|
Att läsa tidningar kan bjuda på de mest fantastiska överraskningar. Som artikeln om Gulag i Sovjet i DN kultur den 14/12 skriven av den kände journalisten och öststatsexperten Kjell Albin Abrahamsson. Läs den, du kommer att hisna av förvåning. Vi vet alla att så kallade självklara sanningar alltid ska tas med en nypa salt. DN:s artikel visar att det som sagts och sägs om Ryssland egentligen borde tas med ett helt saltkar. Artikeln som är rubricerad ”Femtioårig lögn avslöjad” handlar om en mycket välkänd bok om de sovjetiska Gulaglägren. Boken är skriven av den polske kavalleriofficeren Slavomir Rawicz. Den beskriver hur han 1939 tillfångatogs av ryssarna. Sedan skriver han om hur han transporterades till arbetsläger 303 i Sibirien. Vidare beskriver han hur en grupp 1941 flydde och lyckades ta sig till Indien under stora strapatser där många av flyktingarna dukade under. Under den värsta perioden av det kalla kriget utgav han boken ”The Long Walk”, som beskriver lägervistelsen och flykten. På svenska heter boken Lång väg till frihet”. Den går ännu att få tag efter en nyutgivning 2005. Nu dock med titeln ”Flykten från Stalins läger”. Boken är en internationell succé. Den är utgiven på 25 språk. Anne Applebaum, som fick Pulitzerpriset 2004 säger att Rawicz bok är den färgstarkaste och bästa beskrivning som finns av förhållandena i Gulag. Abrahamsson skrivet att ”Otaliga är de läsare som blivit fullständigt tagna av den heroiska skildringen”. Det kan man kanske förstå. Det är dock bara ett fel med boken. Den är en bluff. Värre än Hitlers dagböcker, säger Kjell Albin Abrahamsson. |
Visserligen sändes Slavomir Rawicz till Gulag, men inte för det spioneri som han påstår i boken. Orsaken var att han mördat en rysk officer i NKVD. Under den allmänna amnestin 1942 släpptes han ur Gulag. Han satt alltså i Gulag för mord under 2-3 år. Det är många hundratusentals människor runt om på jorden som har grundat sin uppfattning om förhållandena i Gulag och i Sovjet på den här boken, som nu alltså avslöjats som en bluff. En påhittad historia. Den som gjort avslöjandet är den brittiske BBC-journalisten Tim Whewell som efter arkivforskning i Ryssland, Vitryssland, Polen, Lettland, Litauen, Finland, USA och på Sikorskimuseet i London där Rawiczs militärpapper förvaras bevisat bluffen. Han har också kunnat konstatera att det påstådda lägret 303 aldrig har existerat. Att få läsa såna här sanningar om Sovjet och Gulag trodde jag aldrig jag skulle få uppleva. |
Andra bloggar om: Sovjet, Ryssland, Stalin, Gulag, arbetsläger, Sibirien, flykt, Rawicz, Polen, The Long Walk, Flykten från Stalins läger, Lång väg till frihet
Inlägg (RSS)
Redan för 25 år sedan, efter att jag börjat förstå mer om hur det kalla kriget började, till skillnad från den bild vi var indoktrinerade i under femtiotalet (och som ungdomar fortfarande indoktrineras i), trodde jag att ingenting skulle förvåna mig mer, att jag inte skulle tro på någonting mer. Men lika förb… så kommer det ständigt ny informtion som inte bara förvånar, utan som kastar omkull ens invanda föreställningar.
Kerstin:
Ja, visst är det kul att indoktrineringen blir avslöjad. Även om det tar tid. Sanningen brukar i bästa fall alltid komma fram, även om det inte är säkert. Men hoppas kan man ju alltid.
Jag menar att något kallt krig överhuvudtaget inte förekommit. Det är bara något vi är ilurade.
Nåja, USA hotade ju i alla fall Sovjet under hela efterkrigstiden, utsatte Sovjet för handelsblockader, satte upp militärbaser runt Sovjetunionen etc. Så visst förekom det ett kallt krig, fast det mestadels var USA som förde detta krig, detta bara konstaterat, utan att hysa någon som helst beundran för Stalin (Sovjetpolitikerna förde under alla omständigheter en vanvettigt kortsiktig och korkad inrikespolitik).
Förresten, tänkte du på att ågon av makthavarna i Danmark (i TV-filmen igår kväll) försökte att, åtminstone indirekt, antyda att den där ”tolken” som talade om vad som hände i Afghanistan, var mentalt sjuk. Om jag inte missminner mig, och det gör jag inte här, så var det för det första alltid Sivjets metod mot folk som sade sådant som makthavare inte gillade, för det andra just det som Västvärlden anklagade Sovjet för att göra – ironiskt eller hur?
Och samma dag anordnar den av Timbro organiserade ”Föreningen för upplysning om kommunismen” (UOK) en ”Minnesdag för kommunismens offer 16/12″. (UOK) är en en partipolitiskt oberoende förening vars syfte är att att sprida grundläggande kunskaper om kommunismen. Fast lite slagsida har man nog efter som de politiker som medverkar är:
Gunnar Hökmark
Uppläsning av brev från statsminister Fredrik Reinfeldt tillägnat kommunismens offer
Fredrik Malm
Ella Bolin.
Timbro satsar mycket på att skriva om historien.
Kurt:
Jo, jag har sett uppgiften att Svenskt Näringsliv satsar oerhörda 8-12 miljader på propaganda. Snacka om resurser!
Visst, boken är bluff, men det är väl ingen utom nykommunister som tvivlar på vad som hände i Gulag. Det finns oräkneliga vittnesbörd om detta, inte minst från personer som var högt uppsatta inom kommunistregimen. Bokens bluff består väl i att författaren vävt samman andra berättelser och gjort dem till sina egna, därtill på ett gripande och spännande sätt, vilket gjort boken så berömd.
Att förneka lidandet i Gulag är inte ett dugg bättre än att förneka Förintelsen, och lika osmakligt.
Snart möts väl nazister och kommunister igen i brödraskap, precis som under Molotov-Rippentroppakten, när Ny Dag hyllade den tyska ockupationen av Norge och den ”eviga” vänskapen mellan Nazityskland och Sovjetryssland. Hata USA, hata Israel, hata det öppna samhället, vilja ha en ”bättre” lösning än demokrati, tycka det är OK om vissa grupper dödas eller förföljs, använda våld som politisk metod, alltid skylla på att andra provocerar fram det våld man utövar -vilka menar jag? Kommunister eller nazister? Eller båda?
Johnny:
Visst, det fanns lidande i de sovjetiska fånglägren då på samma sätt som det finns i Guantanamo och andra nu.
Ett av de största lägren inom ”Gulag” fanns på ett gammalt kloster på en ö i Norra ishavet, där fanns som mest ca 3500 fångar och de hade det säkert inte lätt.
Pakten mellan Tyskland och Sovjet var en följd av att Sovjet av västvärlden hindrades att vara med i Münchenöverenskommelsen. Vid den tiden gick alla länder samman i överenskommelser och pakter kors och tvärs. Att jämföra nazismen med kommunismen är djupt ohederligt.
Den amerikanske historikern Barbara Tuchman har skrivit mycket om situationen då och poliken och hur och inte minst varför det blev som det blev. Läs henne, du kommer att lära dig en hel del.