Sista numret av den nya socialdemokratiska Stockhomstidningen kom ut den 24 augusti 1984. Då började kräftgången för socialdemokraterna! Dagens sossar bör ta åt sig av citatet uppe till höger på tidningen och ta med sig det till den kommande
extra partikongressen.

Vart tar alla gamla avdankade, avsatta, avgångna politiker egentligen vägen? Finns det reträttposter till alla som inte längre behövs eller tvingas ut från de politiska finrummen?

Det var lättare förr på den tiden man i princip kunde göra alla gamla politiska rödrävar till landshövdingar. Det går inte nu, för antalet län räcker helt enkelt inte till. Det har blivit för många politiker som behöver reträttposter.

Kostnaden för regeringskansliet, som tidigare kritiserades hårt av de borgerliga, har under den senaste mandatperioden stigit som en trestegsraket mot himlen och har, jämfört med sossarnas senaste regeringsperiod, ökat med 1,5 miljarder. Oklart varför, men det är nog ingen dålig gissning att många gamla blårävar fått en och annan reträttpost där som tack.

Visserligen finns EU och dit kan man ju skicka en del, men inte ens mastodontbyråkratin i Bryssel kan svälja alla avdankade politiker från Sverige. Dessutom ska EU kunna suga upp föredettingar från inte mindre än 27 länder, så konkurrensen om välbetalda reträttposter där är stor.

En del avsatta politiker, i första hand på den borgerliga sidan, får ofta fina jobb som styrelsemedlemmar i ex v obskyra oljebolag.

Eller så blir de generaldirektörer för någon tung statlig finansorganisation. Vissa hamnar, trots konkurrensen, i EU. Andra sugs upp som välbetalda lobbyister i Svenskt Näringslivs olika lobbyorganisationer.

Det har blivit svårare att hitta välbetalda reträttposter för gamla sossar. Tidigare var det enklare. Då fick de bli chefredaktörer eller någon annan chef på socialdemokratiska tidningar. Denna lösning på problemet med gamla sossepolitiker är numera mer eller mindre stängd sedan A-pressen lagts ner.

Att sossetidningarna försvann var faktiskt en följd av metoden att låta gamla förbrukade sossar leka journalister. Resultatet blev ur journalistisk och kommersiell syn rena katastrofen. Tidningarna blev helt enkelt ointressanta när det var gamla partipampar som skötte det journalistiska.

Behövde sossarna kritiseras så stoppades det, med något undantag, mycket effektivt av de gamla partipamparna som av rädsla för att förlora jobbet inte kunde tänka sig att låta en obehaglig sanning tryckas i sina alster. Resultatet blev en upplagemässig katastrof och därmed också en kommersiell undergång.

Det gamla talesättet om att låta skomakaren förbli vid sin läst är inte så dumt!

AB, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, DN, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, SvD, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, Exp, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, Dagen, 1, SVT, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, SR, 1, Jinge, homo politicus, Duroj, MN, Nicke, Johannes, Fagerlund, ARAR, J Holm, AP

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

3 Svar på “Rätt man på rätt reträttpost kan vara fel”
  1. Jinge skriver:

    Tänk om man kunde få liv i ST igen…

  2. Lasse skriver:

    Jinge:

    Ja, det vore något det. Att bryta borgarnas mediamonopol vore en välgärning. Det är konstigt att alla de som normalt skriker sig hesa om fördärvet med monopol alltid är så tysta när det gäller massmediamonopolet.

  3. en annan L skriver:

    Det ligger nog en heldel i det att S-tidningarna kanske inte blev för politiserade men politikeriserade av politikerelit. Det rena journalismen på nyhetsplats bord nog också haft lite mindre av politiskt vinklande, om jag kommer ihåg rätt. Att man hade ett visst handikapp mot de borgerliga tidningarna med företagsannonser är inte så mycket att göra åt men det är något man borde kalkylerat med som en kostnad för att få ut sitt budskap.

    Arbetet och ST var starka ”varumärken” som morgontidningar med politisk profil. Starka varumärken snyter man inte ur näsan. Det kan vara en dyr historia att få till det igen, det kräver skicklighet och även att försynen bistår en (hel) del. Lättviktiga kvällsblaskor om än hur framgångsrika är inte av riktigt samma kaliber.

    Det är närmast befängt att det som ska föreställa oppositionen här i landet för att göra politiska utspel får göra dem ”på nåder” hos motståndarnas media, typ den malliga morgontidningen.

  4.  
Lämna ett svar

Please copy the string M9gB1w to the field below: