|
Vet ekonomijournalister och ekonomer alls något om vad de talar om? För ett halvår sedan utnämnde Svenskt näringslivs chefsekonom Stefan Fölster Island till en ekonomisk förebild för alla andra länder. Vi vet hur det gick för Island – landet är konkursmässigt. Men det är inte bara Svenskt näringslivs ekonomer som inte vet vad de talar om. Det gäller också ekonomijournalisterna på affärstidningen Veckans affärer. För en månad sedan fick de anställda på företaget Lenhovda fönster i Småland beskedet att företaget ska läggas ner. Nu, en månad efter chockbeskedet har företaget och dess anställda fått ett brev med ett diplom från chefredaktören på Veckans Affärer att de blivit utnämnda som ett av Sveriges ”Superföretag i Sverige 2008”. I motiveringen står det att ”företaget är både lönsamt, effektivt, växer snabbt och har koll på finanserna”. Ett superföretag är ett företag som enligt journalisterna på Veckans affärer sticker ut i sin bransch och slår sina konkurrenter på alla viktiga punkter, samt växer snabbare och är lönsammare och har starkare balansräkning än sina konkurrenter. Vem skulle tro att ett sånt företag i själva verket har verkat på ruinens brant och nu ska läggas ner? Fast det kanske är tur för presumtiva aktieinvesterare att beskedet om nedläggning kommit före utnämningen till Superföretag. Enligt Veckans affärers chefredaktör Pontus Schultz är företag som av tidningen blivit utnämnda till Superföretag framtidens storföretag. Han kanske skulle tagit reda på att det företag han själv varit med och utnämnt till Superföretag ska läggas ner. |
Det är inte konstigt att de anställda ser utmärkelsen som ett hån. Nu hänger diplomet på företagets anslagstavla och lyser de blivande arbetslösa jobbarna i ansiktet den sista tiden innan de snart blir arbetslösa. Det enda positiva med Veckans Affärers utmärkelse torde väl vara att anställda fått lära sig vad ekonomijournalisters skriverier är värda. Journalisterna på Veckans Affärer borde skämmas för sin odugliga journalistik! |
Se också SMP och Dagens Media.
Andra bloggar om: Veckans Affärer, ekonomi, företag, Superföretag, ekonomijournalistik, Svenskt näringsliv, Stefan Fölster, journalistik, arbetslöshet, Pontus Schultz, journalister, diplom, Lenhovda, Lenhovda fönster, anställda, Island, Konkurser
Inlägg (RSS)
Håller med, ekonomijournaliser framstår mest som kvartalsekonomins och bonusdrogade vd:ars lallande cheerleaders.
Ekonomijournalistiken är ett stort skämt, de är en skock klåpare som springer i flock. Man tror ju att de är avlönade av den bransch de skall granska (vilket de garanterat är…). När de ska upplysa allmänheten om krisen går och frågar finansanalytiker på ex. Swedbank (d.v.s. personer som bara kan svara på ett sätt, vilket också är deras jobb) om vad krisen innebär, bör vi ta ut våra pengar o.s.v. Förstår de inte att de bara kan få ett svar? Nationalekonomen Stefan De Vylder talade på ett seminarium för en vecka sedan om en undersökning som gjorts på aktierådgivare och så strax innan IT-bubblan, 96% (om jag inte minns fel) av råden var ”köp”…
Svenskt Näringsliv utnämnde Island till ett ekonomiskt föredöme och IMF har väl aldrig någonsin flaggat för en kris, vem kan lita på dem? Politikerna är precis lika dumma de, se bara på deras helt ogrundade vurmande för utgiftstaken…
Nationalekonomerna är väl snäppet bättre, men ofta lika illa som politiker och ekonomijournalister i sin flock- och mobbningsmentalitet. Sven Grassman och Nils Lundgren (båda nationalekonomer) är exempel på det. Sven Grassman (som under 70-talet biträdande chef (under Assar Lindbeck) vid Institutet för internationell ekonomi vid Stockholms Universitet) satt ju och räknade på Sveriges ekonomi när han kom fram till att 70-talskrisen var en stor bluff, Sveriges ekonomi var inte alls i kris (men den hamnade ju i kris eftersom alla trodde att den var i kris), men SAF hade kommit med massa rapporter och skrivit massa debattartiklar till tidningarna som sa att Sverige var i kris (vår offentliga sektor var för stor hette det, välfärden för stark) och att vi därför måste göra si och så för att klara oss. Grassman blev utfryst och flyttades ner i källaren, inte konstigt att han bara blev 50-någonting år gammal. Nils Lundgren skrev under 90-talskrisen ang. kronförsvaret en debattartikel som lite måttfullt tveksamt sade att kronförsvaret kanske inte var en helt klockren idé i.a.f. Då fick han ju ekonomkåren, journalisterna och politikerna emot sig och blev supermobbad. Kronförsvaret visade sig naturligtvis vara fullkomlig dårskap.
Dumskallar överallt…
Alex:
Visst är ekonomijournalistik ett skämt. Den saken är klar. Det är bra att fler och fler får upp ögonen för detta enkla faktum.
De är inte alls dumskallar. Gissa vilka som tjänar på de här återkommande kriserna?