller går utan kläder och bor i vägtrummor. Det må så vara, men det säger inget om barnfattigdomens vara eller inte vara.

När statistiken över den ökande barnfattigdomen i Sverige började spridas och bli allmänt känd insåg givetvis regeringen att det var ganska dåligt för deras renommé. Vad göra? Jo, en minister skickades ner till Bryssel.

Det är EU som slagit fast hur barnfattigdom ska beräknas, och den svenske ministerns besök i EU gick ut på att få EU att ändra vad begreppet för vad barnfattigdom innebär. Åtminstone för Sveriges del.

Går man strikt efter hur de flesta uppfattar fattigdom så är alla barn, hundra procent, fattiga. Inga barn jobbar och tjänar pengar. Och tjänar man inga pengar är man fattig. Ändå finns det barn som inte anses som fattiga, hur går det ihop?

Jo, barnfattigdom beräknas relativt i förhållande till alla andra barn. Man beräknar helt enkelt vilka resurser olika barn har tillgång till. Kan de få senaste inneskorna? Innejackan? Åka på sportlov? Semesterresa?

Vissa barn kan inte räkna med att kunna hänga med bättre lottade kamrater vars familjer har större ekonomiska resurser.

Barnfattigdom beräknas helt enkelt på utifrån jämförelser mellan olika barns resurser. Det är naturligtvis det enda rätta sättet att beräkna barnfattigdom i ett land.

Ökande barnfattigdom visar på ökande ekonomiska klyftor i samhället.

Problemet för de styrande är att ekonomiska klyftor kan de försvara med att folk får anstränga sig mer. Jobba hårdare. Sluta leva på bidrag eller andra floskler som borgarna älskar ta till när de ska försvara de ökande ekonomiska klyftorna i riket.

Oturligt nog fungerar det inte när det gäller barnfattigdom. Det går inte att försvara att barn känner sig mindre värda jämfört med andra barn ens med borgerliga floskler.

Inte ens Moderaterna kan inför öppen ridå försvara att barn mår dåligt av ekonomiska orättvisor som partiet utan att darra på manschetten försvarar när det gäller vuxna.

Därför gav EU Sverige bakläxa på försöket att få unionen att ändra på beskrivningen av barnfattigdomen i Sverige. Vilket gör att barnfattigdomen fortfarande ökar i det borgerligt styrda Sverige. Ministern fick åka hem med oförrättat ärende.

Försöka duger.

./.

Givetvis glömmer han, säkert med avsikt, att upplysa sina läsare om att det inte bara är i södra Europa man köper röster. Detsamma pågår nämligen också hemma i Sverige. Där säljer borgarna ut vad de kan av det gemensamt ägda. Alltid till underpris i ett enda syfte att köpa röster.

Det må gälla bostäder eller statligt ägda och styrda företag som ex v Apoteket. När länder blir offer för korruption och mutor går det förr eller senare käpprätt åt helsike och det är just vad som pågår inför våra ögon utan att vi gör något åt saken.

Ändå har man lytt marknadsliberalerna som med en röst predikat att den enda lösningen är marknad, konkurrens, sämre arbetsvillkor, sänkta löner, bemanningsföretag, sänkta skatter, bonusar, bostadslån, euro, eu-medlemskap, privatiseringar och vad fan ni vill.

Ändå är hela Europa på väg mot katastrofen. Vad behövs då för att klara situationen? Ingenting kan vara enklare att svara på. Det behövs ökad jämlikhet. Minskade ekonomiska klyftor. Solidaritet, fördelninspolitik och minskad makt från EU-byråkrater i Bryssel och minskad girighet.

Då kan erfarenhet ha en chans!

./.

I Sollentuna kommun ska skolbarnen få datorer och surfplattor i stället för böcker papper och penna. Frågan är om det är bra eller dåligt? Först i andra klass ska barnen få lära sig forma bokstäver med penna.

Är Sollentunas initiativ ett framåtsträvande eller ett bakåtsträvande? Givetvis är det bra att skolungarna får lära sig den nya tekniken, som nu förresten knappast kan kallas för ny när alla mer eller mindra använder den dagligdags.

Jag är nog rätt övertygad om att den som inte kan skriva med en vanlig penna på vanligt papper kommer att vara en förlorare på sikt. Förmodligen kräver framtiden att vi både kan skiva på dator och för hand. Vi kunde ju skriva både med skrivmaskin och med papper och penna när det begav sig.

Den här nyheten påminner mig om strömavbrottet i den lokala affären på den tiden varorna var försedda med prislappar. Kassörskan, vid sin datoriserade kassaapparat meddelade kön av kunder att hon tyvärr inte längre kunde ta betalt eftersom hon inte kunde räkna ut priset.

– Det kan jag, hördes bakifrån kön. Jag är pensionerad småskolelärarinna och kan räkna.

Hon tog papper och penna och räknade geshwint ut vad var och en skulle betala. Aldrig förr hade en datoriserad kassaapparat skämts så mycket.

En annan gång var jag i en ICA-affär och hade köpt en kålrot i akt och mening att göra rotmos.

När kålroten kom åkande på bandet tog kassörskan den i handen och höll upp den över huvudet och ropade till sin kollega i den andra kassan ”vad är det här?”. Svaret kom prompt.

– Det är en 324!

Vore jag kålrot skulle jag uppmanat till kålrötternas revolution. Att bli reducerad till ett nummer är förnedrande inte bara för militärer, utan även för kålrötter.

Sollentuna kommun borde nog fundera en stund på värdet av att kunna klara sig utan datorer . Rätt som det är står vi där med strömavbrott eller batteritorsk eller bägge delarna och då kan det vara bra att klara sig även utan datorhjälp.

Har du en penna?

./.

Vilket de omedelbart gjorde trots stöd från gisslan, vilket därefter kom att kallas för Stockholmssyndromet.

Det som journalisterna borde skämmas över är hur de lät sig utnyttjas av polisen efter att dramats upplösning.

Polisen tog ut rånare och Clark Olofsson och gisslan ur banken. De senare för omedelbar ambulanstransport till sjukhus för kontroll av hälsan efter gasattacken.

Janne Olsson ville man dock visa upp för den samlade journalistkåren på torget. Helt sonika tog man med honom på en promenad inför alla reportrar på torget. Poliserna som höll honom hade gasmasker. Det var dramatik så det räckte och blev över.

Under promenaden med rånaren applåderade och hurrade pressens utsända för polisen.

Pressens utsända frångick alltså sin neutralt skildrande roll och tog ställning utan att veta varken orsak, verkan eller resultat. Det var första gången jag skämdes för den svenska journalistkåren.

Den andra gången är när pressen och deras journalister och reportrar nu avsatt Håkan Juholt genom exempellösa personangrepp.

Blir det en tredje gång?

./.

Ungdomar stöttar varandra. Äldre använder stavar.

Att ha en pulka på släp med blivande skridskoåkare var…

Andra stöttar sig mot en barnvagn.

…rätt populärt bland åkarna på Trekantens is.

.

Stavgång som skridskoåkning? Varför inte?

Vänta bara, snart vill vagnåkaren åka för egen maskin…

`
Tre generationer på isen för säkerhets skull.

…och då kan det gå så här.