|
Det finns folk som har kurage och så finns det såna som inte har det. En av dem som uppenbarligen har kurage är ordföranden i Försäkringskassan, Inger Efraimsson. Det är inte många som uppvisar ett sånt civilkurage som hon. Inger Efraimsson meddelar nämligen att hon inte vill förlänga sitt mandat. Orsaken är att hon ser vad regeringens politik ställer till med för människorna, och det ämnar hon inte ställa upp på. Det är vad jag kallar kurage! Att regeringens politik tvingar sjuka människor sluta sina anställningar inser var och en inte hjälper någon sjuk att bli frisk. Inte heller blir någon frisk av sänkt sjukersättning. Vilket egentligen är självklart. Likaså att förbjuda kollektivavtal som ger mer än 75 procent i ersättning efter sjukskrivning i tolv månader. När regeringen försämrar på ett sätt som tvingar sjuka att söka socialbidrag har det uppenbarligen gått för långt för Försäkringskassans ordförande. Men inte nog med det. Även Svenskt Näringsliv ställer inte upp helt på regeringens politik mot de sjuka. |
De menar att friheten beskärs när regeringen förbjuder avtal mellan parterna på arbetsmarknaden om bättre ersättning vid sjukdom. Inte nog med att man försämrar för dem som råkar bli sjuka, nu försämras också a-kassan för dem som råkar bli arbetslösa och råkar ha sjuka barn. Helena Wiloboken skriver i AB om hur hennes a-kassa sänks för att hon stannat hemma med sjuka barn. Sveriges regering tycks inte inse att folket består av människor, med människors fel och brister, exempelvis att det beklagliga förhållandet att människor kan bli sjuka. Regeringen tycks tro att den regerar över nio miljoner robotar. Om man nu vill jaga fuskare, varför jagar man då hela befolkningen? Alla fuskar bevisligen inte, åtminstone inte de som inte är moderater. Med regeringens synsätt kan jakten på bankrånare innebära att alla ska betraktas som bankrånare och sättas bakom lås och bom. Se där en enkel lösning på rånproblematiken helt i regeringens anda. Ni får tipset gratis! Hur vore det om regeringen visade litet kurage? |
Andra bloggar om: Regeringen, a-kassan, sjukersättning, Försäkringskassan, Inger Efraimsson, sjuka, kurage, bankrånare, moderater, jakt, människor, fuskare, Svensk näringsliv, robotar, avtal, arbetsmarknaden, jobb, anställning
Inlägg (RSS)
Det parti som levt på en generation robotar måste ändå vara S som i många äldre släktingars ögon aldrig kunde göra någonting fel och blev det fel var det ändå S som skulle rätta till det.
Sen kan knappast S’ försämringar av välfärden gått någon förbi – men det är enklare att skylla på sittande regering utan att dom behövt göra mycket mer. Hade S tvingat ner välfärden på absolut lägsta acceptabla nivå utan att folket skulle klaga?
Men med en moraliskt tveksam partiledare och framtida vallöften om skattehöjningar kommer det nog bli ett jämt val nästa gång också.
hahahahah
kan inte sluta skratta!!!! :-D
Den om rånproblematiken DEN var bra!!!!!! Hejja hejja!!
B-M
Schwanhof:
Sossarna har knappast levt på robotar, de har levt på sin politik, som uppenbarligen varit rätt poppis om man ser till det långa maktinnehavet.
Därmot ska man kritisera (s) för den förda politiken efter att de tog över efter regeringen Bildts katastofala styre som helt sänkte Sveriges ekonomi. Det fick (s), (v) och (mp) reda upp, och det finns goda skäl att kritisera (s) sätt att utföra saneringen så som skedde. Det så kallade ”öppna mandatet” kostade många människors jobb och levnadsstandard. Men orsaken därtill berodde på regeringen Bildt!!
Fast i ärlighetens namn började s den där politiken redan innan Bildt kom till. Skatteomläggningen ex. som skulle ge några mystiska effekter, dynamiska kallade man dem (det blev sådana, men de blev liksom dynamiska åt andra håller), enligt Fledt, men som de flesta begrep endast handlade om att ge de rika mer och de sämre ställda mindre. Med denna, samt med avpolletterandet av alla sossar som var emot ”förnyelsen”, knäckte man dessutom i praktiken det socialdemokratiska partiet.
S sadlade alltså om till nyliberal ekonomisk politik redan före regeringen Bildt, vilket troligen var skälet till att de blev bortröstade den gången, liksom denna gång, efter att de fortsatte på samma väg efter att de kom tillbaka som regeringsparti igen. Och nu fullbordar Rensvält vad Persson förvaltade under 12 år.
Jag tycker inte att man ska låta ungdomar görbli i sin tro att den arbetslöshet och de eländen som vi nu ser, beror på en socialdemokratisk politik, utan envisas med att informera om att dessa dysterheter faktiskt beror på en nyliberal politik, den som ungdomarna, inte helt obegripligt men felaktigt, tror ska ge ett bättre Sverige än ”de 70 åren av socialism”.
Inger Efraimsson passade på att göra ett politiskt utspel nu. Hon skulle nog inte få fortsatt förtroende. Det är uppenbart att hon inte ens är insatt i hur de nya rehabiliteringsreglerna är utformade. Pinsamt.
Har personlig erfarenhet (som sjukskrivare) av hur otroligt många som omyndigförklarats och offergjorts av välmenande politiker, läkare och försäkringskassepersonal; resultatet är utanförskapets folk. Vägen till helvetet är kantad av goda föresatser som bekant.. De förändringar som nu görs är mycket välbehövliga för att inte fullkomligt demoralisera svenska folket.
Men Erik Åsbrink har tydligen inga problem med regeringen.
Ryggradslös arvodesjägare!
[...] Ett hjärta rött, Kamferdroppar, Lasses blogg, LOKE, Alliansfritt Sverige, Borgarmedia: SVD1, SVD2, SDS, SVD3, HD, Andra bloggar om: [...]
Vem vill vara sjuk?
Jo, det finns tydligen några…
Ska man inte vara förbaskat tacksam om man orkar göra något?
Nu är det nog så att Inger Efraimsson tidigare varit fackpamp i SKTF och ingen ska inbilla mig att hon helt av sig själv har kommit på detta utspel. Utspelet är väl synkronisera med andra utspel på vänsterkanten. Det ska bli intressant att se om Inger Efraimsson är så pass upprörd att hon avstår från sina fallskärmar.
Vänstekanten består ju av sk arbetarpartier men det var länge sedan man hörde något om vänsterns synpunkter på att fler och fler människor kommer ut i arbete. Men det är klart att har man fackpampar, som håvar in dryga miljonen i årsinkomst och hantverkare, som tjänar strax under 40 000 kronor (svarjobben exkluderat) i månaden och en fackföreningsrörelsen som har 30-40 miljarder på börsen med utdelning på 1-2 miljarder kronor om året kan det ju vara svårt att identifiera sig med de som med olika stöd behöver komma in på arbetsmarknaden.