|
Utställningen ”A history of sex” som var på tapeten igår skapade vissa konvulsioner i bloggosfären. Mellan tummen och pekfingret kan jag gissa att för och emot utställningen som sådan var ungefär 50-50. Däremot var det en klar övervikt bland bloggarna att kultur inte på något sätt skulle betalas av skattepengar. Kultur har alltid och kommer alltid att vara beroende av skattepengar. Det må gälla kontroversiella utställningar i landsortsstäder som Alingsås, Dramaten och Operan i Stockholm. Alla är de beroende av statliga eller kommunala stöd.
Nu kan man tycka att de som verkligen utnyttjar Dramaten och Operan har råd att gå dit utan att verksamheten är subventionerad, och det gäller troligen flertalet av besökarna. Men tog man bort stödet skulle de andra, som inte har råd att lägga en eller flera tusenlappar på ett besök aldrig komma dit. De som läser kultursidorna i Svenska Dagbladet ska veta att den tidningen får mest i statligt bidrag. Man kan alltså säga att kultursidorna har statligt stöd. De tidningar som får mest i statligt stöd är Svenska Dagbladet (m) och Skånska Dagbladet (c), ca 65 miljoner per år och tidning. |
Varenda moderat ledarskribent som får lön på Svenska Dagbladet är beroende av statligt stöd. Det är alltså ett rätt stort mått av hyckleri när samma ledarskribenter ständigt upprepar att bidrag ska sänkas eller stoppas helt. Själva tar de glatt emot skattebetalarnas pengar utan att rodna.
Ingår kungahuset i svensk kultur? Ja många rojalister brukar framhäva den ståndpunkten när frågan om monarkin kommer upp. Vilka är det som betalar för kungahusets existens? Givetvis skattebetalarna som frikostigt betalar ut bidrag, eller med ett finare ord apanage. Mitt förslag är att vi tar bort ordet bidrag ur svenska språket och ersätter det med ordet apanage, på så sätt behöver ingen skämmas för att ta emot pengar av stat eller kommun. Det må gälla den arbetslöse eller kungen. |
Läs mer i Skånskan1 och Skånskan2 och 3 samt DN.
Andra bloggar om: Bidrag, tidningar, apanage, hovet, kungen, presstöd, ledarskribenter, Svenska Dagbladet, Skånska dagbladet, SvD, Skånskan, arbetslöshet, politik, kultur, Dramaten, Operan, staten, kommuner, Silvia, moderater



Inlägg (RSS)
Minns år 1998 när förfasande recensioner av typ ”En extremt farlig bok, farlig för de svenska statsfinanserna och för den svenska samhällsordningen” bemötte den då utkomna Bidragsboken som listade bidrag och ersättningar som är aktuella för privatpersoner i Sverige.
http://www.informationsforlaget.se/bidrag.html
Att det utgår mångmiljardstöd i olika former till företag är däremot påbjudet av moralens väktare och den fria marknadens förespråkare – vad de då kan mena med en ”fri” men bidragsberoende marknad. För att sedan inte glömma EU-bidragen som skapat en ny yrkeskår i form av företagens socialsekreterare: konsulter som hjälper till att skriva bidragsansökningar. Då är det inget jävla gnäll om bidragsberoende. Ej heller krav på ansvarstagande och att kunna stå på egna ben. Fy fan för detta hyckleri!
Hehe, det var en utmärkt idé att döpa om bidrag till apanage. Morgonens skratt är räddat!
Apanage låter snyggt. Jag röstar för det och kommer att använda det från och med idag :-)
Jeanette har fått apanage för sin sons glasögon! Bosse har fått apanage för sina slitningsskador! Inte Illa. Till skillnad från alla som får apanage för ingenting :-)
Rawia:
Just det, även jag kör med apanage från och med nu när jag hamnar i diskussion med vänner och bekanta. Det kan bli intressant…