Jan Björklund (FP) ni vet han som är utbildningsminister och ständigt och jämt framhåller hur odugliga Sveriges lärare är som inte ser till landets elever är bäst i allt tänkbart och otänkbart kanske får något att tänka på när han läser DN:s pappersupplaga idag.

Jan Björklund (FP) torde gjort stora ögon idag när han vid frukosten slog upp sin morgontidning. För där möttes han av rubriken ”Elever får för höga betyg i matematik och svenska”. Alltså precis tvärt emot vad Jan Björklund (FP) påstår så fort det finns en mikrofon i närheten.

Alla som haft oturen att råka höra Jan Björklund vet att Sveriges elever är odugliga på matematik och svenska. Eleverna kan enligt Jan Björklund (FP) knappast lägga ihop att 2+2=5 och att de skulle kunna stava till paralel är enligt utbildningsministern helt uteslutet.

Ändå har Dagens Nyheter fräckheten att påstå att eleverna får för höga betyg. Hur ska det nu gå för Jan Björklunds (FP) reform att förbättra skolundervisningen? Den går ju ut på att ge fler och tidigare betyg som automatiskt kommer att höja betygen. Får ni ihop det där? Jag får det inte.

Den rätta lösningen vore naturligtvis att slopa konkurrensen om eleverna och därmed om vinstpengarna till de privata skolägarna i skatteparadisen. Ju högre betyg ju fler elever.

Det har alltså gått inflation i betyg tack vare konkurrensen. Hur åtgärdar man det? Se där något för en folkpartist att tänka på.

Jan Björklund (FP) borde nog ta sig ett snack med tidningens ledarskribent Hanne Kjöller som i en ledare i samma tidning kallar skolor för ”utbildningsenheter”. Vilket betyg i svenska hon har framgår inte, men där har möjligen Jan Björklund (FP) hittat något att sätta tänderna i.

Hanne Kjöller tycker att flickor inte ska behöva blanda sig med mindre begåvade pojkar. Alltså vill hon ha renodlade skolor (utbildningsenheter) för enbart flickor. Tja, det kanske vore en metod att höja betygsgenomsnittet, vilket i så fall säkert faller Jan Björklund i smaken.

Privatiseringar ökar alltid risken för korruption, det gäller i alla branscher där någon vill tjäna pengar. Inte minst när det finns skattepengar att sno åt sig på mindre ärligt vis.

Som med betyg.

DN, 1, 2, 3, SvD, 1

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

9 Svar på “Korruptionen breder ut sig”
  1. Vidi skriver:

    På tal om svenska lärare och matematiken: som redan Torsten Husén konstaterade drabbades
    svensk matematikundervisning av en smärre katastrof redan när (från 1967) elever från tvåårig social
    linje togs in till utbildningarna för mellanstadielärare. De kunde inte mer matematik än de skulle lära ut
    och fick ingen komplettering på lärarhögskolan. Jag minns själv hur vi i slutet av 80-talet förvånades
    över att våra svagare gymnasieelever (< 3.0 i snitt i studentbetyget) kom in på lärarutbildningarna.
    Det är berättigat att kritisera svensk lärarkår för grunda ämneskunskaper. Förfallet är konstant och
    gradvis. Speciellt sedan (s) gav kommunerna tillfälle att avskaffa lektoraten i gymnasiet. Där står man
    idag helt utan ämnesexpertis. Var och en 60-poängare får försvara sitt ämne i arbetslaget.

  2. Lasse skriver:

    Vidi:

    Ändå får eleverna bra betyg i matte. Hur kommer det sig tror du?

  3. en annan L skriver:

    Det fanns förstås en anledning till att olika sorters utbildningar togs in under offentlig regi en gång i tiden. Det fanns ett omfattande skojeri i utbildningsbranschen med inte minst mycket oseriösa typ yrkesutbildningar. Mycket av vad som idag kalla högskoleutbildningar är inte annat än yrkesutbildningar, det finns tom högskoleutbildning i att använda Photoshop.

    Jag frågar mig varför LTH har beklagat sig över den låga nivån på mattekunskaperna hos de som kommer in där. Så pass illa att de fått sänka kraven för att de blivande ingenjörerna klara kurserna. Som dottern som är maskinare sa när hon nästan var färdig, man blir mörkrädd när man inser att dessa nu ska ut och räkna på sådant som är kanske livsavgörande för folk.

    Men marknaden vet förstås bäst, är där bara tillräkliga incitament så får eleverna bra betyg, dvs incitament för utbildningsföretaget att det lönar sig att ge höga betyg.

  4. Lars Bohman skriver:

    När jag 1968 tog studenten fick jag bara två frågor i muntan. En i kemi och en i matte. Frågorna delades ut på små lappar. På den ena stod det ”Isomeri”. På den andra: ”Härled derivatan för x upphöjt till tre!” För uttömmande och korrekta svar fick jag mina förslagsbetyg på ”a” höjda till ”A”. Klarar dagens elever på högsta betygsnivåer detta?

    Tillåt mig tvivla. Jag brukar använda utslagsfrågan i matte: Vad är en halv minus en tredjedel? Få elever om ens lärare klarar detta, som förr var 5:e årskursens matte. (Tips: Räkna med bråk och ta ut minsta gemensamma nämnare.)

    I språk skulle vi översätta hela stycken vardaglig text till och från de tre utlandska språken, vanligen engelska, tyska och franska. Det vet jag att dagens elever inte klarar felfritt ens på doktorandnivå. Om man t. ex. inte behärskade de ca. femtio vanligaste oregelbundna verben i alla deras böjningsformer kunde man inte få godkänt i studentexamen. Det ansågs grundläggande. Den som inte kunde skilja adverb från adjektiv eller adverbial blev knappast godkänd i Svenska. Inte heller om man inte kunde beskriva de större verken hos våra tidigare och samtida författare. (Eddan, Giftas, Doktor Glas, Hemsöborna, Herr Arnes penningar, Clownen Jack …)

    Läskunnigheten sjunker, kanske till följd av en stor mängd elever med annat förstaspråk. Men även sk. dyslexi har blivit vanligt – ett begrepp som innefattar det som förr kallades bristande läshuvud, begåvningshandikapp, neurofysiologiskt funktionshinder, lättja, odisciplin och havererad pedagogik.

    Incitamentsstrukturen för att höja betygen ändras från tid till annan, men substansen – de faktiska färdigheterna – borde kunna prövas med samma metoder (prov, skrivningar) som förr. Då blir det nog uppenbart att lärdomsnivåerna har sjunkit katastrofalt såväl inom elev- som lärarkårer.

    Statsmakten har länge brustit i respekt för bildningen. Kommande generationer lär få betala priset. Andra nationer och kulturer tar över tätpositioner där vi förr, trots vår relativa litenhet som nation, höll oss väl framme.

    Meritokrati har blivit ett fult ord. Nu gäller social fingerfärdighet och kontaktnät som befordringsgrund. Så vet allt färre chefer allt mindre om det de är satta att ansvara för. Lösningen har blivit att späda ut (det personliga) ansvaret till en homeopatisk förtunning. Ansvar axlas numera av ogripbara församlingar som inte kan ställas till svars. Så även ledarskap. 80% av all vantrivsel och mobbning i skolor och på arbetsplatser beror på uselt ledarskap. Och det är de svagaste som får sitta emellan.

    Men hur skulle det kunna bli annorlunda? Med dagens mediokrati.

  5. Lasse skriver:

    Lars:

    Jag är övertygad om att förändringen i skola och samhälle gör att kunskap i vissa ämnen blir sämre medan det blir bättre i andra. Skulle skolan, rent generellt, vara sämre nu än tidigare skulle samhället gå bakåt. Det gör inte samhället.
    Du har givetvis helt rätt i det där med ansvar. Aktiebolag går ju ex v ut på att undvika personligt ansvar. Där kan man verkligen snacka om utspädning.
    Att läskunnigheten försämras, inte för alla, men för alltför många ändå, har nog mycket att göra med den nya tekniken som TV och alla annan elektronisk underhållning, oftast med bild.

  6. Lars Bohman skriver:

    Det är ett överslätande sätt att se på saken, om man inte kan peka ut var det går framåt respektive bakåt. Betygskorruptionen har blivit värre sedan man avskaffade centrala prov som t ex nationella studentskrivningar. Det var ett slags kvalitetskontroll av betygssättningen som gjorde det svårare att ge höga betyg på lösa boliner.

    Förmodligen har kompetensen avseende elektroniska media ökat medan färdigheten att handmjölka nästan har försvunnit. Men vad säger det om skolan? Jag tror att det är fullt möjligt att skolan har försämrats kraftigt utan att fördenskull samhällsutvecklingen stannat av. Det finns ju, tack och lov, andra faktorer som kan kompensera. Framför allt förbättrad ekonomi til följd av mera rationella produktionsmetoder: bättre skördetröskor, konstgödsel och genmodifierade grödor.

    Det finns tyvärr en parallell process inom företag med allt mindre ”personligt” ansvar. Delat ansvar är väl detsamma som att ingen behöver ta ansvaret, alltså ansvarslöshet. Förr i tiden tog ibland direktörer och ministrar livet av sig när de misslyckats. Så personligt kanske man inte ska ta det, men det säger en del om hur andan förändrats. Inte skulle en bankdirektör eller kommunpolitiker ta sitt liv ”bara” för att han blev påkommen med förskingring, men det gjorde man förr.

    Allt var inte bättre förr, men en del.

  7. Kerstin skriver:

    Lasse:
    Vem kan inte stava till parallell? Och var?

  8. Lasse skriver:

    Kerstin:

    :-)

  9. Linda skriver:

    Björklunds retorik är intressant ; ”höj kraven i skolan! Alla ska kunna rabbla floder för att få bra betyg!” och i nästa andetag: ”Ställ inga omöjliga krav på de stackars arbetarklassungarna på gymnasiet, de behöver inte kunna samhällskunskap och matte…”

  10.  
Lämna ett svar

Please copy the string LhhKUt to the field below: