Valfrihet är fint och bra. Alla vill kunna välja precis efter eget huvud och egna åsikter. Alla svenskar har rätt att välja att tycka precis vad de vill. Med några undantag. Idag är det ytterligare en svensk som får sin valfrihet begränsad.

När den kungliga kotten Estelle idag får en skopa vatten över roten tvingas hon bli medlem i svenska kyrkan utan att få bestämma detta själv. Där finns ingen valfrihet att tala om. Ingen bryr sig om att Estelle kanske så småningom inser att hon inte alls ville gå med i svenska kyrkan.

Tänk om Estelle blir så upplyst att hon inser att någon Gud inte finns och att svenska kyrkans påståenden bara går ut på att indoktrinera människor med lögner om något slags högre väsen. Då kan hon rent administrativt gå ur kyrkan, men är det möjligt?

Vad skulle hända om Estelle, säg som 17-åring, säger till sina föräldrar att hon vill gå ur svenska kyrkan därför att hon inte tror på Gud? Kan ni tänka er någon som rent psykiskt skulle kunna stå emot den flod av övertalning som då skulle strömma över henne?

Det är säkert många, många som egentligen inte vill vara med i kyrkan för att de inte tror på Gud men som inte öppet vågar stå för denna sin åsikt på grund av det hån de då skulle bli utsatta för.

En gång för många år sedan träffade jag en präst i samband med hans söndagspredikan som vid vårt samtal uttryckte sig på ett sätt som skulle uppfattas som att han själv inte trodde på något evigt liv eller uppståndelse, men det kunde han ju inte låta sin församling begripa, lät han förstå.


Estelle har inget val!

När nu hycklarna häller vatten på huvudet på Estelle kan man hoppas på att hon så småningom blir klokare än vattenstänkarna. Sannolikheten för det är tyvärr liten, miljön i hovet är knappast av den arten att den uppmuntrar till självständigt tänkande.

Själv funderar jag på hur många av de gäster som kommer att sitta i slottskapellet som är där av genuint religiöst intresse eller mer av att frottera sig med litet så kallad elit från när och fjärran.

Hyckleriet firar nya triumfer.

./.

AB, 1, 2, 3, 4, 5, DN, 1, 2, 3, 4, 5, 6, SvD, 1, 2, 3, 4, 5, 6, Dagen, 1, 2, SR

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

5 Svar på “Falska triumfer”
  1. Martin skriver:

    En organisation blir först och främst lojal emot sig själv, kyrkan är inte beroende av gud för dess existens. Det är väl svårt att tro bibeln är guds ord när man lärt som om hur den blev till. Därför så många präster och andra defactoateister, fortsätter, organisationen lever långt efter det att saken den skapades för har dött. En slags organisationschauvinism uppstår också bland medlemmarna.

  2. Lasse skriver:

    Martin:

    Det ligger en hel del i det du säger.

  3. Anders Åberg skriver:

    He he, lite fräckt att kalla prällarna för defactoateister, men det kanske är så, det blir ju en jobbmöjlighet och en karriärväg, plus att en del av dom verkar vara präster mest för att få pilla på gosskören.

  4. H2 skriver:

    Inte fick hon välja sitt namn heller. Precis lika dålig valfrihet som alla andra

  5. Martin skriver:

    Jag har hört många präster och ”religiösa” uttrycka den ateistiska tanken: Gud är en kraft.

    Nej, Gud är inte en metafor för det okända (en okänd kraft), det är defactoateism, gud är en persona enligt bibeln, en persona med mänskliga attribut så som känslor och önskningar. Säger man att gud är en kraft är även såna militanta ateister som jag kristen, jag säger också ”ske guds vilja”, när det händer något oväntat på labbet. Men Gud är inte definierad som en metafor för det okända i kristendomen, det är ateistens definition.

    Hur kan då en präst som säger att gud är en kraft, fortsätta vara präst? Det handlar om organisationen kyrkan, det handlar om subkulturen, det handlar om prästens lön. För ateisterna som är medlem i kyrkan, är det subkulturen som håller dem i sitt grepp.

    Jag tror att det kommer få ett slut, jag upplever att fler och fler människor i den moderna världen inte underordnar sig kulturen, de är vad jag kallar ”cultural cherrypickers”, individer som inte är underordnade kultur utan väljer och vrakar och plockar de saker de gillar i de kulturer/subkulturer de stöter på. (Det är dessa som gör att de som underordnar sig själva kulturen upplever ett sönderfall av den kultur de underordnat sig själva, de reagerar mer eller mindre starkt på detta fenomen. De starka reaktionerna är sådana som SD och Breivik.)

  6.  
Lämna ett svar

Please copy the string y15SXZ to the field below: