|
Är det vara en tillfällighet eller kan det vara en oroande trend vi nu ser början på när det gäller ekonomin? Det har en längre tid talats om att USA står inför en allvarlig ekonomisk kris på grund av att människor som egentligen inte borde fått låna pengar ändå fått det för att köpa sina bostäder. Många tunga ekonomer både i USA och här har varnat för att världsekonomin kan stå inför en allvarlig kris. Jag är inte tillräckligt insatt för att egentligen ha en bestämd uppfattning i frågan. Men nu börjar fler och fler tecken peka på att vi kanske har en ekonomisk kris under uppsegling. Idag får vi veta att Stora Enso ska sparka personal, Volvo ska stoppa produktionen i Torslanda och Uddevalla tillfälligt. I det senare fallet ska också den framtida produktionen dras ner efter det tillfälliga stoppet. Telecomföretaget Ericsson vinstvarnar. Och Anders Borg spår lägre tillväxt. Även Tyskland skrivs det om idag med rubriker som ”Fortsatt tysk finanskris” och så får man reda på att bara i Bayern talar man om riskkrediter på 40 miljarder kronor, varav hälften redan betraktas som förluster. |
Även Deutsche Bank har förlorat 25 miljarder bara under det första kvartalet. Och banken West LB i Rhurområdet har förlorat 15 miljarder kronor. Såna förluster, även i ett så stort land som Tyskland, måste nog ses som illavarslande tecken för framtiden. Inte ens i New York klarar man sig helskinnade. Nu får vi läsa att försäljningen av bostadsrätter i världsekonomins hjärta, Manhattan, inte undgår bostadskrisen. Där har man aldrig sålt så få lägenheter under de senaste 18 åren som under det senaste kvartalet. Är det inte litet för många illavarslande tecken som nu hopar sig? Vi läser i tidningen att matpriserna är på väg upp, vilket måste innebära att människors konsumtionsutrymme av andra varor, som ex v mobiltelefoner och bilar måste minska, för mat måste de ju ändå ha. Kanske är det ett tidens tecken att den gamle EU-skeptikern Margareta Winberg ska bli ordförande för Svenska spel? Det kanske är den enda säkra framtidsbranschen? |
Andra bloggar om: Margareta Winberg, spel, svenska spel, banker, Tyskland, USA, ekonomi, New York, matpriser, bostadsrätter, lägenheter, konsumtion, Volvo, Stora Enso, Ericsson, Anders Borg, Manhattan, finanskris
Inlägg (RSS)
Nu sniffar alliansen sin verkliga chans till ytterligare en chockterapi i Sverige och då måste Bo Bylund, pga sin socialdemokratiska bakgrund, sparkas och ersättas med en borgerlig person, medan svenska spel, som just nu får kritik av EU, naturligtvis ska få en socialdemokratisk ledare, en som får ta smällarna och som man kan skälla på för svenska spels agerande.
Sedan tycker jag att man ska skälla på svenska spel. Det var ren skandal att socialdemokraterna inrättade detta, höjden av skrymteri.
Lotterier brukar blomstra när folk är fattiga, eftersom den stora vinsten utgör fattigt folks enda hopp om ett drägligt liv.
Kerstin:
Jo, spelbolagen lever på hoppet, och det är tillslut det enda många har kvar när ekonomin går ner för folkflertalet, så Svenska spel, kan nog se framtiden an med tillflörsikt.
Jag tänkte också på att det kanske är en hämnd av regeringen att tillsätta Maggan på jobbet, det kan bli hon som får lov att lägga ner bolaget när EU så bestämmer.
Minns jag rätt skall tillväxten ligga under noll två kvartal i rad för att det skall räknas som depression. Eftersom den ekonomiska statistiken släpar efter med åtminstone ett halvår kan man alltså vara inne i en depression utan att man officiellt vet om det, och när man vet det kan den vara över! Det är med andra ord ganska knepigt med kontracykliska åtgärder från regeringar och riksbanker. De kanske försöker bota en sjuka som redan är på väg att gå över ändå.
Jag skummade nyss igenom vad Ben Bernanke sagt de senaste dagarna inför kongressutskott i USA, och han verkade inte så där väldigt uppåt. Det gamla kända problemen finns kvar och inflationen börjar se oroande ut igen. Huslånekrisen i USA brukar ses som orsaken till den nuvarande smällen men jag undrar om detta inte snarare är ett symptom. Under flera årtionden har folk i gemen inte haft några reallönehöjningar i USA men de har kunnat få billiga krediter genom en medveten officiell politik. Och därmed har de kunnat konsumera mer än vad de egentligen har råd till. Fast nu är det slut med det roliga, USA:s ekonomi i stort är så skakig att man inte kan fortsätta längs den vägen. Krisens orsak ser mer ut att vara att USA:s lönearbetare inte kan sätta tryck på företagen för att få del i vinsterna, och på sikt måste det sluta i en överproduktionskris. Folk kan inte köpa det som produceras. Och krisen kommer mer eller mindre starkt att skölja ut över världen, exempelvis via de banker i nöd som du nämnde. Bernanke talade om förtroendet i systemet, att det måste bevaras, men nu är bankerna rädda och det gör att pengarna för kreditändamål ”tar slut”. Och så blir det en soppa av alltihop, med depression och elände. Det intressanta nu är väl snarast hur djup och långvarig den blir, och om exempelvis mat-, engeri- och klimatkriserna kommer att dra ner ekonomin ytterligare. Och så kan man undra hur mycket marknadsliberalism som kommer att finnas kvar efter krisen.
Björn:
Jo, något torde vara på gång. Jag hörde att på tidningen Dagens Industri anser man just bilbranschen som en mätare av hur ekonomin utvecklas. Går det dåligt för bilindustrin ses det som ett tydligt tecken på en nedgång i ekonomin.
Björn, det är nog recession som defineras på det sätt du beskriver. Depression vet jag inte hur det defineras, men inte fan behöver jag två dåliga kvartal för att bli deppad :-)
Hans, du har kanske rätt. Till mitt försvar kanske jag kan andraga att det skett en förändring i språkbruket (på samma sätt som städare blir lokalvårdare och sopgubbar renhållningstekniker): det som förut hette depression är numera recession. Detta för att inte skrämma skiten ur folk. Har för mig att det var John Kenneth Galbraith som pekade på den förändringen i terminologin, men jag kan ha fel (igen).