Lasses blogg

Att vara oumbärlig måste vara ett drömläge vid löneförhandlingar. Fast inte alltid.

När de svenska börsbolagens direktörer motiverar sina ohemula bonusar säger de sjävla att de är oumbärliga. Får de inte sina bonusar hotar de med att flytta utomlands.

I vårt östra grannland Finland har många sjuksköterskor sagt upp sig som en påtryckning i de pågående löneförhandlingarna. I våra ekonomier heter det att priset bestäms av tillgång och efterfrågan. Dock inte när det gäller tillgången på sjuksköterskor, verkar det som.

Eftersom Finlands regering mycket väl vet att sjuksköterskornas jobb är av yttersta vikt, faktiskt större vikt än bonusdirektörers, så agerar man genom att stifta en ny tvångslag som helt enkelt tvingar sjuksköterskorna att jobba. Trots att de slutat sin anställning.

På normalt språkbruk kallas tvångsarbete för slaveri.

Det är alltså skillnad på frihet och frihet. En fri person kan välja att arbeta eller inte.

En fri person kan välja att sluta hos sin arbetsgivare. En fri person kan inte tvingas att mot sin vilja utföra ett arbete.

Om man inte kommer överens med arbetsgivaren om ersättningen för sitt jobb har man all rätt i världen att sluta sin anställning. Man kan ex v flytta utomlands som bonusdirektörerna hotar med. Ingen skulle komma på tanken att lagstifta om att direktörerna måste tvingas till jobbet om bonusen inte passar.

De finska sjuksköterskorna är, när lagen börjar gälla om några dagar, inte längre fria. De måste betraktas som slavar.

Om nu Finland anser att sjuksköterskornas jobb är så oumbärligt som det verkar så är ju lösningen hur enkel som helst. Höj deras löner. En oumbärlig direktör eller en oumbärlig sjuksköterska har ju samma utgångsläge vid löneförhandlingen. Bägge är oumbärliga och kan inte undvaras.

Det har under några veckor pågått en debatt i DN om Sveriges stora men okända roll i slavhandeln från Afrika. När få vi läsa debatten om det finska slaveriet år 2007?

Se DN1, DN2, DN3, DN4