Advokaten Claes Borgström har fått schavottera ganska mycket för öppen ridå i press och inte minst på nätets slasksidor den senaste tiden.
Claes Borgström blir hånad för att han försvarar de två kvinnor som är huvudpersoner i dramat om Julian Assange ska bli utvisad till Sverige eller inte.
Det är litet oklart varför man hånar honom i denna sak, alla som behöver har ju rätt till en advokat vare sig man är brottsoffer, skyldig eller inte.
Claes Borgström blir också hånad för att han inte såg till att Thomas Quick blev frikänd för de mord han senare blev (felaktigt) dömd för. Men var det verkligen advokatens uppgift när det gällde fallet Thomas Quick?
En advokat ska tillvara ta sin klients intressen. Om nu klientens största vilja är att bli fälld för mord så vore det ju tjänstefel av advokaten att motarbeta sin klient.
Det vore ju direkt fel av Borgström att peka på de fakta som talade emot att hans klient Thomas Quick var skyldig om denne absolut ville framstå som skyldig. Vilket ju var fallet.
Vi kan tänka oss in i motsatsen. En advokats klient är misstänkt för mord men hävdar att han är oskyldig. Skulle då de som idag hånar Claes Borgström tycka att advokaten skulle peka på omständigheter som talade för att han klient var skyldig? Nej, givetvis inte.
En advokats plikt är att alltid och i alla sammanhang tillvara ta sina klienters intressen, det må gälla kvinnor som påstår sig ha varit utsatta för sexuellt ofredande, våldtäkter eller snurriga mördare som inget hellre vill än att bli dömda för mord.
Den läsare som säger sig vilja ha en advokat vid borttsbeskyllning som motarbetar honom eller henne får gärna skriva en rad i kommentarsfältet och motivera sin önskan.
Jag väntar med spänning.
./.
SvD, DN, 1, 2, 3, 4, 5, 6, SvD, 1, AB, 1, 2, SvD, 1, SR, 1, SMP, GP, SkD, BT, 1
Andra bloggar om: Claes Borgström, Julian Assange, våldtäkt, sex, sexuellt, mord, advokater, dömda, domstolar, oskyldiga, skyldiga, mördare, snurrhuvuden, motiv, motivering, hån, Thomas Quick, utvisning, utlämning, erkännanden, önskan, klienter, intressen, försvarare, plikt, tjänstefel, Internet, slasksidor
Inlägg (RSS)
Att ta tillvara sin klients intresse behöver inte alltid betyda att man gör som klienten vill. Betänk om ditt barn vill begå självmord pga en olycklig kärleksaffär. Skulle du då hjälpa ditt barn att begå självmord, eller skulle du försöka att hjälpa ditt barn att överkomma sorgen och försöka att skaffa barnet professionell hjälp?
pissenisse:
Hur många självmordskandidater engagerar en advokat för att kunna begå självmord?
Och ja jag väntar med spänning på din respons.
Lasse, din respons var så innibängen underlig så att jag knappt ids svara på den. Men jag gör ändå ett försök:
Om man har en djupt psykiskt störd människa, så kanske man inte ska uppfylla den människans omedelbara impulsiva krav, utan istället föröka att ta tillvara den personens lite långvarigare intressen. Om du inte insåg den liknelsen så har jag tyvärr inget hopp om att kunna föra en dialog med dig. Det handlar inte om att ha advokater som självmordshjälpare. Det handlar om att ta hand om sina klienters intressen, oavsett om man är advokat, läkare, lärare, chef, förälder eller helt enkelt vän eller medmänniska.
Om en människa är självdestruktiv i sin psykiska obalans så kan man ju välja att hjälpa till med destruktionen, eller så kan man ju välja att försöka hjälpa personen ur sin destruktion och obalans. Men jag uppfattar att detta inte är din åsikt?
”En advokats plikt är att alltid och i alla sammanhang tillvara ta sina klienters intressen”
Just det – även när inte klienten kan göra detta själv – och det innebär att ett rättsligt ombud/advokat alltid måste ta hänsyn till sin klients tillräknelighet vilket är problemet i Thomas Quicks fall.
Det som kan komma att anses som tjänstefel är att inte göra detta utan i stället lägga sig platt för klientens ”önskemål”. Samma sak gäller för övrigt för åklagare och i viss mån för domstolens ledamöter.
Quick förhördes och erkände under inverkan av flerårig medicinering med tunga narkotiska preparat, detta medans han satt inspärrad på mentalsjukhus. Hela rättsprocessen havererade redan där och för detta har Borgström ett mycket tungt ansvar.
Och återigen väntar jag med spänning på respons. Men jag misstänker starkt att mitt senaste inlägg inte kommer att godkännas. Brukar vara så.
pissesnisse:
Impulsivt att erkänna 30 mord?
Esse:
”Just det – även när inte klienten kan göra detta själv”
Visst, men vem avgör det?
Jupp, Esse har satt tummen på spiken.
Lasse, nu var det ju inte 30 mord han erkände, men det är iofs totalt ointressant. ”Rättsmaskineriet” hade kunnat få honom att erkänna 700 mord om de hade orkat. Ge honom lite mer droger och lite mer uppmärksamhet så visst.
Men det handlar inte om huruvida Quick är oskyldig eller inte. Det handlar om att en person har blivit dömd för ett antal brott som han inte begått. Jag har ALDRIG hävdat att Quick inte begått brott. Jag hävdar enbart att polis, åklagare och hans egen försvarsadvokat begått grova tjänstefel när de har ålagt honom ett antal brott som han bevisligen inte kan ha utfört.
Och framför allt hävdar jag att Claes Borgström grovt åsidosatt sitt ansvar att ta till vara sin klients intresse, då inte klienten visste sitt eget bästa. Claes Borgström bör bli utkastad ur advokatsamfundet och bli åtalad för grovt tjänstefel med ett förhoppningsvis långt fängelsestraff. Men tyvärr så inser jag att detta aldrig kommer att hända, då makten tar hand om de sina.
Jag hade en diskussion på nätet (tyvärr glömt var det var) där jag framförde liknande synpunkter som Lasse. Det framkom då motargument som att det finns lagstiftning som ger utrymme för advokaten att uppträda på annat sätt om klienten verkar vara otillräknelig. Kommer tyvärr inte heller ihåg närmare hur det lagrummet såg ut. Men det är ju uppenbart att Borgström är vidöppen för kritik när han dragit in miljoner i arvoden på ett försvar för ”seriemördaren” som snarare var att gå hand i hand med åklagare och övriga inblandade på motsidan. Lag eller inte – där har vi ett beteende från advokaten som ser milt sagt moraliskt tvivelaktigt ut.
Björn:
Vad är otillräknelig i det här fallet? En person som gått i terapi hos en trave psykologer och så kallade minnesexperter och kommit till insikt om vad han gjort? ska inte en sådan räknas som före detta otillräknelig?
Åklagaren har enligt lag skyldighet att också ta hänsyn till omständigheter som talar för den tilltalade. Men det kan man faktiskt fundera på om så skett i det här fallet.
pissenisse:
Jodå, Thomas Quick har erkänt ett trettiotal mord, men blivit fälld för mord i åtta fall.
Den som kommer (åtminstone borde) få rekordstor ersättning från staten borde vara Sture Bergwall, som blivit felaktigt dömd för mord i åtta fall.
Sitter man inlåst på mentalsjukhus är man väl definitionsmässigt inte klar i knoppen alla dagar. Det är ju så att vid varje känt mordfall kommer det en massa folk som vill ”erkänna” men som raskt sorteras bort av polisen. Det som skiljde ut Quick/Bergwall var väl att han var smartare som förövarkandidat, samt att han fick rejält flankstöd från alla håll. En del människor har ju mer eller mindre byggt karriären på ”seriemördaren”.
Björn:
Men nu hade ju proffsen på att bota mentalsjuka lyckats enligt sina egen uppfattning.
Jag undrar fortfarande på vad sätt Borgström agerat fel. Vet man att han inte tillvaratog sin klients intressen på ena eller andra sättet?
Lasse, jag har ingen aning. Moraliskt ser det tvivelaktigt ut. Frågan är om man kan hävda att Borgström faktiskt vanskött jobbet genom att inte uppmärksamma konstigheter i utredningen. Kanske alla verkligen var helsålda på idén att här hade vi Sveriges första riktiga seriemördare av sådant format att han borde platsa i en USA-kriminal-TV-historia och därför blev slarviga med detaljerna? Borde Kwasten ha insett att något var fel och nu kunna åtalas för tjänstefel? – Ingen aning! Vet bara att det är svårt att utkräva ansvar i Sverige när förövarna kommit upp sig en bit i samhället. Den ena handen tvättar den andra.
Björn:
Jag håller med dem som säger att domarna är korrekta utifrån vad som faktiskt presenterades för domstolarna. Det är utredarna som ska löpa gatlopp, inte domare eller advokater.
Borgström ”försvarar” inte kvinnorna, de är inte anklagade för något. Det han skall göra som målsägandebiträde är i första hand försöka se till att hans klienters intressen tillvaratas i rättsprocessen och i andra hand även att vara tillgänglig för tjejerna för att förklara de juridiska turerna, möjligheterna och begränsningarna.
Att han begärde att fallet skulle prövas efter att det las ner är helt i sin ordning förutsatt att det var hans klienters önskan.
Det som däremot är rätt speciellt med Borgström och som sticker oerhört i ögonen är hur han, som advokat, använder media som en andra domstol. Om han blir tillfrågad av en journalist, skall han naturligtvis svara på frågor så länge dessa är förenliga med hans uppdrag. Det han däremot inte skall göra är att agera megafon, föregripa rättsprocessen, komma med tillmälen etcetera.
Skulle jag själv vara brottsoffer, skulle ett sådant målsägandebiträde vara min värsta mardröm.