När bilbesiktningen infördes i Sverige gick det rykten bland dåtidens bilburna ungdom hur man skulle få sin rullande skrothög godkänd. Det skulle ske genom mutor.
Jag hade en gång en gammal Fiat som var helt livsfarlig. Den var så rostig att golvet höll på att lossna. Regnade det fick man bromsa fort och sedan lyfta fötterna för att undvika vågen av vatten som sköljde fram mot fötterna.
Denna bil skulle besiktigas och jag insåg givetvis att den aldrig i livet skulle klara sig igenom besiktningen. Nu var goda råd dyra.
Tipset från goda vänner med liknande bilvrak var att uppsöka en speciell besiktningsstation och bland pappren som besiktningsmannen skulle titta i lägga en hundralapp. Tog besiktningsmannen hundringen kunde man räkna med att bilen gick igenom. Tog han den inte var det nog skroten nästa. I mitt fall blev det skroten.
Idag skriver ordföranden för Institutet mot mutor, Claes Sandgren om hur viktigt det är att bekämpa mutor, vänskapsband och hemlighetsmakeri. Inte minst i samband med myndighetsutövning.
Orsaken till hans artikel är att de svenska politiska partiernas finansiering fått
skarp kritik av Europarådets grupp för bekämpning av korruption.
Vi inser ju att de borgerliga partierna till stor del finansieras av den ekonomiska makten, det vill säga Svenskt Näringsliv. Inte minst moderaterna torde få avsevärda summor från SN. Jag har för mig att det ryktades om att moderaterna fått över 80 miljoner inför det senaste valet.
De vägrade dock att tala om varifrån pengarna kom. Varför vägrar man det i en demokrati?
Svaret är givetvis att folk då kan få upp ögonen inför den dolda agenda ett parti har men som folk kanske inte är helt och fullt medvetna om. Får vi veta hur mycket och vilka, som skänker pengar till vilka partier säger det nog mer om vilken politik partiet ämnar föra vid makten än det som brukar stå på valaffischerna.
Sandgren avslutar sin artikel genom att citera Heidenstam: ”Medborgarrätt heter pengar.”
Han påpekar mycket riktigt att så är det fortfarande och så nämner han något som överraskade åtminstone mig, nämligen att Sverigedemokraterna har en större valkassa än flera av riksdagspartierna har.
Var har de fått de pengarna ifrån?
DN, 1, 2, AB, 1, 2, SvD, Jinge, Dagens arena.
Andra bloggar om: Sverigedemokraterna, mutor, val, politik, partier, bilar, bilbesiktning, Heidenstam, Svenskt Näringsliv, pengar, medborgarrätt, valaffischer, demokrati
Inlägg (RSS)
Visst kunde man få skrothögen besiktigad ”inte helt felfri” om man kände någon som kände någon.
Det kan man även idag via sk ackrediterade” verkstäder om man känner nån som känner nån.
Men ganska marginell företeelse ändå….värre med typ bussar som slinker igenom.
Politiska påverkanspengar är ju ganska tabu i Sverige. (att prata om,menar jag,men klart dom finns.)
Se soppan i Finland som sväller för varje dag.
”De vägrade dock att tala om varifrån pengarna kom. Varför vägrar man det i en demokrati?”
Därför att vi lever i en demokrati. En central del av demokratin är valhemligheten. Privata finansiärer kan förväntas rösta på samma partier som de finansierar. Frågan som bör ställas är snarare varför just de som röstar på andra partier än journalisterna ska hängas ut?
Det är mer relevant att förbjuda föreningar med annan verksamhet än politik, t ex fackförbund, att finansiera politiska partier. Medlemmarna kan förväntas vilja ta del av föreningens syfte att företräda dem i arbetsrättsliga konflikter, utan att nödvändigtvis vilja betala för ett parti som de inte röstar på. Om de hade velat det så hade det kunnat göra det själva, eller hur? Dessutom kan fackföreningsavgiften sänkas på det viset. Win-win.
Pontus:
Anser du att Svenskt Näringsliv är en fackförening? Om inte, varför då?
Tidigare togs det demokratiska beslut inom vissa fackförbund att man skulle stödja (S), det gick utmärkt att reservera sig mot att medverka. Man kunde alltså se till att ens personliga medlemsavgift inte med ett enda öre gick till att stötta ett politiskt parti, Frågan är om samma förhållande råder för medlemmarna i Svenskt Näringsliv? Vet du hur det ligger till med den saken inom SN?
Det där med SD är nog inte så förvånande. Dom har ju en jätteapparat igång på nätet. Det länkas och kommenteras hit och dit och med tanke på att SvD och DN tycker att SD är rumsrena så faller nog pusselbitarna tillslut ihop. Det finns nog mycket inom adeln som tycker att dagens regering är för feg (trots att t.ex. migrationsministern i det närmaste är sd:are).