Det är ett evigt tjat om att Ryssland spionerar på oss. Däremot hör vi sällan om Sveriges spioneri mot Ryssland. Att inte skriva om något kan också anses som propaganda.

Redan sommaren 1942, närmare bestämt den 1 juli, alltså när det stod rätt klart att Tyskland skulle förlora kriget mot Sovjet, organiserades FRA, vilket skulle uttydas Försvarsväsendets radioanstalt. Dess uppgift var att bedriva radiospaning under övervakning av chefen för försvarsstaben.

Därmed lades Försvarsstabens signalavdelning ner till förmån för en avsevärt mer effektiv verksamhet. Men varför luppstod behovet av en mer effektiv verksamhet?

Tidigare låg avlyssningsstationerna litet utspridda inne i Stockholm med vad det innebar i form av störningar från ex v spårvagnar. Man lyssnade på radiotrafik från det så kallade Karlbo, alltså Karlaplan 4 och från översta våningen på det så kallade ”Grå huset” på Östermalmsgatan där också Krigshögskolan hade sin verksamhet.

I början av januari flyttades hela konkarongen med radiospaning och kodforcering ut till Idrottsinstitutet Bosön på Lidingö. Det var tidigare Paul U Bergströms sommarvilla, för de som vet vad varuhuset PUB namn stod för.

Verksamheten växte dock med rasande fart så redan i mars hyrde man en villa på Elfviks udde i närheten. Sedan hyrdes en villa för rutbildning i Marielund och till slut rekvirerades hela Elfviks herrgård.

Situationen blev mer eller mindre outhärdlig. Något måste göras, nämligen att skaffa egna lokaler som kunde byggas på statens mark för att spara pengar. Det borde för att komma undan radiostörningar vara utanför tätorter, inga tåg men man ville ha elkraft, väg och vattenledning till anläggningen.

Först ville man ha frimurarordens barnhem i Blackeberg, men så visade det sig att det fanns planer på en tunnelbana och därmed föll det alternativet.


Är folk medvetna om att de talar i en kombinerad radiosändare och radiomottagare när de talar i mobiltelefon och den som vill och har resurser kan avlyssna samtalet? Sedan kan man fråga sig vilka som har dessa resurser.

Till slut hittade man en plats på Lovön som verkade passa utmärkt. Hösten 1943 var det klart för inflyttning

Nu kunde det börja jobbas effektivt mot spioneriet mot Sverige.
Men vad hände?
Det uppstod revirtänkande.

Försvarsstaben fortsatte med både agentverksamheten och kontraspionaget i samarbete med både polisen och säkerhetstjänsten. Det gick alltså dåligt med underrättelsetjänstens verksamhet som det alltid gör när revirstrider råder. De agenter som Sverige skickade över Östersjön blev ju förrådda av överste Stig Wennerström och avslöjade rätt omgående.

Idag torde det, efter den nedskjutna DC3:an och bilder på ryska flyplan från svenska signalspaningsplan utanför Kaliningrad inte råda någon tvekan om att FRA:s huvudsakliga verksamhet går ut på att spionera på Ryssland.

Varför hör vi aldrig något om det?

./.

Lämna ett svar

Please copy the string wQrOTo to the field below: