Spekulationerna om vem som ska efterträda Mona Sahlin som partiordförande är i full gång. Alla utgår från att hon kommer att avgå på ett eller annat sätt.

Det är nog troligt att Mona Sahlin inte kommer att leda Socialdemokraterna vid nästa val. Jag tvivlar faktiskt på att hon tror det själv. Men vem kommer det att vara?

I den ena tidningen påstås det att Ulrica Messing ska överge sin herrgård i Kosta och utmana Sahlin, något hon bestämt avvisar i den andra tidningen.

Andra spekulerar i att Margot Wallström skulle komma hem från EU och bli den nye partiledaren. Tja, då gräver socialdemokraterna sin egen grav. Att välja ytterligare en EU-entusiast som partiledare är skrämma väljarna rakt in i famnen på borgarna. Det är ju alltid bättre med original än kopior.

Thomas Bodström skulle kunna vara en given partiledare. Men han har några begravda hundar i övervakningsförslag som lika gärna kunde kommit från borgarna.

Dessutom bor han numera i USA och jag tror inte han kan fortsätta med det om han aspirerar på partiledarposten.

Ska man bortse från Per Nuder? Han skötte ekonomin med den äran under Persson och skulle förmodligen klara det en gång till om han fick chansen att säga till om något. Dessutom är väl hans enda skelett i garderoben att han använt ett fjantigt ord en gång.

Kanske har spelbolagen rätt när de gissar att det är Sven-Erik Österberg som kommer att bli näste partiordförande för sossarna. Det kanske inte är något dåligt val, men är det ett vinnande val?

Jag vill fortfarande slå ett slag för Anders Lago från Södertälje. Han har styrt en kommun som på många sätt kan sägas vara ett Sverige i miniatyr. Visserligen är hans erfarenhet av rikspolitik inte stor, men han sitter i alla fall med i partistyrelsen.

Sossarna och väljarna har en turbulent tid framför sig.
./.

Jinge, AB, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, DN, 1, 2, 3, 4, 5, SvD, 1, 2, 3, 4, Exp, 1, 2, 3, 4, Dagen, 1, SVT, 1, 2, 3, 4, ARAR, Duroj

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

8 Svar på “Spelbolagen skär guld med täljkniv”
  1. en annan L skriver:

    Man tycker att ett så stort parti skulle kunna skaka fram några lämpliga ledarkandidater. Man kanske skulle byta ledartaktik och sluta utse monarker som sitter tills de frivilligt avgår eller kastar in handuken, lite mer temporärt ledarskap som var under mer öppen intern kritik och debatt. Linderborg skrev en avhandling om S historia och kuskade runt och pratade med folk ute i distrikten, hon nämnde att missnöjet med Persson var stort men att det inte blev mer än att man knöt näven i byxfickan. Det är nog det man betala priset för nu. Att man håller ihop är förstås oerhört viktigt om en kollektiv rörelse ska nå framgång men det får inte gå så långt att det inte finns verklig intern kritik och debatt som även ska kunna avsätta ledare.

    Själv tror jag det skulle vara bäst om de undvek fixstjärnorna som nu finns eller att snegla på vem som attraherar den eller den gruppen av väljare. Någon relativt okänd kompetent och intelligent person med god analytisk förmåga inom S borde det väl finnas, men det borde de veta bäst själva. Då kan denne växa med uppgiften utan att ha med sig barlast i form av förutfattade meningar. Jag tror det är mindre viktigt hur klämkäck svärmorsdröm som gör sig bra i media det är. Men det är klart att är de både grå och intetsägande och inget har att säga är det katastrof, men jag har så pass stort förtroende för den svenske väljaren att denne bryr sig mer om vad folk säger än hur de ser ut.

    Det blir förstås ett problem inför nästa val om man nu måste ta någon som är utanför riksdagen.

    Avgå, Mona Sahlin!
    Erik Norelius: När jag numera ser på arbetarrörelsens ledare ser jag mest förlorare.

    Det är många som vill vädja till Mona Sahlin att hon begär att få avgå som partiordförande vid kongressen i höst. Om Sahlin förstår partiets och även sitt eget bästa arbetar hon sedan­ för att Sven-Erik­ Österberg får leda partiet i kommande val.

    Skrev han redan i april 2009. Det är nog inte otroligt att valet för sossarnas del fått ett annat utfall om de gjort så. Dvs även avbrutit den rödgröna långbänken och gått till val som de brukar göra, själv är bäste dräng.

    Nu har åtskilliga socialdemokrater förlorat allt hopp om en valframgång nästa år. Mona Sahlin ses som den slutliga olyckan. Hon tycks sakna politiskt omdöme och alla vet att hon trampar fel även vid sidan av politiken. Läget förvärras av att partiet saknar ett inre politiskt arbete. Hundratals socialdemokratiska föreningar finns bara på papperet. Det har gått så långt att miljöpartister får delta i socialdemokratiska gruppmöten och även dominera dessa.

    Någon invänder förstås att Mona Sahlin blev enhälligt vald till partiordförande. Det var ingen styrkedemonstration. Mer än två tredjedelar av kongressombuden utgjordes av riksdagsledamöter, landstings- och kommunalråd och andra med tunga välbetalda uppdrag. Etablerade socialdemokrater med trygga pensioner eller bra reträttplatser vill inte vara avvikande, de vill tvärtom framstå som allierade med partitoppen. Samtidigt har de svårt att förstå hur vanliga partimedlemmar tycker och tänker. Vid kommande val av kongressombud ute i arbetarekommunerna måste fotfolket ges inflytande”.

  2. Kerstin skriver:

    Per Nuder har väl samma lik i garderoben som Mona Sahlin, den nyliberala politiken och EU-svärmandet! Bevare mig alltså även för honom och för Ilija Batljan!

  3. Lasse skriver:

    Kerstin:

    Hela socialdemokratiska partiet står väl bakom den nyliberala politiken? Utom kanske en och annan gräsrot? Fast jag undrar om inte fler och fler inom sossarna får upp ögonen för vad EU och Lissabonfördraget innebär, både för politiken och demokratin. Fast nu är det försent, sossarna kommer att tvingas föra en borgerlig politik i all evighet.

  4. en annan L skriver:

    Det var väl Göran Persson som avlägsnade socialismen från S och på senaste kongressen gjorde Sahlin upp med detta att vård och skolor skulle i huvudsak ske i offentlig regi.

    Som Lasse säger så står väl i praktiken den aktiva delen av S bakom den nyliberala politiken, sen finns det förstås en och annan skribent på Aftonbladet, Greider och någon till som av och till luftar vänsteråsikter som om det skulle vara ett realt alternativ för dagens S politik. Men dessa bestämmer lite eller inget om vilken politik som ska föras, de fungerar mest som vänsteralibi för S så de som absolut inte vill rösta på M och Fp ges illusionen att långt där inne i S finns det nog lite vänster i alla fall.

  5. Lasse skriver:

    L:

    Det var Ingvar Carlsson som slog i sista spiken i den socialdemokratiska kista i vilken den sista resten av en progressiv socialdemokratiskt politik begravdes genom att lämna in Sveriges ansökan om medlemsskap i EU.

  6. en annan L skriver:

    Förmodligen har sådana som är lite lätt ljusrosa (hard core vänster ja nästan blodröda kommunister enligt dagens måttstock i borgerlig media) som Morgan Johansson och en ”glömd” outsider som Sommestad nog inte ens den minsta chans att härska på Sveavägen.

    Den senare skulle förstås få de medelmåttor som nu häckar på nämnda adress att se ut som rena byfånar i jämförelse. Och hur skulle det se ut, nä det går förstås inte för sig.

    De lär väl också vara rabiata ”EU-hatare”, hur skulle det se ut i det EU-kramande partiet, tänk om det blev en ordförande som inte la sig platt inför varje EU-diktat, vi skulle få skämmas inför EU politrukerna.

  7. Alex skriver:

    Varför inte Lena Sommestad? Hon en arbetarrörelseintellektuell som får räknas till vänsterfalangen inom partiet, men hon har mig veterligen inte varit involverad i några fraktionsstrider och är samtidigt en tveklös förnyare, hon borde därmed kunna tillfredsställa breda lager inom socialdemokratin. Hon var miljöminister under Göran Persson och har därmed politisk erfarenhet men räknas inte till sosseetablissemanget eller dras med några andra laster. Hon är högutbildad (professor i ekonomisk historia), nyanserad och vältalig. Hon skulle kunna locka över väljare från såväl Alliansen som MP, ja faktiskt också Vänsterpartiet. Lägg där till den gråe men saklige, organiserade och diplomatiske Sven-Erik Österberg som partisekreterare. Han har en gedigen arbetarklassbakgrund och en stark förankring i fackföreningsrörelsen. Där har vi ett par som faktiskt skulle kunna lyfta socialdemokratin.

    Vill även se mer framskjutna roller för Anders Lago, Kajsa Borgnäs, Marika Lindgren-Åsbrink och Daniel Suhonen. Då jävlar skulle det bli fart i den förstelnade Socialdemokratin! Det skulle göra mycket för att modernisera partiet.

  8. Lasse skriver:

    Alex:

    Det ligger nog mycket i din åsikt. Det är inga dåliga namn du föreslår, vi får väl se hur det går.

  9.  
Lämna ett svar

Please copy the string XLLInM to the field below: