|
När jag såg de här två rubrikerna i tidningen häromdagen kunde jag inte undvika att tänka på begreppet ”förlora ansiktet” som lär vara ett japanskt uttyck från första början. Att ”tappa ansiktet” var för en japan, och tydligen också för andra asiater, något ytterst skamligt. Blev man avslöjad med fingrarna i syltburken, det vill säga, förlorade ansiktet, var det läge för harakiri. Åtminstone förr i tiden. Nu är tydligen harakiri inte gångbart längre. I stället finns det andra metoder. Men de skiler sig tydligen avsevärt mellan Sverige och Sydkorea. Fast jag undrar om inte den Koreanska metoden är något överdriven!? |
|
Andra bloggar om: Korea, Vanja Lundby-Wedin, LO, Sydkorea, ansvar, harakiri, Sverige, tappa ansiktet, Japan
Inlägg (RSS)
Jag vet inte hur läget är numera, men förr kunde man se bilder av gråtande japanska direktörer som bad kunder och allmänhet om ursäkt när deras bolag gjort bort sig. Det skulle ALDRIG en svensk direktör göra!
Tänk vilken tillfällighet, Wanja Lundby Wedin ertappas med lite ekonomiskt fiffel igen, just i samband med och strax för EU-valet och i samband med att Globaliseringsrådet lägger fram sin rapport om hur LAS måste bort.
Det är rent fantastiskt, de borgerliga och storföretagen måste helt enkelt ha Gud på sin sida, för själva är de ju oförvitliga och fifflar nästan aldrig, i varje fall inte FÖRE ett val :-(!
Kerstin:
Pressen vet vilka de ska skriva om – och när. De är inte dumma de som har att upplysa svenska folket. :-)
När konsulter åt svenska storföretag gömmer undan pengar i skatteparadis, som SR avslöjade i söndags, blir det fort tyst, trots att det handlar om miljoner och åter miljoner. Visst är det konstigt?
Björn:
Nej, de avgår på sin höjd ur någon styrelse. Med rejält tilltagna avgångsvderlag givetvis.
Hm, är det verkligen den äkta Wanja som låtit maken bo gratis????
Man undrar ju efter Expressens jätteblunder i morse?
Gunilla
Gunilla:
Det har du rätt i. Det kanske är någon som utgett sig för att vara Wanja som bott där med sin man. Så småningom får vi väl veta.