När den kanadensiske journalisten och debattören Naomi Kleins bok Chockdoktrinen kom ut fick den urusla recensioner av många borgerliga tidningar. Recensenterna och ledarskribenter skrev ner dess slutsatser som rena propagandan. De kanske borde ha skäl att ändra sig nu?
Chockdoktrinen går ut på att kapital och politiker passar på att göra saker som folket inte vill när det hänt något katastrofalt. Det gäller helt enkelt att passa på att genomföra impopulära reformer när människor är i chock.
Naomi Klein blev givetvis hånad av borgerligheten. Hon sades vara rena rama kommunisten, ja rentav stalinist som borde hålla käften om saker och ting hon inte begrep någonting om.
Nu tror jag inte hon brydde sig särskilt mycket med tanke på att alla som berättar sanningar som inte passar in i konservatismens politik alltid avfärdas som vänstervridna. Sanningen är att beskriver man verkligheten utifrån folkens perspektiv blir man alltid beskylld för vänstervriden. Med det menas att man inte bör bry sig om sanningar som inte stämmer in på den egna åsikten.
Några dagar efter den fruktansvärda jordbävningen på Haiti blev tio kristna missionärer gripna på bar gärning när de försökte smuggla 33 barn, som de påstod vara föräldralösa, ur det nyligen katastrofdrabbade landet. De följde till punkt och pricka chockdoktrinens slutsatser; det gäller att passa på när folk har annat att tänka på.
Nu har det visat sig att inget enda av de påstådda föräldralösa barnen var föräldralösa. Tvärtom nu har alla de av baptisterna kidnappade barnen återförenats med sina föräldrar. De 33 kristna gick miste om en bra affär när de missade chansen att sälja de ”föräldralösa” barnen för dyra pengar till barnlösa par i USA.
Nu väntar vi på att de som hånat Chockdoktrinen erkänner att de har fel!
Vem fick rätt? Författaren eller de recensenter och ledarskribenter som hånade Naomi Kleins bok för
att den beskrev en sanning de inte ville höra?
./.
Andra bloggar om: Haiti, barn, Naom Klein, Chockdoktrinen, recensenter, ledarskribenter, tidningar, sanningar, kristna, baptister, kidnappning, chock, föräldrar, föräldralösa, smuggling, konservatism, åsikter, vänster, vänstervridning, kapital, politiker, propaganda
Inlägg (RSS)
”Nu väntar vi på att de som hånat Chockdoktrinen erkänner att de har fel!” Tyvärr får vi väl sätta oss och sälla med snubbarna som väntar på Godot….
Så smugglingen av de 33 barnen var i själva verket en liberal reform?
Aldrig att dom kommer att erkänna någonting, det är ju det som verkligheten går ut på. Man väljer en sanning och skriver upp den så mycket som möjligt och ignorerar allting som säger emot. En fantastisk bok förresten, man borde läsa om den nu efter krisen och se om saker och ting börjar tillämpas på tex Island, Grekland eller Irland…
Erik:
Det kan du naturligtvis ha rätt i! Det var inte kidnapping eller människosmuggling — det var en reform! Att jag inte tänkte på det.
Malin:
Nej, de erkänner nog ingenting, det har du rätt i. Själv anser jag att man redan börjat tillämpa chockdoktrinen i Sverige. Man passar helt enkelt på under den ekonomiska krisen…
Wonder:
Vänta är ordet!
Lasse:
Den tillämpade man redan i början av 90-talet, första gången i Sverige. Nu kommer vi snart att få se den upprepas i Sverige.
Då trodde snälla gulliga svenskar att nu var det ju kris,så nu fick vi bita ihop ett tag och arbeta på, så skulle vi nog få ordning på landet igen snart och så skulle det bli bra igen. Vad de allra flesta inte förstod var att man i och med normpolitiken infört den ”den ständiga krisens politik”, och att man kommer att skära och skära och skära och på vanliga människors levnadsstandarder, tills vi alla är lika fattiga som de fattigaste i USA eller i Brasilien.
Kerstin:
Jo, jag vet. Fast jag tycker att det som händer i Haiti nu är en bra illustration till fenomenet som Kleins bok beskriver.