Det är rätt att Sovjet inte var med på München konferensen i september 1938, vilket inte Tjeckoslovakien var trots att dom var föremålet för diskussionen. Sovjets version är/var att det var en komplott av västländerna för att isolera Sovjet och att dom därför närmade sig nazityskland istället.
I mitten av mars 1939 bröt Hitler Münchenavtalet och ockuperade resten av Tjeckoslovakien. Chamberlain förklarade efter detta att han skulle stödja Polen om landet blev angripet.

Sovjets officiella version av Münchenavtalet är tveksam bland annat därför att man strax efter avtalet föreslog man Storbritannien en allians mot Tyskland (18 april 1938) Förhandlingarna gick väldigt trögt på grund av ömsesidigt missförtroende. En av de svåra frågorna var att Sovjet ville ha rätt att marschera genom Polen, vilket polackerna inte gillade. Den 11 augusti träffades man i Moskva för att förhandla och parallellt med den diskussionen pågick alltså ett handelsavtal med Tyskland som avslutade den 19 augusti. Sovjet fick en kredit på 200 millioner riksmark (7 år) och levererade råvaror för 180 m riksmark inom 2 år .
Den 27 undertecknandes icke-angreppsavtalet med det hemliga tilläggsprotokollet där länderna delades upp mellan avtalsparterna.

Att icke-angreppsavtalet skrevs var som du säger vanligt under denna tid, men tilläggsprotokollet var faktiskt det som gjorde att Hitler öppnade kriget bara några dagar senare. Sovjet hann inte med utan behövde ett par veckor för att besätta östra Polen. För att komma tillbaka till ursäkter så tolkar jag sovjets medgivande om detta 50 år sedan som just en ursäkt.

Nej, det finns inte alls många förklaringar till det. Historikerna är överens om att vid den tiden var det ”inne” att teckana pakter mellan länder. Sovjet ville medverka på västmakternas sida inför och under Münchenöverenskommelsen med förvägrades detta.
Då såg man helt enkelt om sitt hus.

Den amerikanske historikern Barbara Tuckman har skrivet en hel del om detta.

Att det förekommer hemliga delar i överenskommelser länder emellan torde inte vara någon nyhet, det gör det även idag.
Jämför ex v Sveriges överenskommelse med England och USA angående vårt spioneri mot Sovjet på 50-talet, vilket resulterade i den s.k. DC-3-affären som kostade ett antal svenska liv. När planet blev nedskjutet ljög den dåvarande s-regeringen folket rakt upp i ansiktet. De som inte tänkte trodde dessutom på vad regeringen sa!

Sovjet ville inte visa den hemliga överrenskommelsen om att dela Östeuropa förrän efter sammanbrottet. Dessutom innebar avtalet exportmöjligheter till Tyskland. Denna export gjorde det snabbar möjligt för Hitler att visa sitt rätta ansikte med krig och elände.

Visst, en ursäkt betyder i princip ingenting annat än att den historiska verkligheten i bästa fall kommer upp till debatt. Men redan det är ett stort steg framåt.

Historieundervisningen om modern tid har en del att övrigt att önska. Fråga vem som helst om vilka det var som störtade nazismen. Jag har gjort det och svaren är inte upplyftande. Folk är inte medvetna om hur det gick till när Hitlertyskland besegrades. De tror, på fullt allvar, att nazityskland besegrades av England och USA…

När jag frågar om hur många soldater som transiterades genom Sverige under kriget så får jag alltför ofta svaret 50 000 – 100 000 och då tror den som svarar att han överdriver antalet. Till och med av såna som var unga vuxna när det pågick. Prova själv får du höra.

Man kan bli mörkrädd för mindre!

Om folket i Tyskland hade lyssnat på de tyska kommunisterna hade Hitler aldrig kommit till makten, och därmed hade inte Stalin behövt teckan en non-aggressionspakt med Tyskland. För övrigt kom initiativet från Tyskland efter att Sovjet nekats medverkan vid Münchenöverenskommelsen.

Principen att be om ursäkt, skulle innebära att Per Albins efterträdare måste göra avbön för inspärrandet av svenska kommunister i arbetsläger. Ja, många fler borde göra avbön eftersom det var samlingsregeringen som beslutade om åtgärden. Minns jag rätt var det bara liberalerna som reserverade sig mot beslutet.

Kommunisterna var definitivt emot nazism, men hade en väldigt låg profil efter krigsutbrotten i sep 1939. Stalin hade ju i förbund med nazismen startad kriget och delat upp Östeuropa. Ordningen återställdes först när Hitler överföll Sovjet.

Frågan är väl, när kan man dra ett streck över det förgångna eller möjligen hur länge ska man be om ursäkt för tokiga beslut och gärningar.

Det ena utesluter väl inte det andra?

De historiska faktumen är redan klarlagda, problemet är att många inte vill höra talas om vad resultatet är.

Jag håller med om försvaret av historievetenskapen. Forum för levande historia borde läggas ner snarast!