Vi har budgettak, vilket egentligen är precis detsamma som utgiftstak. Varenda familj vet vad ett utgiftstak innebär; att inte göra av med mer pengar än man har.

Under tv-debatten mellan riksdagspartierna talade man en hel del om budgettaket, det vill säga utgiftstaket. Alla var mer eller mindre överens om att man ska respektera utgiftstaket, fast man diskuterade på vilken nivå sagda tak skulle kunna tänkas ligga.

Det som slår mig är att de flesta sjunger utgiftstakets lov när det gäller politiken. Vi har nu haft budgettak sedan den förra ordentliga krisen, och ändå har det inte hindrat att vi nu är mitt uppe i en ny kris.

Frågan är om det verkligen är politikerna i Riksdagen som har behov av ett budgettak? Om det nu anses så viktigt att ha ett politiskt budgettak, som uppenbarligen ändå inte hjälper, varför diskuterar man inte budgettak överallt i samhället?

Vore det exempelvis inte bättre om banker blev bundna av ett utgiftstak? Som det nu är lånar tydligen banker ut mer pengar än de har, vilket givetvis leder till bankkris. Om inte förr så senare.

Vilket hushåll som helst måste ju ha ett budgettak, även om de kanske inte kallar det så.


Banker är uppenbarligen inte beroende av utgiftstak, vilket blodpuddingar är.

Går man till affären och vill handla så måste man nog kolla i portmonnän innan man lägger utskuren biff i korgen. Det kan ju faktiskt hända att pengarna inte räcker och då måste man respektera budgettaket och i stället kanske köpa blodpudding, även kallad radhusbiff.

Varför ska inte banker ha ett budgettak? Hade de det skulle de ju inte kunna döpa om olika ”värdepapper” och på så sätt få andra att tro att pappren har ett värde det i den grymma verkligheten inte har.

På något sätt måste det ju alltid finnas riktiga pengar om det hela ska fungera i längden. Påhittade värden som inte motsvaras av riktiga pengar kommer alltid förr eller senare att leda till kris.

Lagstifta om budgettak för banker!

DN, DN1, DN2, DN3, SvD, SvD1, AB1, AB2

Läs: Aron Etzler om partiledardebatten, Ali Esbati om tak, Hanna Löfqvist om hur klimatet ska räddas, Jinge om Jonas Morian och Attendo care, Tomas duckar inför älgjakten.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

3 Svar på “Fler in under taket”
  1. Björn Nilsson skriver:

    Förr i tiden fanns det rätt strikta regler för att hindra banker att ösa ut för mycket pengar och tömma kassareserven. Reglerna finns kvar men har urvattnats. Dessutom är de förmodligen svårare att inskärpa när ”pengar” oftast består av ettor och nollor på ett konto, inte av reda pengar. Bankerna kan ju faktiskt öka utlåningen genom att producera egna pengar. Och där har vi en av grunderna till den nuvarande krisen. Men nu skall riksbankerna ösa in riktiga pengar för att fylla de hål som skapats av försvunna låtsaspengar, och jag har svårt att se att det kan hålla i längden. Det ser ut som om man dränerar den reala ekonomin för att stötta upp nyliberalernas fantasifoster. Med andra ord att man redan jobbar för nästa kris innan den nuvarande krisen är över.

  2. Martin skriver:

    Budgettak skiljer sin i princip inte från en stelbent Stalinistisk femårsplan som hånades friskt en gång i tiden. Ett budgettak och en Stalinistisk femårsplan bortser bägge från hur verkligheten ser ut, när verkligheten inte stämmer med föreställningen man hade när man satte budgettaket så är det föreställningen och inte verkligheten som gäller.

    Ett budgettak är alltså inte som att titta i portmonän för att se om du har råd med biff. Det är att något år innan bestämma vad hushållet får kosta och skulle matpriser stiga så att matbudgeten inte räcker, så låter du ett av dina barn svälta ihjäl.

  3.  
Lämna ett svar

Please copy the string dtFWvR to the field below: