Statsminister Tage Erlander ute vid Steningeviken, Märsta, under den första stora miljökonferensen i Stockholm i maj 1972. Projektet i Steningeviken gick ut på att rensa viken från vass som gjorde att hela viken höll på att växa igen.

Debattörerna med de fina titlarna har gjort en otäck förutsägelse. Vi har endast max 10 år på oss att hejda jordens uppvärmning.

Sedan har vi dödsdömt planeten jorden. Eller åtminstone oss själva som lever på denna den enda för människan och de andra djuren beboeliga planeten i vårt solsystem.

Läser man debattörerna med de fina titlarna så inser var och en att det är kört för mänskligheten av en enda anledning, nämligen att för att rädda jorden måste levnadsstandarden minskas och det kan vi vara övertygade om inte kommer att kunna genomföras. Åtminstone inte av politiker som vill bli omvalda i en demokrati.

Hur många kan tänka sig att frivilligt avstå från rätten att köra bil eller åka på semester med flyg? Finns det några politiker som kan tänka sig införa lagar om minskad levnadsstandard?

Finns de så torde de inte bli gamla som politiker om de skulle införa lagar som minskar folks levnadsstandard.

Även sådana lagar som innebär att man kan köpa sig förbi sänkt levnadsstandard innebär ju minskat förtroende för politikerna som inför dem. Tänk flygskatt, trängselskatt eller bensinskatt, som allihop har till syfte att minska utsläppen av växthusgaser.

En lösning för att få folk att kanske acceptera viss begränsning av utsläpp av klimatgaser skulle kunna vara att det inte skulle gå kunna köpa sig förbi begränsningen. Det kallas planekonomi och torde vara den enda acceptabla metoden om politikerna menar allvar med sitt prat om att hejda miljöförstöringen.

Det kan inte vara meningen att det bara är fattiga som ska rädda klimatet med tanke på att det faktiskt är de välbärgade som står för den mesta förstöringen av jordens klimat genom sitt sätt att leva.

./.

Lämna ett svar

Please copy the string eGcGwK to the field below: