I samband med Fidel Castros död på Kuba har det i debatten påpekats gång på gång att Castro var en diktator som inte tillät fria val och yttrandefrihet. Men varför tillät han det inte?

Kan ett land ha press- och yttrandefrihet i av en välfärdsstat där rättvisa progressiva skatter betalar för alla människors välfärd? Nej, troligen inte.

För vad händer när kapitalet tar över ex v massmedierna under det glada stridsropet yttrandefrihet? Jo, folket blir så indoktrinerat med en enda åsikt att andra alternativ i praktiken blir helt omöjliga.

I Sverige hade vi radio- och tv-monopol som gav en allsidig journalistik som gav människorna chansen till kunskap att välja utifrån sina egna preferenser. Vi hade likaså den så kallade A-pressen som var en nödvändig motvikt till den dominerande borgerliga pressen.

Nu har public service konkurrens och A-pressen existerar inte längre som en motkraft till den borgerliga pressens propaganda. Och vad innebär det? Folket har i praktiken inte längre någon möjlighet att göra ett på kunskap grundat val.

Yttrandefriheten innebär för många att de röstar mot sina egna intressen, dock utan att de själva begriper det. Vilket kan vara en kortsiktig tröst. Men vad kan detta få för resultat i praktiken? Svaret hittar vi i den moderna historien, och det ger inte mycket hopp om framtiden.

Måste man då som på Kuba stoppa yttrandefriheten? Nej, men man måste se till att yttrande- och pressfriheten inte begränsas till kapitalägarna. Även det fattiga folket måste tillåtas ha sin tidningspress, radio och tv och andra kanaler för masskommunikation.

Frågan är bara hur det ska gå till? Ett svar är public service, som SVT och SR, men eftersom dessa numera är utsatta för konkurrens som tvingar fram sänkta journalistiska ambitioner så borde det kanske även finnas skattefinansierade dagstidningar över hela landet, som inte behöver vara rädda för indragna annonser bara för att man berättar obehagliga sanningar.

Det är inte yttrandefrihet att tiga om missförhållanden för stora grupper i samhället även om kapitalet och eliterna gärna ser att folket hålls i okunnighet om det som missgynnar dem. På så sätt går det utmärkt att styra ett folk utan att folket förstår att de är styrda.


Otypisk tidningsläsare.

När tv-apparater började bli var mans egendom kallades de ofta för ”dumburken” och det var ett sällsynt välvalt namn på en apparat som fick människor att sluta läsa böcker och förkovra sig.

Är det verkligen höjden av yttrandefrihet att bli matad med fjantiga utslagstävlingar och sjungande amatörer stup i kvarten vilket i stort sett blev resultatet av det avskaffade tv-monopolet, även om public service ännu försöker att åtminstone bromsa litet i backen mot kunskapsbotten.

Man kan verkligen fråga sig om ett folk har fria val när massmedierna domineras av i stort sett en enda uppfattning? Kan man säga att det finns två eliter i landet? En som har pengarna och massmedierna i sin makt och en annan, mindre, som har förmågan till självständigt tänkande.

Vinnaren är självklar.

./.

9 Svar på “Frihet som dumhet”
  1. Anders Åberg skriver:

    Nu vet jag inte om Cubas yttrandefrihet är så mycket att hurra för, men man måste naturligtvis precis som du gör ställa samma fråga om vår egen.
    Som test kan man ju då undra om det finns några större media som INTE deltar i krigshetsen mot Ryssland, eller som kanske rentav går emot den? Jag känner inte till någon.

  2. Lasse skriver:

    Anders:

    Yttrandefrihet som vi menar finns ju inte på Kuba. Däremot sociala rättigheter som vi borde vara avundsjuka på.

  3. Martin skriver:

    Yttrandefriheten och de där friheter som liberala gärna vurmar för är aldrig något de faktiskt använder. De rapar upp det de läser i sina liberala tankesmedjor och den ena är den andra lik, de angriper gärna aggressivt alla med avvikande åsikt, de sneglar över staketen i villaträdgårdarna eller bostadsrättsföreningar. I en enpartistat utan yttrandefrihet så skulle de inte ha några problem alls, de rapar upp det som är det dominerande paradigmet. De skulle göra lika bra karriärer i den institutionella socialismen precis lika bra som de klättrar i de diverse planekonomiska storbolag.

    Jag brukar säga som kommentar om indignation om att det är en enpartistat, där man inte kan göra politik på kollektiva intressen utan enbart som individ i den enda apparaten. Det är den liberala utopin där alla är individer i politisk mening. Vi i vänstern vet ju att den individualistiska politiken är behäftad med vissa problem.

    Colombia är namnet på det amerikanska latinamerikanska projektet…

  4. Benny skriver:

    Vi har ju redan statskontrollerade medier! De flesta större tidningar överlever inte utan presstödet som vi skattebetalare ofrivilligt får punga ut med till dessa skojare. Och visst förmedlar pressen precis den bild som statsmakten vill ha i konflikter som Syrien, Ukraina m.m dvs lögner i långa banor. Journalistik i förfall? Den har kollapsat för länge sedan med dödgrävare som Wolfgang Hansson, Anders Lindberg, Wolodarski med flera. I stället för nyheter förmedlar man s.k ”agendajournalistik” vilket i praktiken betyder sprid den propaganda som USA-lakejerna som styr Sverige har som budskap.

  5. Lasse skriver:

    Benny:

    Nu får jag lägga in protest.
    De större tidningarna har inte presstöd, det är de små som har det.
    Sedan är inte medierna statskontrollerade, även om de har ekonomiskt stöd från staten.
    Den bild de kommersiella medierna förmedlar är mer grundade på annonsörernas åsikter än statens. Jag har själv hört annonsörer hota med att sluta annonsera om tidningen inte skriver som annonsören vill. Och jag kan lova dig att det är hot som tas på fullaste allvar av tidningsägare.
    Ett tips är att aldrig lita på tidningarnas biltester. Skulle en motorjournalist finna att en bil är dålig i något hänseende så kommer det inte att framhållas i en eventuell biltest, även om den kan nämnas i en bisats som ingen lägger märke till.

  6. Martin skriver:

    Mediautredningen är tämligen intressant. Då kommer stödet som går ut till tidningarna inte styras av något tämligen objektivt mått. I medieutredningen så kommer man lägga det som heter presstöd idag rakt i händerna på de största mediahusens händer att fördela som de vill. Om du Benny oroar sig över statens kontroll, då kommer du kommer du få se på andra bullar när det är Bonnier, Schibsted och Stenbäcks kontroll.

    Eller nej, några andra bullar lär det väl inte bli. Det kommer bli mer av samma.

    Staten är subtilare i sin propaganda i våra svenska medier, men så effektiv att man kunde för sin inre syn se hur de satt med redaktörerna för de landsomfattande tidningarna och TV-kanalerna. Min kompis undrade exempelvis hur man gjorde när man tog bort kontanter på bussarna. Månaderna innan vi fick sluta med kontanter på bussen i hela landet, så hade varenda liten incident med bussrån och liknande lyfts upp till första sidan på våra riksmedia, oavsett vilket liten skitby det rört sig om i vårt avlånga land. Min vän undrade hur man lyckas med ett sådant propagandadrev för att få folk att acceptera att möjligheten att färdas kommunalt anonymt försvann. Jag sa att det inte krävs nån briefing med de stora tidningarna för att få stånd något sådant. Det räcker med att man kallar upp sin politruk rikspolischefen till regeringen, förklarar att polisen skall göra fina pressmeddelanden på en viss sorts brott, hur litet det än må vara, hur oklara omständigheter det än rör sig om. Tidningarnas tjänstemän är inte flitigare än andra, kan de fylla en bit tidning genom att bara kopiera text någon annan tjänsteman skrivit, så gör de det.

    Denna typen av socialkonstruktivism används flitigt, ni kan se det själva om ni vill. Exempelvis i dessa dagar är det ett projekt igång som definitivt föregriper och försöker bygga acceptans för en politiskt förslag som man förväntar sig att vissa i befolkningen kan bli lite sura över. Ni har noterat hur mycket frontalkrockar, och andra trafikolyckor som lyfts fram till första sidan på riksmedias hemsidor på sistone? Det betyder inte att det skett fler olyckor, så det är inte därför det plötsligt är riksintresse att nån tjomme kört in i ett räcke i nån svensk avkrok.

    Kan ni gissa vad det är för politiskt beslut som kommer komma? (Jag har en ganska god gissning, men vad tror ni?)

  7. Martin skriver:

    Inga som nappar. Nu har det gått några dagar sedan jag skrev ovanstående och ingen av er har väl undgått att se rubriker på tidningarnas förstasidor om diverse trafikolyckor.

    Vad är det som skall genomföras med hjälp av detta enorma propagandadrev där varje trafikolycka lyfts till första sidan? Ni kan se rubrikerna bara idag.

    Jo, det har att göra med synundersökningar och körkort. Äntligen skall vi börja ta ifrån 40-talisterna körkorten… :)

  8. Lasse skriver:

    Martin:

    Redan på 80-talet bedrev Sydsvenska Dagbladets trafikreporter en kampanj för återkommande uppkörningar, speciellt för äldre, men hon misslyckades. Förmodligen av det enkla skälet att det är ungdomar som orsakar trafikolyckor. Det kan man fråga vilket försäkringsbolag som helst om. Upp till 24 års ålder är det förhöjd självrisk hos de flesta försäkringsbolag när det gäller trafikolyckor.
    All statistik visar att äldre är minst olycksdrabbade jämfört med yngre (ungdomar). Till och med de äldre som tagit körkort som äldre kör bättre än ungdomar.
    I Finland har man återkommande körkortsprov, och det har inte sänkt trafikolyckorna.
    Äldre har helt enkelt bättre omdöme och det är det som är det viktiga i trafiken.
    Jag tror inte att det finns någon regering som kan bortse från statistisk fakta när det gäller att öka kostnader och byråkrati vad gäller körkortsinnehav.

  9. Martin skriver:

    Lasse,
    gissa vilka som vill ha kontrollen. Försäkringsbolag. Det finns redan i Norge och Finland.

  10.  
Lämna ett svar

Please copy the string K4k9Qu to the field below: