Lekplatsen för de barn som växer upp i husen i småländska Älghult har blivit skövlad
vilket Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) tycker är bra så länge det inte sker vid
hans barns husknut.

Egoismen hos de borgerliga förnekar sig aldrig. Det nya talesättet att ”Tänk på dig själv och strunta i andra” är i högsta grad giltigt inom den nuvarande borgerliga regeringen.

Under några veckor har DN kört en artikelserie de kallat för ”Skogen vi ärvde” av tidningens mångfaldigt prisade stjärnreporter Maciej Zaremba. Det har handlat om hur Sverige tar hand som sin enorma naturresurs skogen, ofta i jämförelse med våra grannländer i Europa.

Zaremba har påpekat att den skogsägare i Tyskland som skulle hantera sin skog likadant som svenska skogsägare skulle bli straffade. Där får man nämligen inte kalhugga så som man gör i Sverige.

Nu har landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) intervjuats om sina synpunkter på Zarembas många artiklar om skogsbruket. Som förväntat är han enbart negativ till den kritik som förts fram av DN reporter.

Föga förvånande strömmar flosklerna ut ur den centerpartistiske landsbygdsministerns mun. Det är helt okey att kalhugga ända in på landsbygdsbefolkningens farstukvistar

även om han ibland kan tycka att man borde vara mer försiktig med motorsågen vid ”byar, bostadshus, skolor och idrottsanläggningar”.

Problemet är att om skogsägaren inte avser vara ”försiktig” på det sätt Eskil Erlandsson (C) tycker är rimligt är han ändå inte beredd att göra något åt saken. Egoismen går alltid först i den Centerpartistiske landsbygdsministerns värld.

Skogsägarna har nämligen, i motsats till Tyskland och andra länder, den fulla rätten att göra som de vill. Erlandsson (C) vill att ägaren ska ha den fulla rätten att bestämma själv över sitt ägande. Det låter ju fint. Skulle den rätten gälla lika för allt ägande behövde vi inga lagar alls i landet.

Det visar sig dock att Eskil Erlandsson (C) inte övergett tanken på egoismen som personligt rättesnöre. På frågan om han som skogsägare hemma på gården skulle kunna tänka sig ett kalhygge ända intill sitt eget hus blev svaret det som nog alla husägare på landsbygden skulle ge, nämligen att runt sitt bostadshus ville han inte ha något kalhygge.

Egoism a la Centerpartiet?

./.


Centerpartiet styr och ställer i Älghult och säger sig vilja satsa på turism med hjälp av fina naturupplevelser.
Till hjälp för detta har man skapat den så kallade ”Framtidsleden”. Så mycket naturupplevelser går dock inte
att hitta vid de kalhyggen som leden passerar förbi. Vem tror som Centerpartiets landsbygdsminister att
tyska turister vill glo på fula kalhyggen?

DN, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

7 Svar på “Egoism som rättesnöre”
  1. Lars skriver:

    Men snälla rara du, vad grannen gör med sin skog angår väl ingen annan än vederbörande så länge lagen följs. Vill man ha skog inpå knuten så man väl se till att köpa en tomt med tillhörande skogsareal istället för att begära att grannen som äger skog ska lämna en bit som någon slags välgörenhet.

    Och vad detta har med den borgerliga regeringen att göra är fullständigt obegripligt. Reglerna för modernt skogsbruk har funnits i årtionden och är knappast instiftade under borgerliga mandatperioder.

    Sverige har mer skog idag än för 100 år sedan. Kalhyggen är tillfälliga fenomen. I Sverige råder lag på nyplantering eller kvarlämnade fröträd på alla kalhyggen. På 10 år har den nya skogen nått manshöjd. För övrigt lockar kalhyggen till sig en rik flora och fauna av såväl örter som trivs i mer öppna landskap som t.ex. vissa ugglearter.

    Jag visste inte att man köpte skog för att det skulle vara en lekplats åt andras barn… Det är liksom inte syftet. Å andra sidan har barnen enligt allemansrätten full rätt att vara i andras skogar om de inte förstör något.

  2. Martin skriver:

    För samhället och skogen är kontinuerligt skördande bättre. Stordriftsfördelarna i skogsbruk är tveksamma. De stora skogbolagen består ändå av stulen mark, så slå sönder dem. Ha lokalt kontinuerligt skogsbruk, för miljön, arbetstillfällena, turismen och för att en desk-jockey i stockholm är en dålig skogsägare.

  3. Kurt skriver:

    ”På 10 år har den nya skogen nått manshöjd. ” Du måste vara kort i rocken!

  4. Mr. Bonde skriver:

    Lars… Ett mycket klokt inlägg. Äganderätten är (som tur är) stark i vårt land. Visst kan man intill bra grannar, spara en bred remsa med skog, om de så önskar. Men då ökar ju risken för nedblåsande farliga träd.
    Allt har för och nackdelar..

  5. Lasse skriver:

    Lars och Bonde:

    Jasså? Men varför blev då skogsägaren som INTE ville kalhugga sin skog dragen inför rätta och beordrad att kalhugga? Den skogsägaren, intervjuad i DN:s serie, fick inte göra vad han ville med sin skog. Förklara det om ni kan? Dessutom borde ni kanske ta reda på fakta först.

  6. Lars Lundqvist skriver:

    Om den polisanmälde skogsägaren:
    Det handlar om två helt olika fall, med samma person, som blandats ihop. Först ansökte han om dispens för att få gallra hårdare än vad lagen tillåter (därför att alltför hårda gallringar sänker tillväxten under många decennier) men fick naturligtvis nej. SkS förtydligade med att om han ändå skulle göra det så skulle han åläggas att ta ner även de rester som fanns kvar, markbereda och plantera. Det är detta som uppfattats som krav på kalhuggning.
    Sen gallrade han ändå för hårt och blev då naturligtvis polisanmäld. Att åklagaren la ner beror på att åklagaren bedömde det som osäkert om det skulle gå att visa om gallringen varit för hård eller ej. Den som sett skogen tvekar dock inte…

  7. Lasse skriver:

    Lars:

    Tack för att du bekräftar att Eskil Erlandssons (C) skitsnack om att ägaren kan göra som han vill är felaktigt.

  8.  
Lämna ett svar

Please copy the string TRV0a0 to the field below: