
Författaren Kjell Johansson ledde den månghövdade skaran som ville lära sig mer om stadsdelen Midsommarkransen söder om söder.
|
Någon lär ha fällt yttrandet om Kransen att här ute var gängen större och vildare än inne i stan. Frågan är emellertid om de kan ha varit större än den månghövdade skara som på måndagskvällen samlats vid tunnelbanestationen i Midsommarkransen. Dock måhända vildare. Vi väntade alla på Kjell Johansson, författare till Huset vid Flon, Flickan under golvet med flera böcker som utspelar sig i hans hemtrakter som är just precis Midsommarkransen. Vi började vår litterära vandring med att ta en titt på kaféet som har en framträdande plats i Huset vid Flon. Det är där greven av Midsommarkransen håller till. I dag är stället tidstypiskt omdöpt till The Swan. Ägaren och de få gästerna gjorde nog stora ögon när hela församlingen dök upp utanför! Hade ölen räckt till samtliga? Vi tittade också tvärs över E4: an där Södra Folkparken såg dagens ljus 1915. Invigningstalare var ingen mindre än Hjalmar Branting. Kjell Johansson pekade bort mot Nybodahöjden som en gång var ett riktigt kåksamhälle som hette Sjövik och där Emma Charlotta (Huset vid Flon) bodde innan hon flyttade till Kransen. När vi samlat ihop oss vid Torget berättade Kjell att det också kallades Röda torget förr i tiden på grund av att här hölls många politiska tal. De boende i Kransen bestod mest av vänstersossar, kommunister och syndikalister. Stadsdelen var synnerligen radikal med andra ord. Torget benämndes även Skvallertorget; här fanns många affärer, folk kom och gick, man träffades och pratade och umgicks. På 1940- och 50-talen kunde man glädjas åt en uppsjö av service. Här fanns färghandel, skrotaffär, fiskaffär, tobaksaffär, mjölkaffär, kaffehandel, konditori och hela fyra, eller var det sex olika biografer. Och någon vid namn Nisse hade korvstånd vid torget. Dessutom fanns här Kransens varuhus, typ lanthandel. |
En gång var det spårvagnsstrejk, berättade Kjell Johansson som också passade på att läsa högt ur ett par av sina böcker. Spårvägen hade höjt avgiften med 5 öre, något som näppeligen föll i god jord. Kransenborna svarade med att ta apostlahästarna i bruk och helt resolut traska hela vägen in till Hornstull i stället! Kransens lägsta punkt hittar vi där nuvarande Spårvagnsstallarna ligger. Det är Flon, i boken Huset vid Flon. Och tvärsemot, uppe vid Nybohov som förmodligen inte ens var påtänkt när boken utspelar sig, hade Starken sin ensliga kåk. Midsommarkransen lär också ha haft landets första snabbköp kallat Gubben i gropen. Där fick kunderna själva ta vad de skulle ha ety ägaren var ofärdig och fick hålla sig vid kassan! Gubbarna i trakten gick under benämningen katolikerna; de tittade ofta i kors. Kjell Johansson ledde oss varsamt runt i en och en halv timme och avslutade vid Central Park, dvs Svandammsparken, Här fanns förr en riktig sjö som man utvann lera från. I dag återstår en plaskdamm med vatten i – om man har tur. Vilket huvudpersonen i Kjell Johanssons nya bok definitivt inte hade!
|
Andra bloggar om: Midsommarkransen, Kransen, Kjell Johansson, Svandammsparken, böcker, författare, litteratur, Stockholm, Huset vid flon, vänster, stadsdelar, Röda torget, SL, T-banan, Essingeleden, katoliker, gubbar, lera, Nybohov, spårvagnar, avgifter, skvaller, syndikalister, sossar, kommunister, radikala, folkparker, Branting, service




Inlägg (RSS)