Lasses blogg

Makt! Hur väljer man vilka som ska ha makt över människors tankar? Ett osvikligt sätt att skaffa sig makt är genom religionen.

Det finns kultliknande vördnad i alla religioner. Både i kristendomen, judendomen och islam. I kristendomen tar sig denna uttryck i kanonisering, som dessutom blivit monopoliserad av påveämbetet.

Men har det alltid varit så? Nej, det har det inte. Vi har bara ett svenskt kanoniserat helgon och det är Birgitta. Tidigare var det vanliga människor som valde vilka som skulle helgonförklaras. Det enda kravet var att folket utsåg vilka som skulle bli helgon. Det kunde i princip vara vem som helst ex v lärare, asketer, kungar osv. Vanligast var dock att den som helgonförklarades hade gjort något inom kyrkan som renderade till helgonförklaringen.

Att helgonförklaringen var en affär för lokalsamhället tåldes givetvis inte av påven eftersom det innebar att hans makt begränsades avsevärt. Därför infogades av påven en klausul som bestämde att endast påven hade rätt att godkänna någon som helgon, det vill säga kanoniseras. Påven bestämde helt enkelt att det var han – och bara han – som bestämde vilka som skulle vördas som helgon.

Problemet var att folk gav sjutton i vad påven sa. Han hade helt enkelt inte maktmedel att upprätthålla sitt självutnämnda monopol.

Därför har vi i Sverige rätt många helgon som enligt det påvliga påbudet egentligen inte är helgon. Det mest kända av dessa icke-kanoniserade helgon torde vara Erik ”den helige”. Han har en gata i Stockholm uppkallad efter sig.

Påven ansåg att helgonförklaringen av S:t Erik var förfärligt. Det var ett ”djävulskt” påhitt att en helgonkult uppstått kring denne man. Påven förklarade också att det skulle vara förbjudet att öppet dyrka S:t Erik. Tänk på det om du går på S:t Eriksgatan i Stockholm.

Helgonförklaringar har sedan gammalt använts i politiska syften. Framförallt för att legitimera biskopars maktambitioner.

Jag tycker mig känna igen samma maktspel ännu idag, trots att det numera inte har så mycket med religion att göra.

Men mönstret är detsamma, det finns alltid någon makthavare som anser sig veta bättre och därför anser sig ha rätten att tvinga på folk sin uppfattning.