Det pågår en smutskastningskampanj som heter duga mot Aftonbladet kultur, Åsa Linderborg, Mattias Göransson och Johannes Wahlström med flera från Expressens kulturredaktör Karin Olsson och hennes trogne vapendragare Patrik Oksanen.

Det hela handlar om att russofoberna Karin Olsson och Patrik Oksanen mentalt inte klarar av att inse att Ryssland och gamla Sovjetunionen inte är och inte har varit ett hot mot Sverige.
Vi som varit med i massmediasvängen i 60 år känner igen oss.
Hur länge ska man kunna påstå att ett land är ett hot mot oss uran att hotet sätts i verket? Hade Ryssland och Sovjet varit det hot som det utmålats som av russofoberna inom Bonnierpressen och annan borgerlig press, samt i viss mån även i public service, borde ju något ha hänt som visar att russofoberna haft rätt, men så har inte skett.
Vi som var med på det glada 1980-talet vet hur ryssarna for omkring i de påstådda men aldrig bevisade miniubåtarna och kartlade svenska minlinjer och landsatte agenter i varenda badvik i skärgårdarna. Varför man inte skickade agenterna med Vikingline framgår av naturliga skäl inte.
Den nu pågående smutskastningen från de väldresserade vovvarna i Bonnierpressen går ut på att absolut inte diskutera fakta utan det gäller att påpeka om de man vill misstänkliggöra känner den eller den eller följer någon olämplig person på Facebook eller Twitter.


Moder Ryssland har egentligen många fler skäl att vara misstänksam mot svenskarna än vad svenskarna har motsvarande skäl mot Ryssland.

Det anses tydligen som bevis för att man skriver fake news när det i själva verket är precis tvärt om.
Sanningen om det påstådda ryska hotet vi levt under i minst 60 år är alltså fel, men måste ändå hållas vid liv av skäl som egentligen inte går att förstå annat än som metod att klättra i karriären som politisk skribent i den borgerliga pressen.

./.

Lämna ett svar

Please copy the string Mn2urM to the field below: