Försämringar brukar göra folk förbannade. De kan tänkas protestera och till och med demonstrerar. Går det tillräckligt långt kan man kanske tänka sig en liten revolution.

Snart rycker vi på axlarna åt skandaler. När försämringarna blir vardagsmat har vi en tendens att acceptera dem som oundvikliga. Som det här med skandalerna kring ”vårdföretaget” Carema Care.

Snart är alla avslöjanden om de privata vårdföretagens skandaler och vanvård det vi förväntar oss. Då slutar vi bli upprörda över att gamla svälter ihjäl eller tvingas använda begagnade vuxenblöjor.

När vi slutar bry oss är det inte bara illa för åldringarna som vanvårdas. Faktum är att då är det illa för hela mänskligheten. Människans framgång beror i hög grad på att vi bryr oss om. Slutar vi med det är vi illa ute. Även de som hyllar egoismen, girigheten och marknaden kommer att tvingas inse att de hade fel.

Nu har det avslöjats att Caremas hela verksamhet går ut på att spara. Det ska bland annat ske genom att mat för sju personer får räcka till tio. Vilket torde innebära långsam svält till döds, förhoppningsvis utan att anhöriga upptäcker vad som pågår.

Vilket mycket väl kan lyckas när det handlar om dementa och förvirrade åldringar som inte kan försvara sig med ord. Att Carema låter åldringar svälta ihjäl är en sak, men att de är beredda att låta dem brinna inne av ren snålhet är faktiskt rätt upprörande.

Några citat ur dagens skörd om Carema i pressen:

”Vid måltider beställer personalen alltid färre portioner än antalet boende”.

”måltidsservett rivs i fyra delar för att räcka till fler”

”Om det brinner ska de först försöka släcka själva, innan de slår larm”.


Se till att kunna klättra innan du blir vanvårdad på Carema, det kan du nämligen behöva eftersom personalen inte får ringa brandkåren förrän det är försent.

”anställda uppmanas också att släcka bränder på äldreboendet själva, eftersom det kostar pengar att ringa räddningstjänsten”.

Vad händer om personalen misslyckas med att släcka en liten brand så den utvecklas till en större. Just bränder i lokaler där det finns människor som har svårt att röra sig eller ligger till sängs torde vara direkt livsfarligt.

Carema borde i stället uppmana sina anställda att omedelbart ringa brandkåren vid minsta lilla tillbud i stället för att riskera att branden kan sprida sig.

Cynismen har fått ett ansikte genom utförsäljningarna och konkurrensutsättningarna genom den borgerliga politiken.

Hur gammal vill du bli?

./.

DN, 1, 2, 3, AB, 1, SvD, Exp, 1, SVT, 1, 2, GP

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

18 Svar på “Skandaler som avtrubbar är livsfarliga”
  1. Marcus skriver:

    Jag håller med !

    Det ÄR farligt att sluta bry sig, just nu är vi Svenskar så totalt oengagerade att det blir lätt för många krafter att dra nytta av det – man skulle kunna säga att hela den Svenska villamedelklassen är totalt nersövda.

  2. Björn Nilsson skriver:

    Är det inte typiskt att flera av dessa ‘besparingar’ är så förbannat futtiga!? Småsaker som inte verkar kosta så mycket drar man in på, snålar med, och kanske är det detta som är så stötande. Den gnidiga elakheten, de snåla rikebönderna som bara ger hjonen i fattigstugan det allra nödvändigaste (eller knappt ens det) kanske just för att visa att man inte vill göra mer för dem. Och sedan kan rikebönderna skåla för varandra och berätta hur fina människor de är!

  3. Mia skriver:

    Kanske man inte alltid ska tro på vad som rapporteras i media.. Jag arbetar som uska på ett Carema boende och är mycket stolt över min arbetsplats! Våra boende har det bra och trivs, under detta mediadrev har vi fått ett otroligt stöd från boende och anhöriga, dom vill ha kvar Carema. Även på min arbetsplats har vi spelat Carema spelet som faktiskt går ut på att reflektera över vårt arbete med bemötande och etik i fokus.
    Det är bra med granskningar och kan säga att vi som privata utförare granskas extra=bra, men tror att det är lika viktigt att kommunala boenden granskas lika mycket, har jobbat kommunalt och om man tror att gamla får guld och gröna skogar där, är helt ute o cyklar.

  4. Lasse skriver:

    Mia:

    Det var märkligt att du spelat Caremaspelet med tanke på att Caremas företagsledning idag förnekar att det finns.

    Har du optioner i företaget? Blivit lovad delägarskap, eller är du aktieägare?

    Du kan vara övertygad att kommunala boenden granskas minst lika hårt, förmodligen hårdare, än Carema och Attendo eftersom det är lättare att granska en verksamhet med insyn, som dessutom är lagstadgad.
    Jag har också erfarenhet av både privata äldreboenden och kommunala. Se:
    http://fotolasse.se/index.php/samhalle/vissa-saljer-sig-billigt.htm
    tredje stycket.

    Bättre kan du!

  5. Mia skriver:

    Och hallå!! Självklart får vi ringa brandkåren vid brand! På min arbetsplats har vi direktlarm till brandkåren! Kan tänka mig att det handlar om tex att släcka en servett som fattat eld av ett värmeljus, jag menar ska vi bara stå och se på! vi har gått brandutbildning, som kommunen, vår uppdragsgivare, kräver!
    Vi sparar inte heller på mat, tvärtom, vi kastar mat efter varje måltid! Varje lunch serveras efterrätt och på lördagar har vi oxå förrätt och vin till den som önskar.
    Vid åldrandet hör dock till att man slutar äta och tillslut dricka, att tex sätta dropp i sådana lägen kan orsaka mer plåga än nytta. ” Man dör inte för att man slutar äta, man slutar äta för att man ska dö”
    Nä, nu tycker jag det får vara nog! Jag är en stolt Carema anställd och går med huvudet högt när jag är ute med boende iklädd mina arbetskläder trots att människor tycker att dom har rätt att komma fram till mig och vara oförskämd i närhet av den gamla jag är ute på promenad med.

  6. Mia skriver:

    Lyssnade precis på Lotta Bromè som intervjuade en sektorchef på Carema, och hon förnekar INTE att carema spelet finns! Och nej, jag är ”bara” en undersköterska anställd på ett äldreboende!

  7. Martin skriver:

    Jag har upplevt att det har varit svårt att höras i mängder med organisationer, en riktigt stor generation vred organisationerna ur händerna på sina föräldrar och där sitter de än idag. Den generationens barns engagemang blev snabbt en återvändsgränd där de inte släpptes fram till verkligt inflytande, de skulle vara lydigt fotfolk till en gammal generations stagnerande tänkande, de skulle harva på i ”ungdomsförbund” tills de var 30+, formatet var fastlagt sedan länge och uppstudsiga ungdomar skall inte tro de kan ändra på det. De som orkade stanna kvar i den situationen var inga ”revolutionärer”, nytänkare eller nydanare, de som stannade var de lydiga redskapen.

    Den typen av stagnation ser man överallt i vårt samhälle, i storföretagens ledning, i politiska organisationer, i akademien, i föreningar. Aldrig har det naturliga generationsskiftet skjutits upp så mycket som nu, detta gäller hela västvärlden.

    Det är inte så att jag vill späda på något generationkrig, eller kallar de babyboomers som är här för fiender. Men jag uppmanar er att se er omkring, på era generationsbrödrer och systrar. Sitter de i onödan kvar på poster väldigt länge, hur är deras attityd emot sin barngeneration?

    Hur betedde ni er emot er föräldrageneration? Ni lärde er engelska, fick mer utbildning, ni var internationella och blev snabbt smartare än era föräldrar, ni bröt deras självförtroende och fick ta plats. Detsamma gäller er barngeneration, utom det där om att få ta plats, de är bättre än er på alla sätt, men det hade de inget för, så de gav helt enkelt fan i att bry sig.

    (Räknar med att jag kommer bli hatad för den här analysen, men jag skriver ned den, för jag är LÅNGT ifrån ensam om att uppleva detta. Jag kan skriva löpmeter i ämnet, vår generation var den första att uppleva den första kulturpolisstyrkan i Sverige, bara en sån sak.)

  8. Svante Svensson skriver:

    Det måste vara riktigt illa ställt med åldringsvården när till, och med borgarpressen tar i så här hårt.

  9. Lasse skriver:

    Mia:

    Skulle inte du kunna föreslå att de anställda och företagsledningen på Carema har en konferenshelg på något tjusigt konferenshotell och där kommer överens om vad ni ska säga så att ni i framtiden inte säger olika saker som samma saker?
    Kanske kan ni också hitta på någon metod att få era vårdoffer att säga samma sak?

    För övrigt vet jag redan det där med att man slutar äta för att man ska dö, så gjorde min mamma innan hon dog. Men det innebär inte att man ska behöva dö av svält. Carema har ju faktiskt erkänt att man låtit folk dö på grund av brist på mat…

  10. Lasse skriver:

    Svante:

    Jo, något är uppenbarligen så fel att det inte går att dölja. Ens för borgarpressen.

  11. Lasse skriver:

    Martin:

    Tja, de som har makten och bestämmer idag är de som sitter i finansbolagens och storbankernas handlarrum. Oavsett ålder.

  12. Bo Grahn skriver:

    Flera av de fall som medierna berättat om har visat sig vara enorma överdrifter eller rena skrönor.
    •Kissblöjorna. Carema Care påstods väga blöjor för att återanvända dem och spara pengar. Senare erkänner bland andra DN (i en debattkommentar på Journalisten.se) att det rör sig om ett program för att prova ut effektiva inkontinensskydd, något som många andra äldreboenden också deltar i.
    •Döden framför TV:n. En man påstods ha lämnats döende ensam i TV-rummet. Dokumentation visade att detta var ett påhitt, historien hade berättats av en person som inte var i tjänst vid tillfället. En av de få felaktigheterna i Carema-drevet som flera medier i efterhand rättat.
    •Madrassen. En person påstods ha tvingats sova på en madrass på grund av sängbrist. Dokumentationen visade att madrassen var en uttrycklig önskan från den boende, något som noga stämts av med de anhöriga.

  13. elina skriver:

    Träffade några gamla arbetskamrater från Carema igår. Det var vi som larmade 10 år sedan. Vi har fått sparken efter det. Men ingen brydde sig om våra larm. I ett annat boende som var kommunal var situationen sådan att nästan hela personalen gick. Men ingen brydde sig om det heller. Nu är media på hugget, då tar man larm på allvar – en stund. Tills nästa mediecirkus startar.
    Pensionerad kurator

  14. Lasse skriver:

    Bo och elina:

    Ingår ni i den kända och berömda så kallade dementimaskinen?

    Vänta ett tag så kommer det att visa sig att allt, precis allt, är påhitt. Till och med att Carema gör vinst som de inte betalar skatt för kommer att visa sig vara påhitt. Det kommer också att visa sig att Carema ägs av ett gäng fattiglappar som skänker allt de äger och har till dem de vårdar. Ägarna till och med svälter därför att de hellre ser sina vårdtagare äta än att de gör det själva.

  15. Kerstin skriver:

    Nu ska jag berätta om hur det är:
    När min mamma bodde på ett äldrehem och innan hon dog där, och jag klagade på behandlingen och talade med andra som hade anhöriga på hemmet så förklarade dessa för mig att de inte vågade klaga för det kunde ju gå ut över de gamla anhöriga. Alltså sade man aldrig något negativt till personalen även om man var kritisk. Så Mias snack om hur bra alla anhöriga tycker att det är, det ger jag inte mycket för. Det är kanske bra där Mia arbetar (om hon alls arbetar på ett hem), men de anhöriga ”belåtenhet” är definitivt inget belägg för den saken alltså.
    Dessutom inser de flesta anhöriga inte hur illa man skadar de gamla med alla de droger man stoppar i dem, hur många av de gamla praktiskt taget dör på grund av dessa förvirrande och yrselbefrämjande droger.

  16. Mia skriver:

    Kerstin, mycket tråkigt att du har dålig erfarenhet av äldrevården. Jag arbetar på ett boende, upp till dig att tro på det eller ej. Kan säga att när ngt inte fungerar så får vi veta det, synpunkter är alltid bra, man kan alltid bli bättre.
    Det finns äldrevård och boenden som fungerar mycket bra, både privat och kommunalt! Jag är stolt över mitt arbete och min arbetsplats! Vi gör ett bra jobb och boende trivs.
    Det finns många okunniga människor ute i samhället som tycker att dom har rätt att kasta glåpord efter oss när vi är ute med våra boende, tex: ”hur kan ni jobba åt det där skandalföretaget, ni borde skämmas”, det är inte ok!

  17. Kerstin skriver:

    Mia:
    Det är mig fjärran att i första hand skylla på personalen på vårdgolvet, även om det händer att sådan är otrevlig. Det är själva idén om privata vårdföretag som är usel och som bäddar för problem, både för de boende och för personalen.

    För övrigt tyckte de flesta att det var väldigt fint på mammas boende, trots att jag såg hur illa de for och de flesta som flyttade in efter min mamma, satt i rullstol senast efter ett halvår, trots att de gick utan problem när de anlände medan mamma, som hade mig som stoppade den värsta nerdrogningen, kunde gåomkring ända till slutet.

    Det måste också finnas kunniga ”kunder” för att privata vårdhem ska fungera och de flesta av oss vet ingenting om vård av gamla och dementa, när vi i själva verket skulle behöva vara utbildade gerontologer allihop för att rätt kunna bedöma boendenas kvalitet, och dessutom skulle vi behöva ständigt filmande kameror i alla rummen.

  18.  
Lämna ett svar

Please copy the string mFFPY2 to the field below: