EU-förespråkarna brukar framhålla att man ska engagera sig i EU för att kunna påverka framtiden som vanlig väljare. Inte minst när vi väljer våra representanter till EU-parlamentet. Men är det någon idé?
Nu har vi så här några veckor före jul då paketen med överraskningar ligger under granen blivit överraskade med att både en ”president” och en ”utrikesminister” som vi aldrig hört talas om även om vi läst aldrig så mycket om EU i våra dagstidningar.
Läser man svenska tidningar får man lära sig att hela EU står och faller med två personer, nämligen Fredrik Reinfeldt (M) från Täby och Carl Bildt (M) från Östermalm. Tja, en och annan folkpartist framskyltar också, nämligen Cecilia Malmström som också ska börja tjäna sitt folk via byråkratin i Bryssel.
Att vi inte ens hört namnen på de bägge nya höjdarna i Bryssel kanske säger en del om hur vi ska se på vår egen betydelse i EU när det verkligen gäller. Man kunde ju tänka sig att EU:s blivande ”president” åtminstone borde varit känd till namnet av det folk han blir satt att företräda. Sak samma med folkets ”utrikesminister”.
Är det någon som kan tänka sig att en blivande president i USA skulle kunna vara okänd för stora delar av det folk han ska bli överhuvud för? Men för folken i EU går det tydligen bra. Men är det demokrati?
Är det förresten någon som vet vad alternativen hette? För det måste väl ändå funnits några att välja mellan? Och vad stod de olika alternativa kandidaterna för? Visserligen är det väl bra att vår nye president Herman van Rompuy kan skriva Haiku-dikter, men om det ska ses som en merit för att bli permanent ordförande och representant för miljoner människor kanske kan ifrågasättas.
Nåja, vår nye utrikesminister Catherine Ashton är i alla fall baronessa, vilket åtminstone låter bra. Hon är redan inne i byråkratin som handelsminister, vilket i dessa dagar när allting handlar om att handla och när alla människor ska betraktas som kunder i alla tänkbara sammanhang måste sägas vara en merit.
Att vi medborgare ska ha något att säga till om när det gäller vilka som ska leda oss är uppenbarligen ute.
./.
AB, 1, 2, 3, DN, 1, 2, 3, 4, 5, SvD, 1, 2, 3, 4, J
Andra bloggar om: EU, presidenter, ordföranden, utrikesminister, handelskommissionär, baronessor, Belgien, England, byråkrati, demokrati, val, ledare, Herman van Rompuy, Catherine Ashton, folk, meriter, CV, haiku, dikter, Bryssel, granar, överraskningar, tidningar, press, politik
Inlägg (RSS)
Om ”Rumpan” sitter på sin rumpa och skriver haikus hela dagarna kanske han inte behöver göra så mycket skada? Vem som än är EU:s ”president” är det nog ändå ledarna för fyra eller fem av de stora EU-staterna som bestämmer var skåpet skall stå.
Björn:
Själv tror jag det är ledarna för tre stater som bestämmer, nämligen de för Frankrike, England och Tyskland. Resten får betraktas som nickedockor i bakgrunden.
I Europa är det väl bara norrmänen som kan ta självständiga beslut.
Lasse, jag delar helt din uppfattning att svenska tidningar skriver för lite om EU och dess makthavare. EU-länderna i mellan europa skriver betydligt mer av någon anledning.
Tidningarna brukar ju skriva om det som folk vill läsa, är svenska folket ointresserat av EU? Har tidningarna inte råd att bevaka vad som sker i EU’s maktkorridorer eller vad är problemet?
Till och med Los Angeles Times hade en artikel med initierad spekualtion om vem som skulle bli EUs president innan det blev officiellt
H2:
Ja, svenska folket är ointresserat av EU. De tror nog fortfarande att riksdagen och regeringen har något att säga till om.
H2:
Du som kanske vet, vad skrev tidningar på kontinenten om de två just utsedda?
Hur kända är de av de övriga 491 miljonerna i EU? Räknar bort Sveriges 9 miljoner som inte visste ett dyft före detta ”demokratiska beslut”.
Nånting att skylta med för övriga världen och upplysa den om hur demokrati inte bara stavas?
Enl DN nästan fnissade president Medvedev på presskonferensen på frågan om vilka det skulle bli och sa att det visste inte ens ordförandelandets stats- och utrikesminister.
Ska vi svenska demokrater verkligen deltaga i en sån såpa/soppa som EU tycks vara och bli?
Hitlers Neuropa hade åtminstone klara linjer – som man kunde ta avstånd ifrån!
Personligen så tycker jag det är synd att jag och andra är så dåligt uppdaterade på EU. Det är verkligheten vi måste leva med för jag tror inte det är realistiskt med ett utträde. Alltså bara att göra det bästa möjliga oavsett vilken inställning man har.
EU är liksom Sveriges regering indirekt valda och någon närdemokrati är det definitivt inte fråga om. Faktum är att rent fomellt kan ett parti i Sverige som får i uppdrag att bilda regering tillsätta vem som helst till exempelvis statsminister. Svenska folket röster har inget med det att göra. Det är väl egentligen bara Schweiz som har en direkt demokrati i europa och dom är som bekant inte med i EU.
Sixten, har inte koll på alla tidningar i EU och de flesta språken behärskar jag inte. Men LA times skrev detta den 19e http://www.latimes.com/news/nation-and-world/la-fg-eu-president19-2009nov19,0,5666152.story
Der Spiegels engelska version http://www.spiegel.de/international/europe/0,1518,662516,00.html
Jag förstår inte varför mina tankar ständigt går till det gamla Sovjet – varje gång EU kommer på tal.
Fast det förstås, Sovjet var mer demokratiskt – på papperet i alla fall.
Från EU-etablissemangets sida är man bara intresserad av ”praktisk” demokrati, dvs folkets åsikt efterfrågas – om den överensstämmer med EU-etablissemangets. Därför tar man till några nödtorftigt demokratiska arrangemang, som parlamentsvalet, för att skyla över det faktum att man ger blanka f-n i vad folket egentligen tycker och tänker följa sin agenda oavsett vilket.
Kaj:
Det stämmer. Vaddå val på val på val till dess valresultatet blir som bestämts i maktens korridorer. Frågan är om det inte är dags för revolution?
Lasse:
Det har varit dags för en revolution mot överheten i 25 år snart.