Lasses blogg

Idag får vi via pressen veta att om man slog ihop svenska folkets pensionsfonder till en enda fond skulle samma folk spara inte mindre än 150 miljarder under 75 år.

Sjuttiofem år låter som en ganska lång tid, ändå motsvarar det bara ett enda liv. Alltså en ganska kort tid.

Genomförs förslaget att slå ihop alla onödiga fonder innebär det alltså en besparing på 2 miljarder om året, en inte allför oäven summa. Men är det bra att spara pengar genom att slå ihop fonder? Det är nog inte säkert.

För vart tar de där pengarna vägen som skulle gå att kunna spara? Jo, de går givetvis rätt ner i alla de otaliga slipsprydda fondförvaltare och bankdirektörer som översvämmar Stockholms innestad.

Ska vi verkligen önska att dessa samhällets stöttepelare blir arbetslösa?

Nej, givetvis inte, för samtidigt som vi läser att man kan spara helt ofattbara summor pengar genom att göra fondförvaltare fattigare så läser vi att ”Socialbidragen ökar kraftigt”.

Inte vill vi väl öka på socialbidragen genom att göra fondförvaltningen mindre lönsam för de som jobbar med detta viktiga värv?

Enligt uppgift så ökar socialbidragen just på grund av den obefintliga arbetslinjen med 23 procent jämfört med den period när regeringen gapade som värst om vikten av arbetslinjen.

Därför måste vi nog inse vikten av att betala de slipsprydda kostymnissarna runt Brunkebergstorg rejält för deras jobb med att förvalta våra surt hopsparade pengar.

Vad händer om fondförvaltarna tack vara folkets sparsamhet blir arbetslösa? Tja, vi kan förvänta oss nya kriser inom den gren av bilindustrin som tillverkar stora tunga stadsjeepar. De som jobbar med att sy mörka kostymer och röda slipsar ligger också illa till om fondförvaltarnas inkomster skulle minska bara därför att arbetare i blåställ skulle vara så fräcka att de kräver pensioner som det går att leva på.

Det finns ju klart mer lönsamma metoder att spara pengar än att sänka inkomsterna för kostymnissarna.

Återinför ättestupan!

./.