Plötsligt en dag när jag tänkte på alliansens tal om att värna välfärdens kärna, kom det för mig en bild.

En bild av ett plommon. Jag föreställde mig samhället som ett plommon. Sedan lång tid ett plommon skönt att skåda, en kärna omgiven av ett fast, saftigt fruktkött. En god frukt; väl vårdad av sin trädgårdsmästare.

Men så en dag kom en ny mästare till trädgården. Med en ny filosofi.

– Det räcker att vårda kärnan, förklarade han. Och bland de som arbetade i trädgården var det många som trodde honom, så de protesterade inte när han började skära bort det saftiga fruktköttet. I bit för bit föll det till marken. Snart var det bara kärnan som återstod av det en gång så glänsande plommonet.

– Det är det här som vi ska vårda, löd som ett mantra den nya förkunnelsen och folket såg och tänkte att det var något nytt och därför förmodligen bra.

Men efter ett tag hände något. Kärnan började torka. Och fler och fler började inse att det nog inte gick att hålla kärnan levande och frisk när den berövats sitt omgivande hölje.

Och så gick det som det gick. Den nya, experimenterande trädgårdsmästaren fick sparken. Hans anställda förstod till slut att ingen efterfrågade en uttorkad kärna. Det var den hela, friska frukten som folket ville ha.
Man ville ha det saftiga plommonet åter.

Sens moral: en kärna utan kött är som ett hjärta utan kärlek.

Så såg den bild ut som kom till mig.

AB, 1, SvD, 1, Exp

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

2 Svar på “Sagan om välfärdens kärna”
  1. Nicke skriver:

    Om detta må vi berätta varje timme för folket inför valet. Jag tycker om denna ”saga” och kommer använda den om jag får i mitt tal på lördag.

  2.  
Lämna ett svar

Please copy the string 6O4WvL to the field below: